Ojdå!

 Ojdå! Där gick nästan en hel vecka, utan ett enda inlägg.  Brukar nog bli så under den här årstiden. Det blir inte många bilder tagna, och de få foton man tar, de är lika novembertråkiga som årstiden i sej, så det är inte mycket att bygga ett inlägg kring.

Lite uppdatering ska jag väl ändå få till:

Mormors/morfarstisdag. 

Sparsamt med utelek, så här års. Men lite fotbolls-kickade blev det... och så hittade killarna frisbeen och vips hade den hamnat på garagetaket.

Den får pappan ta ner, tyckte jag. 

Morfar tyckte annorlunda. 

Jag höll andan i flera minuter, men som tur var kunde jag pusta ut så småningom. Och det var efter det att inte bara frisbeen  var på marknivå igen.

Bättre att cykla i varma, goa sadelkammaren. Men trehjuling... det har Konrad allt vuxit ifrån. Han satt på pakethållaren och trampade....

I onsdags var det PRO-möte.  Tranemo kommun har två "kommunpoliser". Sven och Erica.  Någon polisstation har inte funnits i kommunen på "isch" tjugo år.  Numera hör vi till Ulricehamns polisdistrikt. Funkar nog rätt bra tror jag.... man har ju, som tur är, inte så mycket att göra med en myndigheten.

Att det varit elva  bostadsinbrott i vår kommun, på ca 12 000 invånare, under de senaste året, informerade våra kommunpoliser om. Risken att bli överfallen, väskryckt, rånad är lika med noll. Bilinbrott är heller inte vanliga, men då och då passerar utländska ligor och plockar delar från vissa bilmärken. Liksom att turnerande ligor gör inbrott i garage och förråd för att stjäla dyrbara verktyg, maskiner mm.  Nätbrott, de är däremot ett ständigt hot. Det gäller att inte lämna ut kontonummer och koder. Och vara försiktig med att klicka på obekanta länkar på dator och mobil. 

Ingen direkt ny info, men sakligt framförd, ed en personlig touch.

Efter informationen var det underhållning av ett gäng pensionärer från Smålandsstenar. De äldre uppskattade dem...och det är ju alltid kul. 

Ganska trevligt med PRO-möte, dock. Man träffar bekanta från tiden i Dalstorp bl.a. Alltid kul att byta några ord....

Kallare och kallare har det blivit under veckan. I torsdags ville inte ens katterna gå ut.

För egen del så blev det heldagsjobb. Först några timmars vikariat och sedan de sedvanliga musiklektionerna. Luciaträningen är igång. Eleverna i 5-6an är taggade, men lite svagsjungande. Ska förstärka med ett antal från åk 4, så ska det nog bli bra.

Gick bara in och bytte skor, då jag kom hem. Sen tog jag den dagliga promenaden. De stackars kreaturen var fortfarande utomhus. Blir utfodrade förstås. Gräset finns det ingen näring kvar i. Men jag tycker synd om dem som måste vara ute hela långa, mörka, kalla nätterna.  

Antagligen har kreatur ingen tidsuppfattning.... 

Gårdagens längre runda gick på välbekanta vägar, men åt omvänt håll, mot vad jag brukar gå. 

Det blir annorlunda vyer, när man vänder på sig.

Den välgjorda stenmuren från en annan tid, den har jag inte noterat tidigare. Fast jag gått förbi... kanske hundra gånger. Från andra hållet. Inte dumt att se saker och ting från ett annat perspektiv ibland....

Lunch åt vi på kommunens enda thai-restaurang, i Tranemo. Gott!

Oftast är det maken som handlar, men igår blev det ICA.besök, även för mig. Man har byggt om i kvantum-butiken. Visst är det läckert med frukt i dubbel upplaga?

På kvällen var det dags för den årliga "tjejträffen", för "tjejerna" i byn. Tjejer och tjejer... den yngsta är 50, den näst yngsta 60, den äldsta 77.  Numera finns det ett antal kvinnor som är mer tjejer än tanter i vår by, men de har aldrig kommit med i gemenskapen. Det räcker med tolv gammel-tjejer. Efter några glas vin, så fyller de rösterna mer än väl rummet. Trevligt att ses. En ledsenhet finns dock kvar hos mej efter kvällen.... handlar om en snart tjugo år gammal "oförrätt". Varför kan man bara inte glömma.....?

Det blev en längre runda idag på förmiddagen också. Maken gick med och takten vi höll var ganska så hög, kändes det. Fem och en halv km på varierat underlag, på dryga timman, 

Kom dock att tänka på ett inslag i ett nyhetsprogram för någon vecka sedan. Det handlade om motion, och att det räcker att gå sextusen steg per dag, för att man ska få sig dagliga dos. -Hur snabbt ska man gå? undrade reportern. -Ungefär 7 km/h, blev svaret. Så snabbt tro jag inte jag klarar av att gå.... ja, om det inte är på ett löpband då... 

Ojdå, nu ligger det ett vitt lager över byvägen, tio meter från huset.  Snö har lagt sig på locket till postlådan, på staketets ovansida och på plattorna som går fram till ingången till huset. Gräsmattan är täckt här och där. Gissar att vi vaknar till en vit värld i morgon. 

För en vecka sedan var det nästan sommartemperaturer, + 13 grader flera dagar i följd. Oj, så snabbt det blev vinter.