Först går det upp, sen går det ner...

 Jo, så är det ju absolut med livet. Det går upp och ner. Det blev en berg och dal-bana, men riktigt brant backe från en dag till en annan. Skitsaker , tycker kanske många... men ibland blir det så fel...

 

Vi stod vid en vintrig busshållplats och väntade på en buss som skulle ta oss ut på revy. Det var en fredag i februari. Väninnan frågade om vi skulle till Nittorp och kolla på showen med Martin Stenmark. Den skulle gå av stapeln i den gamla idrotthallen, som nu arrenderats och färdigställts till en konsertlokal, av en kille som ursprungligen kom från det lilla samhället. Svarade att jag /vi kände oss för gamla för det evenemanget och kunde konstatera att det gjorde även våra jämngamla vänner.

 - Tänk om de kunde göra en show som inriktade sig mot oss äldre, tyckte väninnan.  

Jag är väl en fixare, på gott och ont.  ( det onda kommer senare) Så jag skrev ett mail till killen som rustat upp den gamla idrottshallen. Han och hans syster är jämngamla med våra döttrar, och gick hos samma dagmamma en gång för många år sedan, så lite bekantskap fanns. Skickade förslag om att skoglundsentertainment  skulle "fixa" en kväll för äldre, gärna i samarbetet med PRO ( och SPF) Fick snabbt svar. Rickard ville att vi skulle träffas och spåna på idéer. Tog med mig vår nytillträdda ordförande i PRO, då vi i månadsskiftet mars-april, träffades för att planera inför det som fick rubriken "En kväll i Folkets Park".

I min tanke, så tyckte jag att det finns en hel del lokala förmågor, som tillsammans med Rickard och hans fru Maria, kunde  fixa en kväll i nostalgins tecken. Men Rickard, som jobbat i underhållningsbranschen i bortår tjugo år, ville mer. Ett dragplåster skulle det vara. Siw Malmqvist var den första vi kom att tänka på. Hon och hennes man Fredrik Olsson  (ursprungligen från Limmared)  har ett sommarboende i närheten.  Rickard kände också Kikki Danielson och Lotta Engberg ganska bra, så dem hade han som reserver om inte Siw ville ställa upp. 

Nu är det inte lätt att locka en välkänd artist till lilla Nittorp, en torsdagskväll i september. Genom flitig mailkontakt med Rickard, fick vi veta att alla tre av de föreslagna damerna till en början var intresserade, men att de sedan tackat nej. Även Lill Lindfors backade ur.  Per Fritzell nappade på erbjudandet att bli gästartist till showen den 21 september. Lät ju jättebra!  Någon vecka senare kom mailet, han hade backat ur. Han också... Jag tyckte att Rickard och Maria gott kunde klara att hålla i showen tillsammans med sitt band. Det var ju musik från "gamla" tider... 50, 60, 70-tal.., som vi ville höra. Och kanske sjunga med i.  Visste ju också att paret Skoglund var vana entertainers, som kunde få till ett kul mellansnack. 

Men Rickard gav sig inte. Han ville ha ett dragplåster. Det lyckades. Tomas Pettersson,komikern från Halmstad, hade tid att komma. Passade riktigt bra f.ö., då han skulle ha premiär på sin egen "show" bara någon vecka senare. Så han hade en hel del i huvudet redan...

Jag hjälpte till att skicka ut inbjudan och info till PRO-föreningar runt om, och flera av oss i PRO-styrelsen tog sig an att affischera. Biljettförsäljningen tog fart, och för några veckor sedan, så var föreställningen slutsåld. 360 pensionärer var redo för en nostalgikväll.

En sådan toppenkväll det blev!  Showen var superbra. Lite ny musik, men massor av gamla godingar som man kunde skråla med i. Och som man blev uppmanad att sjunga med i!

Rickard och Maria hade kul på scenen. De var så avslappnade, och kunde på det sättet bjuda sin publik på ett härligt,  såväl spontant som personligt, mellansnack. Sjunger superbra, det gör det båda!

Jag hade varit lite skeptisk mot Tomas Pettersson. Har inte hört honom så mycket. Men oj, vad han var rolig. Han var roligt rolig, utan att göra en massa smaskiga övertramp i dålig humor. Jag har inte skrattat så mycket och så hjärtligt på länge, antagligen inte på många år.

Hade lite "ångest" inför att trängas med 360 personer. Men utrymmet i den gamla idrottshallen, där jag för 50 år sedan träffade C-E på en dans, och där såväl ABBA som Gyllene Tider... och massor av kända dansorkestrar stått på scenen, ( och där jag gått på gympa, dansat gammaldans, och där svärfars begravningsmiddag hölls)  rymde oss alla. Själva festlokalen var numera i toppskick vad det gäller att absorbera störande ljud. Så man kunde prata med folk i normal samtalston.

En supertrevlig kväll, alltså. Det lilla fröet som såddes en fredag i februari växte ut till något stort och bra.  Kändes bra att ha varit den som varit med att sätta igång allt...

Det var svårt att somna efter en rolig dag, och en kort men intensiv arbetsdag, dessförinnan. Jag var trött igår. hade varit uppe på toa ett onormalt antal gånger under natten, dessutom... Nästan så att jag tänkte att jag var sjuk... 

Åkte med maken till Ulricehamn på förmiddagen. Han skulle till tandläkaren, jag passade på att uträtta några ärenden. Åkte över Tranemo hem för att handla på ICA. Tvingade mig ut på en promenad på eftermiddagen. Men jag var onormalt trött....

I vår by, med nära omnejd, finns tolv kvinnor i ålder 50 - 78 år. Den som är 78 är femtioåringens svärmor. Under många år, ja, sannolikt sedan äldsta damen fyllde 50, så har vi uppvaktat varann på jämna födelsedagar. Både 30, 40, 50 och ibland 60 - årsdagar. Ju äldre vi blivit, desto sämre har vi blivit på att uppmärksamma varann. 

Men så fyllde ju "tjejen" som var mer än tio år yngre än den näst yngsta, femtio år i augusti.. Är ganska dålig på födelsedagar, men uppmärksammade det genom att hon lagt ut bilder på FB/Instagram från en fest som hon ordnade för de närmaste. 

Visst måste vi fira femtioåringen. Hon som verkligen ställt upp för oss alla, sedan hon flyttade till byn, bara tjugo år gammal.  

Vem är det som oftast varit den som tagit sig an att samla in pengar och fixa present mm, när någon fyllt år? Jo, just det! Rätt gissat. Det finns ytterligare två kvinnor i byn, som  tagit sig an fixeriet ibland,... medan några av dem aldrig har lagt två strån i kors för att ta tag i något.

Alla utom en har Messenger, så förutom att man fick skicka ett mail, så var det ju lätt att bilda en grupp, kolla vilka som ville vara med och uppvakta, (alla), om vi skulle gå på lokal och äta eller om vi skulle ordna överraskningsfest ( lokal) och vilka som kunde åka med den 22. ( nio + festföremålet)

Bokade bord på Höganloft i Hestra. Två "tjejer" erbjöd sig köra oss andra... blev ju bra med två bilar. Kändes ok, kände mig lite mindre trött framåt kvällen, men lite spänd...det finns ju en i sällskapet som "avskyr" mej sdan tjugo år tillbaka, och som oftast ( men inte alltid) nonchalerar mig helt...Borde inte bry mig efter alla år, men kan inte låta bli att känna av "kylan" från henne. Och den gör mig så ledsen och frustrerad. 

Så allt blev fel. Jag var trött, det var "kyla" denna kväll och när vi satt oss till bords så sa en av dem som aldrig någonsin tagit några initiativ, att nu tar vi in två flaskor bubbel. En med alkohol, en alkoholfri. så innan de flesta av oss visste ordet av, så var det beställt.

Jag är snål och antagligen helt knäpp, men jag blev irriterad. Frågar man inte vilka som vill ha, och ärd det då inte betydligt enklare att var och en beställer sitt glas? Då blir det ju så mycket enklare då man ska betala. Helt plötsligt hade vi också en flaska rödvin på bordet . Det får jag skylla den "käcka" servitrisen för. Trött, påverkad av två glad vin och irriterad över "kylan" ( i övrigt så var det trevligt, även om det var för mycket restauranggäster i den dåligt ljudisolerade lokalen, denna fredagskväll) undrade jag hur vi skulle dela upp betalningen. 

Det hade ju varit lätt att betala festförmålets och dryck, om det bara varit maträtter och glas /flaska av dricka. Nu blev det förstås jag som betalade allt... och egentligen är det ju inget att vända upp himmel och jord för, men jag blev både arg och ledsen, för bristen av kommunikation. Talade om för alla varför jag reagerade så kraftigt, avskyr att lägga lock på. 

Det tog inte så lång tid att räkna ut vad var och en skulle betala, sen när jag kommit hem. Men det kändes/känns inte bra. 

Har bett alla om ursäkt idag, och fått positivt svarfrån många.

Så kan det gå, när femfemman visar sin sämsta sida. Sin femfemmesida. Det var ett tag sedan det senast hände... 

Är väl risk för att det var sista gången jag fixade något. Speciellt som alla nu fyllt femtio... och att bli gammal, det är ju inte så mycket att fira. Eller... kanske ... det är det som man ska fira... 

Tröttheten, den är iallafall borta. Tog en rask halvmilspromenad innan åskan och regnet kom. Men... när man mår dåligt av dumma grejer... då tar nog både kropp och själ en hel del stryk. och det värsta är, jag kan inte lova att bättra mig, för ibland så blir det bara fel för mig.

Långt inlägg... men jag behövde skriva av mig.