lördag 16 september 2023

En utmaning

 


Minst en gång varje vecka, passerar vi Store Mosse nationalpark, på vår väg mellan Grimsås och Värnamo.   Store Mosse, det är en av Sveriges trettio nationalparker. Under årens lopp, så har vi gjort olika vandringar på vandringslederna. Under senare somrar har vi vandrat till vackra Svartgölen, tillsammans med Värnamofamiljen. En lite lagom vandring på dryga fyra km. 

För många år sedan, så var vi ett stort gäng som vandrade på söndagar. Oftast här hemmavid. En gång åkte vi tillsammans till Store Mosse för att gå leden runt Kävsjön. På den tiden var den fjorton kilometer. Jag minns den sista sträckan, som gick på grusväg, som väldigt lång.  Numera går leden på spångar, rakt över mossen, och man sparar in två kilometer.

- Jag skulle vilja gå den nya Kävsjöleden, har jag flera gånger sagt, då vi passerat. Maken har inte varit lika intresserad. Gång efter gång har jag uttryckt att jag ska ta den där rundan i sommar. Insåg att det har blivit mer höst än sommar, så nu var det verkligen på tiden att sätt planen, ja utmaningen, i verket.  Så medan maken åkte till marknaden i Gölingstorp, för att lotta bort stickade strumpor och hembakta squashkakor, ( vilket hade gått utmärkt) så iklädde jag mig vandringskläder, packade lite te och macka, och åkte iväg de ca fyra milen till Store Mosse, stora parkeringen vid Naturum. 

Lite småpirrigt var det, jag har inte gått över milen på flera år. Men det är ju bara att trava på, tills man är tillbaka igen. Enligt vandringsguiden, så skulle vandringen ta mellan 3 och 4 timmar. 


Hur många spindlar finns det i världen? Många

Det var så vackert med alla näten, som var spunna i bärriset. 


Och visst sprang man rakt in i spindeltrådar, som var spunna rakt över stigen. Men fånga en tung tant, det klarar inte en spindel av. Tror inte att de skulle uppskatta det eventuella bytet heller.


Måste ju bara ta ett foto med makron. Många trådar är det, men inte mycket till fångst. Fanns en hel del myggor i luften, Någon borde ju fastna i något nät.


Tolv kilometer runt Kävsjön, det låter som en vacker vandring. Men tyvärr ser man sällan något av sjöns vatten under vandringen. Så man får passa på att njuta av det lilla.


Det finns tre fågeltorn runt sjön. Det största finns i området runt naturum. Ett annat fanns några kilometer in på leden. En avstickare på ett par hundra meter ledde fram till det två trappor höga tornet. Ganska tomt på fåglar så här års. Tre knipor lyfte förskräckta, då de hörde mitt tunga klampande uppför fågeltornets trätrappor. 

Njöt av sjöutsikten. Tur att jag gick fram till tornet, för någon mer sjö skulle jag inte komma att se under hela vandringen. 

Tallskog är vackert. Har en frodig undervegetation. Släpper in en hel del solljus. 


Hörde att någon pratade bakom mej. 

Kände mig lite stressad.  Upphunnen av tokar, som har bråttom framåt! Vandringsleden bestod sannolikt till hälften av spångar. På en sådan blev jag upphunnen av de pratande. Hoppade ( nej..jag hoppar inte... steg) åt sidan och släppte förbi "snabbgångarna". Kände mig nästan lite lättad då det var ett ungt par som gick förbi mig. Hade blivit "knäckt" om det varit pensionärer. 

Träffade f.ö. på en hel del yngre par på den långa leden. ( På slutet går Kävsjöleden ihop med ett par andra leder, och där var det mer blandat med åldrar.) Blir så glad av att se ungdomar som uppskattar och utnyttjar naturen. 


Fem kilometer in på leden kommer man fram till den gamla gården Svänö. 
Idag är det ett vandrarhem. Såg inte till någon övernattande. Iaf ingen som parkerat bilen utanför. 
Det kan ju också vara så att det är stängt för säsongen.

Det enda huset utmed leden, det är vackra Svänö. Naturligtvis fanns det bänkar och ord, och möjlighet att äta sin medhavda matsäck här. Minns att vi gjorde så, när vi vandrade här förra gången. Men jag var inte det minsta sugen på fika, så jag fortsatte ett tag till.

Lite sommarfägring fanns kvar på ängarna  i det öppna landskapet.

Men snart bar det in i skogen igen. Blött på marken, mycket spång.

Så öppnade dig landskapet och jag kom ut på mossmarken. Några staplar med bräder var utlagda. Många spångar var i behov att bytas ut. och skulle sannolikt göras så. Här slog jag ner min breda bak, och njöt av säväl omgivningen, som mackan och teet, det senare direktimporterat från England. 

Kom fram till vandringens tråkigaste och besvärligaste del. Granskogen. Sådan har vi hos oss också, så den är inte speciell för mig. Slogs av hur stor skillnad det är på undervegetationen på gran och tallskog. I granskogen är det mest mossa på marken. Stigen var lite tråkig här också. Rötter och stenar, och spångar över de blötaste områdena.

Åttakilometerssträckor, det går jag  då och då. Det märktes. Så långt kändes det lätt att gå. Efter det kom några långa kilometrar. Detta trots att två vandringsleder nu gått ihop, och underlaget var mycket bättre än tidigare. 

Äntligen kom jag så fram till platsen där leden gick på spång rakt över gungflyet/mossen, tillbaka till naturum.  Dryga två kilometer kvar. Då gick det lättare igen. Ett par möten blev det på spången. Inte en tanke på att ta steget ner i det blöta .... men det gick bra att mötas.

Tyvärr var Naturum stängt. Eller rättare sagt låst. Det hängde ballonger på dörren, så jag uppfattade det som att det var abonnerat för någon festlighet. 


Tänkte återkommande på min vän/bloggvän Inga, då jag gick längs leden. För henne var Store Mosse som ett andra hem. Hennes sextioårskalas firades på Naturum. Det var i oktober 2012. 
Jag vandrade på Store Mosses olika vandringsleder tillsammans med henne, flera gånger. Från olika utgångspunkter. 
Inga fick aldrig uppleva sin sextiofemårsdag. Tänkte att det var sex år sedan i dagarna, som vi var på hennes begravning.

En slända flög länge framför mig och landade då och då på den solvarma spången. Tänkte att det var Inga som höll mig sällskap en stund under vandringen.

Min lilla utmaning är avklarad. En fin runda, som jag absolut kan tänka mig att göra om till våren.  Ganska gott att gå ensam, i eget tempo. Och fundera på än det ena,  än det andra. Och faktiskt, jag tror inte att jag tänkte en enda negativ tanke på hela vandringen. Tre och en halv timme tog det. Så jag höll mig gott och väl inom vandringsguidens "rekommendation". Gott så!




25 kommentarer:

  1. Så roligt att du kom till skott och fick gått den här vandringen. Vacker natur tycker jag spontant även om granskogen inte såg så festlig ut. Skönt att gå i sin egen takt faktiskt och inte behöva anpassa sig efter någon annan.

    Önskar en god och avkopplande kväll nu!

    SvaraRadera
  2. En lång men fin promenadrunda. Bra jobbat, måste jag säga.
    "gott att gå ensam, i eget tempo. Och fundera på än det ena, än det andra." Precis så är det. Vandringar i naturen är uppfriskande både till kropp och själ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Trivs väldigt bra i mitt eget sällskap.

      Radera
  3. Duktig tjej! Att hålla balansen på dessa spångar är redan det en konst. Bra gjort! Sedan har du ju varit på träningsläger i Devon och Cornwall också;-)
    Bilden med pärlnätet är helt underbar:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra med träningsläger. Går alltid med stavar. Ryggen protesterar annars. Men stavarna var inte till så stor nytta på spångarna... men ändå ett sätt att hålla balansen...

      Radera
  4. En fin vandring! Och varierad. Fint att du nu bestämde dig för att gå här. Visst är det skönt att traska i egen takt och att då hinna fundera och sortera tankar. Jag har förr vandrat mycket i fjällen, både sommar och vinter (då på skidor) och har alltid gillat det. Nu med min dåliga rygg skulle det bli knepigt. Men i princip går jag mellan 6 och 8 km /dag och i varierad terräng. Men en del pauser. Och för mig är det friskvård.
    Tack för turen och fina bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut friskvård. Du har verkligen kommit igång efter operationen.

      Radera
  5. Oj då och utmaning! Samlad kommentar kommer här: Först Bilden av höstens färg på trädet och så de där med spindelnätet ljuvliga och sinnliga! Gå långt och ensam är det ljuva livet. Gymmet får vara nu för tiden, lite redskap hemma gör nyttan. Lite fri dans och rörelser därtill så blir det bra.
    Din mening där om självskryt och egocentricitet; ska vi inte skrota det där nu? Inget fel att berätta om det en gillar och har gjort! Blir det för mycket kan en ju säga det och gå vidare. Det betyder ju inte att en inte gillar eller vill träffa människan igen. Visst är det så det en inte gillar hos sig själv ser en gärna hos andra - det är nog så mänskligt - och lätt hänt - men tänker en vidare så .. finns ju livet till för att levas - och ibland berätta om det! Härliga inlägg. Så glad jag du sökte mig på Insta för då får jag ta del av dina härliga verser också 👍
    Må gott med vandrande kram .. eller vill du ha handslag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Självkänslan, du vet. KOnstigt att man har en så dålig sådan, fast man alldeles snart är 70! Kram från dej går bra... men jag måste få välja från vem jag får en sådan....

      Radera
  6. Anonym blev jag visst där ovan.

    SvaraRadera
  7. Säger det igen: Du är grym Anna-Lena!

    SvaraRadera
  8. Men så härligt att läsa om din utmaning. Vilken fin vandring du fick. Och det kändes som att vara med. Och så fint med sländan. Kanske var det din vän, vilken fin tanke.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kändes lite så. Sländan som gick före mej, ett bra tag...

      Radera
  9. Vilken hurtbulle du är! Jag hade gärna vandrat där med dig, men då hade du nog inte fått en syl i vädret och turen hade tagit minst en timme längre! Skämt åsido, jag har inte gått en mil i terräng på länge, kanske 5 år sen sist. Tänker lite spontant att kontrasten måste kännas stor mot de mäktiga vyer ni vandrade i för inte länge sedan? Varje natur har ju sin charm, men nog var väl detta lite enahanda jämförelsevis? Spångat var det alltid där vi gick i Säfsen under åren där, men så här års ville jag helst inte befinna mig bland både mygg och älgflugor, har sett forna kompisars munderingar med mygghattar nyligen på fb. Faktiskt inget jag saknar, fniss! Kram från pörtet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite enahanda. Ja. Men det var utmaningen som jag var ute efter. Blir lite sugen på långpromenad i dagens höstliga, men ljumma väder. Men inte så långt. Få se vad det blir... Kram

      Radera
  10. Vilken fart det blev på dig ,-) Efter din resa, tänkte väl det att du måste ju ha fått energi och träning där. Fast jag tycker alltid du är duktig som går och vandrar både här o där hemma också ,-) Och mycket fint till marknaden ,-) Det ÄR FART på dig, det ser jag ju, åker 4 mil för att gå! tre till fyra mil!! Spindelväv är SÅ vackra! Så vackert du fångat dem på bild, tycker det är svårt att få det att synas som du lyckats med ,-) Vackra bilder, Spångar har vi inte här, men det är mysigt att gå på dom. ,-)))) skrattar gott åt din kommentar, tur att det inte var pensionärer ,-))) som passerade! Fin vandring, och jag tror det var din vän Inga som kom och gav sig till känna. Ha det fortsatt fint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också det var Inga. Vill ju iaf tro så. Jag är rastlös. Det är väl därför jag far och fläänger och aldrig/ sällan kan stilla mig. Kram

      Radera
  11. wow, bra jobbat! Visst känns det bra, jag köper mitt te i Göteborg The British Shop 🙂

    SvaraRadera
  12. Britsih shop finns i Malmö också. Blir bara sällan tid över att gå dit, då man besöker dottern.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas