Staket, storvuxenhet, sädesärlan samt skolutveckling

Staketet behövde en ommålning. Tog mig an det under tidig förmiddag. Efter halva staketet och ett par tre timmars arbete - med fikarast - så kändes det som koncentrationen och noggrannheten mattades betänkligt.

Dags att byta arbete, alltså. Rabatterna behövdes ses över och framförallt så behövde de storvuxna örterna göras mindre omfångsrika. En skottkärra fylld med prästkragar, jättedaggkåpa, hosta och vit jättenäva körde jag i väg till naturkomposten. Ett slöseri med vackra växter - MEN, de andra måste ju också få lebensraum.

Nya arbetsuppgifter behövdes för att tidigare nämnda noggrannhet och koncentration skulle bestå. Fönstren behöver få större klarhet - jag började på ovanvåningen, och efter det så kände jag att det fick vara nog med några mer avancerade projekt än de dagliga.

Under min arbetsdag tänkte jag flera gånger på arbetstagare med monotona arbetsuppgifter. Jag tror nog att man växlar mellan olika arbetsmoment med jämna mellanrum inom tillverkningsindustrin - men är det tillräckligt ofta - jag tappar ju koncentrationen och behöver byta efter ett par timmar. Förhoppningsvis håller man ut längre när man vant sig.....

Sädesärlan har följt mina förehavanden hela dagen. Hannen har gått där på några meters avstånd, hela tiden ätandes stora, svarta, äckliga insekter..... Blä! Men vi har ju smak för olika saker, vi varelser i vår Herres Hage! Jag undrar så vad som har hänt med sädesärlans fru och två ungar. Ungarna var klara att flytta hemifrån, det stod klart i förra veckan... men frun... vad har hänt med henne .... tycker hon att det räcker med en häckning i sommar ... eller - VE och FASA... har hon träffat en ny.... De finns gott om sädesärlor i grannskapet!

Fritz - the cat- har också suttit på de anklagades bänk - han har fångat och ätit fåglar tidigare ... men sädesärlorna har han inte alls brytt sig om.... Och Fritz brukar dessutom lämna fjädrarna väl synliga, när han tuggat i sig det han vill ha....

Brukar dagligen kolla min blogg-introduktör Öpedagogens blogg. Under några dagar har hon, med stor entusiasm, beskrivit de olika föreläsningar och seminarier inom skolutvecklingsområdet, som erbjuds i högdosering under Almedalsveckan. Jag hade inte en aning om dessa föreläsningar, jag trodde att Almedalsveckan var entydigt med partiledartal. Var inne och tittade på evenmangets hemsida. Det fanns hur mycket som helst att välja på, vad det gällde pedagogiska föreläsningar. Synd att denna möjlighet inte ges i Göteborg....

MEN jag har fått en VISION ... att ( om livet fortsätter att vara vänligt) jag tillsammans med några andra pedagoger åker till Gotland nästa sommar, för att träffa Öpedagogen igen, uppleva den mysiga staden Visby ... och verkligen FROSSA i pedagogiska föreläsningar!

Jaja, ja har semester......men så här är det väl när man är skolnörd. Vem hänger med till Visby vecka 27?

Mattläggare M möjliggjorde möte med mej

"Möt den mest intressanta människan i ditt liv, möt dig själv! " Så stod det på ett kuvert som kom förra veckan och som gick direkt ner i papperskorgen. Jag såg att det var reklam för en bokklubb. Lika bra att inte öppna, det är så lätt att bli frestad....


Idag har jag haft möte med mig själv. En ny matta skulle läggas i vår hall och mattläggare M ville komma på morgonen och slipa och spackla. Hallen är navet i huset - och jag skulle inte komma varken till toalett eller till kök om jag stannade hemma = utomhus i vädret, under tiden som arbetet höll på.


Varvid jag bestämde mig för att åka till Rångedala och promenera bland min barndoms stenar. Rena retreaten (igen) att vandra i behaglig takt på kända vägar och stigar. Naturligtvis går tankar tillbaka till barndom och uppväxttid.


Kring det gamla huset från 1800-talet, numera i min brors ägo, finns en jättestor, välskött gräsmatta. Jag har undrat varför min bror anlagt denna jätte-green kring sitt fritidshus.

Han förklarade att det beror på att han alltid skämdes så, när vår far tjudrade ungdjur alldeles utanför fönstren, för att de skulle beta gräset. Något tal om gräsklippning var det inte på den tiden, och det har min bror nu tagit revansch på. För mig, åtta år äldre, var det en självklarhet att gräs skulle betas.....


Min pappa plockade alltid nattviol till min mamma på hennes födelsedag, en 6 juli. Orkidéerna var väl fridlysta redan då, men det brydde han sig inte om, de fanns i rikligt antal och de växte på hans mark. Jag såg några stycken i dag, på min promenad. De blommar tidigt, precis som allt annat.




Jag promenerade ganska långt utmed Viskan. Jag passerade över den två gånger på min två-timmars vandring. När jag var ung, så fångade vi kräftor utmed vår Viskanstrand. Det fanns år då vi lyckades få upp ett antal tjog av de svarta, hårda bakåtsträvarna. Mamma kokade vatten i syltgrytan. Salt och socker i och sen svarta kräftor som blev snabbt röda...... Grymt! Ändå vet jag ju att samma öde drabbar mina favoritskaldjur, räkorna. Ja, egentligen skulle man bli helvegetarian, när man tänker på hur vi behandlar levande varelser.....




Min barndoms badplats besökte jag också. När jag var liten, så hade vi inte vatten inomhus, så på kvällarna i höskördstid, så gick jag och mamma till ån för att svalka oss och för att få bort lite av ofräschheten som det ansträngande slåtterarbetet förde med sig.


- Det känns som man tappat något, sa alltid min mamma, när vi gick den dryga kilometern i uppförbacke för att komma tillbaka hem.
Idag förstår jag inte att man kunde gå ner och bada på Viskans dybotten. Men det var fortfarande vackert vid den gamla badplatsen.


Vacker är också utsikten som man nästan ser från barndomshemmet. Det tänkte man inte på då - nu njuter jag alltid lika mycket av den vackra vyn.

Mattläggare M var kvar, eller hade rättare sagt kommit tillbaka, när jag kom hem. Han höll på att lägga in mattan. Mattläggare M var elev i min allra första egna klass. De tog en bra stund att gå genom alla i klassen, den ena eleven efter den andra. Jag var 22 år och de började femman, när vår tid tillsammans började. Två år senare skildes vi. Så roligt att träffa M och att höra om alla gamla elever, som blivit medelålders och som hade fått ett bra liv. Många bodde kvar i kommunen, eller hade återvänt, och M hade kontakt med många av dem.


Så intressant för andra är förstås inte mitt liv.... men för mig själv, när jag möter mig själv på olika sätt, så vete sjutton om jag ändå inte är mest intressant av alla.....

Bad, bok, blommor och bondgård

Premiärbadat! Var väl inte det varmaste havsvatten jag känt, men klart uppfriskande.

Mycket folk på Östra Stranden under den vackra sommarhelgen - men fåtalet vågade bada. FEGISAR!

När jag kommer till Halmstad, så gör jag inte mycket mer än läser. Pocketböcker i synnerhet. Igår läste jag Karin Fossums "Den som älskar något annat". Denna norska deckarförfattarinna är fenomenal på att låta läsaren kliva in i förrövarens tankevärld. Och låta läsaren förstå att det förskräckliga mordet har en bakomliggande orsak - det finns nästan alltid skäl till att mördaren blivit den han/hon blivit. Vilket gör dådet dubbelt värre - den utsatta har av en slump eller på oavsiktligt sätt blivit berövad livet.


Det blommar för fullt vid kusten, precis som här inne i landet. De allra flesta växterna är de samma, men naturligtvis finns det, framförallt hallänska trädgårdväxter, som inte passar i vår växtzon - växtzon V. Liknande rosor som halmstadgrannens finns här omkring också, men inte lika rikligt blommande. Visst är de helt underbara, Ms röda rosor.

Efter lunch dag 2, så börjar vi alltid längta hem, jag och C. Idag tog jag med maken till Wapnö på hemvägen. Det kan vara bra för två bonnungar att andas lite ladugårdsluft i bland. Vi tittade med intresse på mjölkningen, där korna går och ställer sig på en karusell. De åker sedan runt ett varv, under tiden de blir färdigmjölkade. Ganska fascinerande!

I babyavdelningen fanns det tre nyfödda kalvar och ett antal högdräktiga kor, med enorma juver. I kalvstallet fanns det hundratals kalvar i olika storlekar.

Vi passade också på att titta in i mejeriavdelningen, men där var det ingen verksamhet igång. Så vi gick till den lilla gårdbutiken och inhandlade youghurt och färskost. Det lilla mejeriet har väldigt goda produkter, som jag tror kan köpas i ett område Halland, Gislaved, Värnamo....


Ett besök på Wapnö kan rekommenderas!

Holgers hosor

Min gode svärfar gick bort för mer än sex år sedan. Det var mycket sorgligheter kring hans död, men de tänker jag lämna därhän.

Efter en tid så rensade vi bland Holgers kläder och delade dem i tre högar, till Myrorna, användbara kläder, slänghögen.

I min användbarhög hamnade tre av svärfars gamla shorts. Ett par gröna, helt underbara i passform och kvalitét, ett par "finshorts" i garbardin och så Holgers egna favoriter, Benettonshorts med resår i midjan.

De gröna shortsen överlevde inte ens den första sommaren, dragkedjan gick sönder, och med tanke på mitt och dragkedjors sätt att interagera vid försök att sy i ny, så var det bara att skicka shortsen för transformering till ett annat kemiskt tillstånd. Aska och rök....

Garbardinshortsen har alltid varit lite trånga runt ändan, så de ligger i klädkammaren och väntar på att rumpan ska få bättre passform.....det tycks dröja....

De blå Benettonshortsen har jag verkligen använt, sommar efter sommar. Jag har tvättat dem bleka och jag har färgat på nytt, och återigen har shortsen blekts....Shortsen har varit vid medelhavet och på västkusten.

För några månader sedan, så köpte jag ett par likande shorts på Team sportia. Jag kände det som om Benettonshortsen gjort sitt - att jag dessutom blivit för tjock för dem...

Första dagen på sommarledigheten, så var det stor röjning i garderoberna och Holger hosor förpassades ner i en sopsäck, för vidare transport till kommunens förbränningsanläggning.

Vi ska måla om staketet. Jag tänkte grundmåla idag. Då behövdes ett par oömma shorts. Jag saknade mina gamla blå..... Sopsäcken fanns kvar, shortsen lika så. Nu har jag inte blivit tjockare sen förra sommaren, det är status quo... så shortsen kändes lika bra som vanligt.... De kommer inte att få åka med till Halmstad i morrn, sådana äventyr är de pensionerade i från. Men de är lagda i tvättkorgen och de kommer att få vara med om både långpromenader och cykelturer här i trakten i sommar - jag lovar.

Idag tog jag en riktig lågintensiv långpromenad på två timmar och 8-9 km. Njöt av missne, en av de vackraste och mest fulländade blommor jag vet. Vad jag hade på mig? Makens avlagda shorts.... de fick jag ta ut i förtida arv för snart tio år sedan.... Bilderna visa den vackra missnen.

Klippklyverier

Denna dag är en klippdag. Jag har blivit klippt av min vanliga frissa och gräsmattan har blivit klippt av sin vanliga gräsklippare. Några klipp vet jag inte om jag gjort, om man undantar att jag köpte jordgubbar för enbart 25 kr litern i Sveriges billigaste matvaruaffär, Ica i Tranemo....

En frissa/frisör är ju även terapeut och diskussionspartner. Tänk, vad mycket en frissa får höra i förtroende. Säkert skulle de ibland behöva ha en egen terapeut för att själva kunna prata av sig allt vad de tvingas bära. För i hårfrisörskans profession ingår inte bara hårologi, utan även det goda omdömet att kunna låta förtroenden och öppenhjärtliga samtal få stanna vid det och inte utvecklas till skvaller. De frissor jag träffat, har klarat detta utmärkt.

Oftast blir det ju att man pratar semesterplaner, så här års, och det gjorde vi. Plus lite annat småprat. Mina nya bruna slingor var folieinpackade, och infärgningen fick verka medan en ung tjej blev klippt. Hon var pratsam och pratade om allmänna saker, där jag också ibland kunde kommentera och ställa frågor. Rätt som det var sa hon:

- Det är den 26 idag. Hjälp, då blir det tufft på jobbet.

- Var jobbar du då, undrade jag.

- I den stora matvaruaffären, sa hon. Och det ska ni veta, att den dagen löningen kommer, då handlar folk som tokiga. Man är precis slut efter en så´n dag.

Jag och frissan tittade på varann och sa samtidigt:

- Men mat, de måste man ju alltid ha, kan det verkligen vara någon skillnad?

- Oja, i skulle bara veta. Handla inte i eftermiddag, om ni inte måste!

Detta var en absolut nyhet för mig, och väldigt konstigt att förstå..... Är inte de dagar förbi, då man festar vid lönetid och suger på ramarna dagarna före....? Speciellt så här i kontokortstid, då många bara betalar sina samlade matinköp en gång i månaden....

Så var det dags för sköljning och klippning. Av någon anledning kom vi att tala om de svarta ungdomarna. De som färgade håret kolsvart, sminkade sig hårt och skrämmande, bar svarta kläder och hade ett antal piercingar. Vi kom fram till att dom är borta - åtminstone i våra bygder. Vi diskuterade vart de tog vägen.... var det bara så enkelt att de lät håret bli brunt, började använda ljusare smink, tog bort sina ansiktssmycken, skaffade lite färgglada kläder -och lämnade den långa ungdomstiden, som varit fylld av osäkerhet, och blev unga vuxna. ?

Eller finns de svarta människorna kvar i större städer - det skulle vara intressant att få veta.

Nästa hårklyveri kom att handla om vad det är för trender som gäller idag.... nu när det svarta försvunnit... vad har kommit i stället. När jag var ung var det ju mods som gällde - jag försökte hänga med så gott jag kunde i deras uttryckmedel - men mamma stoppade de allra värsta... armejackor och byxor inköpta på överskottslagret, det gick inte för sig....

Sen kom punkarna och skatarna och grungarna.... vad är det som gäller idag om man vill sticka ut lite, och på det sättet tala om att man finns? Skulle någon trendkännare (kanske K) vilja kommentera och förklara för mig och min hårfrisörska.....

Gräsklippningen gick snabbt och enkelt med vår lättkörda maskin. Gräset växer så det knakar, och har på de flesta ställen besegrat vårens tråkiga mossmatta.

Efter väl förrättat värv tog jag en stor tallrik jordgubbar. Jag ville ha mjölk och socker till. I vår familj dricks aldrig någon mjölk, ja, om man undantar katten då. Mjölk används enbart i matlagning och till bakning. Ibland blir mjölken gammal innan des används. På dagens mjölkpaket stod det bäst före den 11 juni. Jag luktade och smakade och se, den exakt två veckor för gamla mjölken, var det inget fel på.

Varvid jag återigen ställde mig samma fråga: Hur ska vi bära oss åt för att förhindra att tonvis av UTMÄRKT mat KASTAS, bara för att det står ett speciellt datum på förpackningen.

Bilden är tagen i Svenljunga - jag tog en halvtimmes promenad där på morgonen - mellan gräsklipparhämtning och frissa. Bilden tog jag på en gångbro över Ätran.

Solsemester

Jag har semester! Idag är jag inne på tredje dagen av min 32 dagar långa semester. Den började alltså i måndags och kommer att vara till och med den 4 augusti. Därefter tar tre ( ja, ynka tre) dagars ferie vid. Och alla som avundsjukt pratar om lärares långa SOMMARFERIE!!!!
Under mina trettiotvå dagars semester uppbär jag, som alla andra arbetstagare, förutom min månadslön ytterligare ca 120 kr per dag. Pengar som jag bara ska ha KUL för!
Visst har jag vetat att jag har både semester och semesterersätning, MEN jag har aldrig haft klart för mig hur det ligger till. Detta trots att jag under sju år var med i Läraförbundets lokala styrelse....
Men idag fick jag klarhet, tack vare dagens trevliga lunchträff. Min vän från tiden på lärarhögskolan, har under många år arbetat heltid med fackliga frågor.
En gång på förra seklet, då vi började vår utbildning, så avråddes man att utbilda sig till lärare. Det skulle inte finnas några jobb för oss när vi kom ut. Tre år senare fanns det massor av jobb, man kunde i stort sett välja och vraka, om man inte ville vara kvar på högskoleorten.
För fem-sex år sedan gjordes det stor reklam för läraryrket som ett säkert framtidjobb. Hur blev det? Ja, min fackligt insatta väninna var väldigt bekymrad över de nyss utbildades möjligheter till att få behålla sina jobb. För att inte tala om dem som nu utbildar sig....
Vi märker av det i vår kommun också. Det finns ett antal som lagt ner lång tid och mycket pengar på att bli lärare - och så finns det inga jobb för dem. Känns inte alls kul - och jag vet inte vad man dagsläget skulle kunna göra för att hjälpa dem in i verksamheten..... Använda A-kassemedel för att betala dem somextra resurser i skolan? Vilket verkligen behövs! Men det finns ju så många OM och MEN och GÅR INTE idag, flexibilitet och möjlighetisering --- det är svåra ord att ta till sig, bland dem som makten har.
Solen sken på altanen när jag läste klart Marklundsboken ( lite otrovärdig --- men visst, jag TYCKER om hennes böcker), solen sken på piren i Jönköping, där jag njöt av en stor grillad kycklingfilé och solen sken när jag gick min sen eftermiddagspromenad och plockade en riktig sommarbukett av prästkrage, blåklocka och rödklöver.
Om livet fortsätter att vara vänligt, så kommer jag att få en solig arbetssemester i september. Fick besked om att både jag och kollega K från min gamla skola, har beviljats EU-pengar för Comeniusutbildning i drama, på ön Hydra i Grekland i mitten av september. Så jättekul att vi båda, som på olika sätt tidvis delat ett "dramaliv", får möjlighet att förkovra oss, trots att vi båda är 55+.
Samtidigt som jag tycker att alla skulle få möjlighet till en sådan resa, som en liten extra kick och uppmuntran, efter mer än 3o år i kommunen.

bilden på piren i Jönköping tog jag från Sveiges vackrast belägna parkeringshus

Altan avslappning

Det blev en riktig sommarlovsdag, den allra första för denna sommaren.

Solen har skinit av och till på vår altan i söderläge. Altanen kommer aldrig att förvandlas till pensionärskuvös. Utrymme har vi ju i huset ändå, nu när det bara är C och jag.

Har suttit och njutit av solen, rensat lite i rabatterna, njutit mer av solen och med förtjusning tittat på ärlorna och deras två ungar. En av ungarna är lite busig. Den ger sig på sin förälder, pickar på den, flaxar - men blir bestämt ivägkörd. Jag tror absolut att det är en kill-ärla, tjejer är betydligt lugnare. ( Jaja, jag vet GENUSPERSPEKTIVET - men ni får säga vad ni vill, tjejer och killar är olika på mer än ett ställe - killar har en helt annan rörelse-bråk-lust-- det syns på så många djur.Och människor...)

"Tjej-ärlan" har hållit sig lite på avstånd, men så fort föräldern fångat en insekt, så har den skyndat fram och sett till att få sig en munsbit. Detta trots att jag sett båda ungfåglarna fånga sin egen mat.

Och då tänker jag på hur vi människor gör med våra barn - visst ger de allra flesta av oss våra barn en hel del förmåner, trots att de sedan länge är självförsörjande. Det är väl det som är att vara förälder????

Vi lånade en gräsklippare igår kväll, och jag gick över gräsmattan. Alla fyra ärlorna tackade mig!

Idag ringde man från gräsklipparens serviceställe och berättade att man bytt en startspole.Snabbt fixat!

Från dataservicen hörde man av sig om den gamla datorn. Den behövde bara installeras om för 400 kr, och då är det klart att vi gör det....den var bra... och framförallt så har den en mycket mer sympatisk Spindelharpa än den här datorn. Rent layoutmässigt och dessutom vad det gäller "utgångsfrekvensen". Jag lade säkert patiensen 10 gånger i går kväll. Tror ni den gick ut? Nej! Dessutom kom det efter varje misslyckat parti upp en ruta där det stod att min misslyckade omgång påverkade statistiken negativt. Varvid jag undrar - Kan man ha mer negativt än 0 i Spindelharpestatistik???

Har suttit på altanen, på en plats i solen - och läst en Liza Marklund -pocket med just titeln "En plats i solen". Jag gillar Liza Marklund, hon skriver naket och skildrar en krass verklighet utan en massa extrasnack. Har bara läs en fjärdedel av boken -så jag har MYCKET njutning kvar...

Behövde röra på mig och gick en halvmils promenad - landsväg/skog och lite öppet landskap. Det var inget vidare driv i stegen i dag... förkylningen finns kvar, om än i "utspädd" form. Funderade mycket på personen som "ville sätta dit" mig, i samband med mitt otillåtna skriveri i februari. Blev lite förbaskad - för även om personen måste haft skäl att ge mig en näsbränna, så borde den tänkt på att hela proceduren kom att beröra ett antal personer. Och dessa personer var faktiskt mycket mer värda än att behöva ta av sin arbetstid, och även tid för funderingar under ledig tid/nätter för denna sak, som kunde varit ur världen genom bara ett (välvilligt) telefonsamtal eller mail.

Gick förbi stenmuren, som varit med i TV, på film och i böcker/tidningar ... och tänkte att när Robert lade den muren, med mycken möda och stor noggrannhet - då var det ingen som kollade upp varandras förehavanden och sätt att uttrycka sig - varken i tidningar, Tv eller på Internet. Jag tror inte det var bättre förr - ej heller sämre. Det var helt enkelt en helt annan tid. OCH jag, som är född 1953, har faktiskt lite av den gamla tiden i mig - därför kanske det är lite extra svårt att möta och vara så stor del av den nya tiden som jag är. Och så blir det FEL ibland...

Absolut slutsnackat om mina blogg-blamager. Nu gäller nutid, den tid som nyss var och den nära framtiden. Ältande och lång-planeringar - det ska det inte bli mer!

Nära framtid: I morrn ska jag träffa en kollega och kamrat sedan tiden på Lärarhögskolan i Jönköping. Vi ska äta lunch på piren i vår gemensamma utbildningsstad. Det ska bli KUL!