måndag 20 september 2021

Prästavägen

 


Det där med geocaching, det har verkligen legat nere under detta år. Svalnat intresse och lite svårt att gå länge sträckor, det är väl två anledningar.  Man kan absolut leta geocacher billedes också, men jag/vi har egentligen aldrig varit intresserade av att hoppa ut och in i en bil och leta "burkar". Geocaching, det innebär för mig/oss, att man kommer ut och rör på benen en lite längre sträcka. 

Idag blev det äntligen av att leta upp de fem cacher som var utlagda utmed "Prästavägen", en gravt kulturbelastad väg mellan lilla byn Södra Säm och det lite större samhället utmed väg 157, Gällstad.

 157, tänker en del. Det är siffror som jag sett på köpcentrens ytterväggar. Jodå, Lager 157 har sitt ursprung och sin moderbutik i Gällstad.




Nu var det inte shopping som skulle avhandlas, utan en vandring där historiens vingslag ständigt var närvarande.

Lilla byn Södra Säm, den ligger vid ett vägskäl där svenska och danska kungar, svenska och danska trupper, passerat. Ja, det var liksom riksväg nummer ett i  det medeltida Sverige.
Här lär Valdemar och hans bror Erik ha slutit fredsavtal med den danske kungen, på 1300-talet,
Engelbrekt och hans mannar slog läger vid den närbelägna Sämsjön på 1400-talet. Fogden som huserade på Opensten , en knapp mil bort, träffade Engelbrekt i lägret och blev då tvingad att lämna ifrån sig borgen. Samma dag brändes borgen.
Danska trupper passerade 1520 Södra Säm på sin väg mot Sten Sture och hans trupper. Sten Sture och hans bondesoldater väntade vid Bogesund, nuvarande Ulricehamn. I slaget, som svenskarna förlorade mot Kristian II, blev Sten Sture träffad av en kula i benet. Den elaka inflammationen som blev följden, gjorde att riksföreståndaren dog på väg till Stockholm.


Vid knutpunkten Södra Säm fanns förstås en kyrka. I grannbyn Gällstad fanns också ett Guds hus. En och samma präst hade hand om de båda kyrkorna. Han fick traska den 2,5 km långa sträckan mellan de båda kyrkorna, varenda söndag.  Därav namnet Prästavägen....


På 1820-talet, så var Södra Säms storhetstid förbi och man tog kyrkan ur bruk. De värdefulla förmålen, flyttades till den alldeles nybyggda kyrkan i Gällstad. Nu fick byborna i lilla Säm traska till Gällstad för att höra Guds ord. Så benämningen "Körkevägen" finns också.

Ruinerna av Södra Säms kyrka finns kvar. Jag är lite besatt av kyrkoruiner. Anser att de förmedlar betydligt mer andlighet än en kyrkobyggnad.


Den invasiva balsaminen kantade en stor del av Prästavägen.  Jag tycker att det är en vacker blomma, som finns i flera röda och rosa nyanser, men jag inser att den breder ut sig allt för mycket på andra växters bekostnad. 


En bänk fanns på platsen för den första geocachen. Här skulle man kunna sitta och titta ut över ruinerna från den gamla kvarnen. Bara det att hela området var täckt av balsaminer. Och de fallna äpplena luktade höst...


Man känner till tjugotalet bostäder som funnits längs vägen. Små torp och ännu mindre backstugor.
Två  hus finns kvar idag.  Gissar att det här byggdes på 1800-talet....


Höstfärger! En vecka efter måndagen med bad och sensommarsol, så var det dubbla tröjor och jacka som gällde. Jätteskönt promenadväder, drygt 10 grader.


Vet ni vad ett "le" är? Gissar att det är typiskt västgötskt och småländskt uttryck. 
Detta är ett "le". Det finns säkert tio vackra "len" längs vägen. Gott att de var öppna! "Len" är ju till för att stänga in  boskapen, så att de håller sig på sina egna marker.

Tycker att "len" är vackra. Men de har absolut en "bäst före tid" - eller snarare ett utgångsdatum.


Till skillnad från den här "talande" stenen.....

Förr låg jag uti åkerjord
Jag var till besvär för oxar och plog
Nu står här till hägnad och gagn
Står här säker i seklerna mång.

Nödrim.... men helt ok!


"Pusta" kan också vara ett regionalt uttryck?  Här hade i alla fall prästen sin "Pustesten", där han kunde sätta sig ner och vila benen, i den ständiga uppförsbacken från en kyrka till en annan.


Hembygdsföreningen i S.Säm-Gällstad har ställt i ordning den fina lilla vandringsleden, Man ville skoja till det lite, och satte upp Prä-sten. 


Vad är en geocache? kanske någon undrar. Det är en behållare av något slag. Innehållet består av något som går att skriva på, för man ska, som ett bevis för att man hittat gömman, plita ner sitt alias. Vi "heter" alcel53.   

Hur man hittar gömman? Det finns flera olika appar att ladda ner i mobilen. Jag /Vi använder c:geo. 
Nu fungerar inte mobilens gps så jättebra överallt, så därför så använder vi oftast en gps. Cachebeskrivning med koordinater laddas ner från datorn, från geocaching.com. Där går man också in och loggar de cacher som man hittat. Eller öppnar ett konto. Gratis- eller till en kostnad av 30 dollar per år.   ( Genom att betala ca 300 kr per år, så har man tillgång till alla cacher i hela världen, annars är det lite begränsat)

Så här kan en enkel cache se ut, ett plaströr ( pet-rör) inborrat i en träbit. 


Tillbaka till Prästavägen. En eloge till hembygdsföreningen som tydligt markerat alla gamla boplatser.
Vid Liljas hade man foton på dem som en gång bott där.


"Drängastenen". För att få anställning som dräng på de större gårdarna, så påstås det att man var tvungen att bevisa att man kunde lyfta motsvarade en säck havrekorn eller rågkorns vikt. 120-130 kg!
Fast... nä, det tro jag inte riktigt på....
 

Karlsson löcka. Vet ni vad en "löcka" - eller som vi säger idag "lycka" - är?  Jo, det är en bit åkermark, där man kan odla foder till sina djur, och när den skörden var klar, så fick djuren beta där. 


Idag tar bönderna både en tredje och fjärde gräs-skörd på sina marker. Förr fick man nöja sig med en.

Karlsson och jag är kollegor. Delvis i alla fall. Han var både folkskollärare och organist. Jobb sju dagar i veckan, alltså. En del av hans lön, den bestod av att han fick en "löcka" i anslutning till sin bostad.

Det bäst bevarade huset, utmed Prästavägen. 
I ett liknande hus bodde jag, då jag var barn. Som ungdom ville jag bara bort från det gamla huset. Idag skulle jag ge mycket för att få bo i ett sådant hus igen. 
Konstigt.... eller kanske helt naturligt....


Vandringen börjar gå mot sitt slut. Vi har kommit till brukade marker i utkanten av Gällstad. 
Det speciella här, det är de vackert lagda stenmurarna. 


Snacka om hantverk! Med tyngd!


Varför nummer sju kom på efterkälken, ja, det är frågan. Obesvarad. Men kontakt med de nyfikna ungdjuren, det var det inte svårt att få.

 
Den snart 200 år gamla kyrkan i Gällstad, blir synlig. 
Stor, pampig  och nyrestaurerad ligger den alldeles utmed väg 157. Makens mormor ( och morfar som  han aldrig träffat) har sin grav på kyrkogården.




Och tänk, det är precis lika lång väg tillbaka till S. Säm. Bara en skillnad, tillbakavägen den går lite lätt nerför hela vägen. 

Fem cacher hittade vi och fick en riktigt fin promenad på sådär 8 500 alnar.



20 kommentarer:

  1. Vilket bra, roligt och intressant inlägg med suveräna bilder! Prästavägen gillar jag, stehen ser ju ut som en gravsten, vilket ju den med rimmen också gör.
    Vilken historia! Är väldigt impad att du är så beläst.
    Åsså är jag otroligt tacksam att jag äntligen fått svar på min (puttalada) fråga vad en geocache är. Nu vet jag. Är det en "modegrej? Minns att det var jättemånga bloggare som jagade geocacher för ett antal år sedan, men nu är det inte så många kvar.
    Älskar bilden med kossorna. De står verkligen i givakt för dig:-)

    PS. Att Lager 157 har sin hemvist i Gällstad visste jag inte heller. De har bra grejer. DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Geocaching hade nog sin storhetstid för mellan 5 och 10 år sedan.Det kommer lite nya cacher då och då, men inte alls som förr. Ett sätt att komma ut är det i alla fall.
      Lager 157 har jag inte besökt på länge. Vet inte om de har så mycket kläder i XL. Det hade de inte förr. Nu har ju de flesta modekedjor fått till snygga kläder i större storlek också, så det borde ju Lager 157 också ha.
      Kul att du gillade inlägget! Det är ju sådan här små utflykter som jag tycker om att visa med ord och bild.
      Tänkte på stenen som en gravsten över en tid som inte längre finns...
      Ha det fint!

      Radera
  2. Tack för att jag fick hänga med på denna trevliga och intressanta promenad. Härliga bilder som vanligt dessutom. Så lite nyttig kunskap dessutom. Att Lager 157 hör hemma i Gällstad hade jag noll koll på.
    Den röda stugan är fantastiskt fin och tänk att bo i en sådan! Det man ogillade som barn kan man mycket väl älska som äldre. Man ser saker med andra ögon helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så att man får nya perspektiv när man blir äldre. Drömmen om den röda stugan, det kan man ju få ha kvar!
      Otroligt att klädbutiken som startade i det nedlagda mejeriet i Gällstad, har fått en sådan utbredning i hela landet. Entreprenörsanda i kubik!
      Gällstad ligger ju annars i textilindustrins centrum. För 10-20 år sedan fanns det många "billighetsbutiker" med märkeskläder i samhället. Man hade öppet på torsdagar och lördagarna, och då var det rena trafikkaoset i byn.Nu är det inte många butiker kvar. Allt har sin storhetstid!
      Tack för att du ville följa med längs Prästavägen. Kram!

      Radera
  3. Ett le, jadu, där gick jag bet! Jag är inte särskilt duktig på dialekter alls. Har svårt att förstå många dialekter och det blir rätt pinsamt. Men vilken trevlig tur ni fick och tack för att jag fick följa med! Borde tipsa säfsingarna om att de skulle leta på fotografier på dem som bebodde gamla boställen som det finns gott om även i gamla finnbygden. Däremot är det sämre med kungliga gamla historier. dom vistades inte mycket i Dalom, med vissa Gustaf Wasa-undantag...
    Och tack för info om Lager 157! Nu ska jag skryta för dottern..Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att Lager 157 blev så stort i hela Sverige. Förr vallfärdade folk till Gällstad för att handla där. Numer är det rätt glest med bilar på det gamla mejeriets stora parkering.
      I våra trakter har det nog gått hett till. Mycket stridigheter mellan danskar och svenskar. Numera är här rätt lugnt.
      Finns nog en hel del utdöda kulturvägar. Behövs "bara" ett antal eldsjälar som väcker upp dem igen. Kram!

      Radera
  4. Tack för rundturen! Geocaching har jag aldrig sett tjusningen med. Sonen höll på ett tag, liksom några kompisar.

    SvaraRadera
  5. Ett sätt att se nya platser har det blivit för oss. Efter nördperioden för så där tio år sedan. Många geocachare är lite "konstigt" folk...😊

    SvaraRadera
  6. Ja, visst vill man röra på sig och fötterna. Kul att få veta att Lager 157 kommer från Gällstad.
    Jätteroligt att komma med längs Prästvägen och både få se mer av ditt område och även få vet mer om historien här. Spännande och intressant. Och leta geocacher var trevligt det också. Har aldrig gjort det.
    Härliga bilder som gör promenaden än mer levande och detta röda hus var fint. Men antagligen skulle jag tycka det var väl tyst och stillsamt just här. Men man vet ju aldrig. Har ju faktiskt bott på landet i Västergötland som barn.
    Detta är ju en trakt jag är obevandrad i på alla sätt. Men via dig så lär och ser jag mer av den. Stort tack.
    Och vis ett snabbt räknande så borde ni ha gått dryga 5 km idag. Bra jobbat.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Det är ju så olika hur man är och hur man är van. Har svårt att tro att jag skulle trivas i storstaden myller. Men det är kul att åka dit ibland. Skönt att komma hem.
    Har ju f.ö. fått en lantisdotter och en storstadsdotter. Märktes redan i tidiga tonår... Så det är inte bara arv och miljö som det handlar om.
    Fem km är lagom.
    Du tar ju oss nästan alltid ut på olika turer. Visst är det trevligt!
    Ha en fin tisdag! Kram

    SvaraRadera
  8. Det är trevligt att vara lite kulturell, Vi går gärna in i kyrkor och museum.
    Vår natur är mycket vacker, tänk en gammal grind, kyrkoruin, stenmurar, eller kanske bara en rutten stubbe. Det är fina foto som du har bjudit oss på.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sverige är vackert. På olika sätt på olika platser. Tack och kram!

      Radera
  9. Vilka idylliska bilder. Le har jag aldrig hört talas om tidigare. Roligt med lite historik. Ha det gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grind är nog den rätta benämningen! Kram!

      Radera
  10. Vilken underbar tur som jag kom med på, gillas stort! Precis sånt här som jag gillar.
    Jodå, jag har allt varit i trakterna. Säm känner jag igen och i Gällstad har jag varit, mest för att handla. Ett tag bodde yngsta i Aplared så därifrån var det inte så långt till Gällstad.
    Geocaching, det försökte ene svärsonen att få oss intresserade av, stämmer nog, att det var en tio år sen. Men aldrig jag.
    Ha det fint! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du känner dej hemma i trakterna! Kul!
      Numera är det inte många affärer kvar i Gällstad. Lager 157 förstås och så en annan klädaffär... Åhman & nåt mer... kommer inte på. Mina favoritaffärer... de som låg i ett grått hus i korsningen, är borta båda två.
      Allt har sin storhetstid. Så även geocaching.... men att gå ut på en runda är lite kul. Se nya platser. Har många gånger tänkt att vi skulle åka till Hindens rev och leta cacher. Men än har det inte blivit av! Ha det fint! Kram!

      Radera
  11. man får ju fylla burkarna med några egna skatter....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och låta andra hitta. Fast de där småsakerna, det är väl möjligen för barn..egentligen bara skräp...

      Radera
  12. Älskar dina vandringar i kulturens tecken - såå intressant att få följa med och alltid lär man sig något nytt! Härliga bilder! Tack för ett härligt inlägg!
    Ha det gott!
    Kram!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas