Upprepat uppträdande

Många luciaföljen har jag tränat ihop med. Skolans förstås, först i Dalstorp och numera i Grimsås. Under ett antal år, även Grimsås lucia. Nu är den senare bortrationaliserad,  skolans luciatåg har tagit över både samhällsföreningens och det stora företagets firande av ljusets bärarinna. Bra tycker jag, när vi ändå tränar in ett program, så finns det ju bara fördelar med att få framföra det vid flera tillfällen.

I lördags var det samhällsföreningens som stod för luciaevenemanget. Luciatåg, fika, småtomtar, lotterier ... ett antal tackpengar till skolans elever och en blomma till lärarinnan som tog lite lördagstid i anspråk för att det hela skulle funka.

 I morse träffades vi återigen i bygdegården. Nu var det skolans elever som fick njuta av ljus och skönsång.
En fantastisk fin publik hade vi, de var helt koncentrerade på det som hände på scenen.

Många vill förstås bli lucia, men bara en blir utvald ( framlottad). Luciamamman har alltid en stor roll, det är hon som fixar luciakronan och det är hon som ser till att allt funkar med luciadottern under luciadagen.
Detta är jag som "lucia i övrigt-fixare" väldigt tacksam över.

 Efter framträdandet för skolans elever, så är det en förmiddagsföreställning på det stora företaget.
Lunch äter vi skolan, och sedan återvänder vi till det stora, strängt bevakade området, för ytterligare två framträdanden.
Förra året var både jag och eleverna dödströtta efter detta, men i år hade jag beställt bot på låg blodsockernivå. Stort fruktfat och frallor, i stället för lussebullefika....Funkade jättebra. Till mig själv hade jag beställt en struva.... det får alla lussefikare på det stora företaget.
Struva är ju nästan bara luft, men ack, så gott!

 Fina framträdanden var det och bra publik.
Framåt kvällningen var det så dags för det sista framträdandet, det för pensionärerna som tidigare jobbat på det stora företaget. Flera hundra personer satt bänkade vid långbord i bygdegården, de flesta var alldeles nyss i arbetsåldern... och kändes absolut jämngamla med en annan. Vilket de ju också är.... bara det att 65 år ålder är en konstig gräns som skiljer folk från folk....

Återigen ett toppenframförande.
Ett tack  framfördes inför publiken i bygdegården.... från pensionärsföreningen....
... annars var det precis som förra året.... inte ett tack, inte en blomma.
Barnen får gage, jag vet.... men jag hoppas ju alltid på ett litet extra tack i form av en blomma, för att jag avsätter min fria tid till att samordna och ackompanjera luciatåget.
Förra året var jag genomtrött efter en hel dags jobb. Då var jag ledsen och besviken över att inte bli tackad...
Iår är jag inte alls lika trött.... och kan faktiskt dra på munnen till det upprepade uppträdandet.... Jag förstår nu att det är en så stor ynnest att få vara den som får komma in på det stora företaget som underhållningsledare.... mycket större än att bli uppvaktad med en blomma....

Kan ändå inte låta bli att tänka tillbaka på de gånger som jag var på det stora förtaget med Grimsås lucia... då blev både jag och flickorna uppvaktade med såväl blomma som present.

Tider förändras, det är tydligt!