Slovenien-Sverige- samarbete

Fingerfärdighet hänger varken samman med ålder eller genus. En ny erfarenhet gavs mig idag, i och med denna insikt.

Slovenien samarbetets pysselidé skulle genomföras idag. Lite halvpustigt tyckte jag att det kändes efter lunch,när det var dags att göra granar efter slovensk idé och tomtar som en svensk utveckling av denna idé.

Jag behövde inte oroa mig. Vilka flinka fingrar och vilken koncentration många av ettans pojkar besitter! ( Och jag som trodde att det var tjejerna som var pysselgiganterna.)Killarna i "mina" båda grupper fixade både gran och tomte och behövde knappast någon hjälp alls. Och det lilla som behövdes, det fixade hjälpsamma femmor och sexor oftast på bästa sätt.

Resultat blev över förväntan.

Kul, kul med e-twinning! Nya idéer - som man sedan kan göra till sina egna - det kan man aldrig få för mycket av! Det är genom utbyte man får sina nya tankar - det är inte så ofta det går upp talgdankar hos en som sitter ensam på sin kammare.

Smakfullt, snillrika smålänningar!

Julmarknaden i Apladalen i Värnamo, det är den bästa av alla julmarknader. En riktig kvalitétsmarknad. Dessutom en kreativitetsmarknad.

I år tycktes den fyra timmar korta marknaden ha lockat ännu fler besökare än vanligt - men trots detta så var det Inga, med make och svärfar, som vi allra först träffade på. Tala om sammanträffande !

Det är så mysigt att komma till Apladalen precis i skymningen och bli hälsad av alla stämningshöjande marschaller. Under tiden som mörkret faller kan man sedan botanisera bland det stora utbudet av fina varor, som finns på marknaden.

Amanda från Bor gör de härligaste smycken av pärlor och silvertråd. Förra året köpte jag ett änglahalsband av henne. Den ängeln har fått följa mig många gånger. I år hade jag bestämt mig för att inte köpa något halsband, jag köpte ett och fick ett förra helgen - och jag har massor av olika halssmycken.

Det var inte kul att ha tagit ett sådant negativt beslut, när jag stod där och beundrade Amandas smycken och konstaterade att hennes kreativitet utvecklats under året som gått.

Jag hittade en lösning. C-E fick ett förslag på julklapp till sin fru......

Mosstomtarna från Lillgårdens trädgård, var en ny kreation för året. En av dem pryder nu vår trappa. Julpaketen gjorda av hönsnät och mossa var också synnerligen dekorativa.

Tuffetomtarna tog slut direkt. Riktigt fula är de, men en bra idé på julpyssel till ett annat år. Ja, inte för mej, men för mina kollegor......

Hembakat bröd, hemstöpta ljus i diverse former lockade också till köp. Lingarn till stickade disktrasor och skurtrasor inköptes hos Iréne från Eks lilla bod.

Några lunsaringar lyckades jag varken vinna eller köpa - har någon receptet ?- de är ju så gammaldags goda.

Vi lyckades i allafall komma in på "Gammelgården" och ta en fika bestående av ljuvliga smörrika bullar och kolakakor. Tomtemor och tomtefar underhöll traditionsenligt med sång.

Årets första luciatåg passerade oss på sin väg upp till luciascenen, och tomtefar och tomtemor 2 kom oss till mötes, bärande på en korg med godis till barnen.

När mörkret omslöt hela Apladalen, ja, då kom ljusinstallationen vid dammen verkligen till sin rätt. Speglingen i vattnet gav den anrika parken en trolsk julkänsla, man bara väntade på att pysslingen skulle uppenbara sig vid trädets fot. Nu blev det så att två tämligen högresta herrar fick posera där i stället.

Och båda fick agera packåsnor ....det var deras respektive som stod för de flesta av inköpen.

Grangranskning

Denna dag har saknat riktig dager. Gryning och skymning avlöste varann mitt på dagen. De tidigare i veckan vackert frostklädda träden, har förvandlats till de gamla vanliga gråabruna och kala björkarna och sälgarna, från vars kvistar det då och då faller stora otrevliga droppar.

Det kändes lite motigt att ge sig ut i denna dystra väderlek, men med gore-texkängorna på, så blev det faktiskt en härlig promenad över stockar och stenar för att leta upp en större och en mindre gran.

Granen som förhoppningsvis kommer att ställas i vårt hus, den var ganska lätt att hitta. C-E har spanat in den sedan flera år. Nu gäller det bara att den får stå kvar ytterligare i två veckor. Det finns andra intressenter och granrättsinnehavare, som också kan ha sett den.

Vi skulle dessutom hitta en liten gran, som ska få sprida grandoft och adventsstämning hos dottern i V-mo. Det var faktiskt inte så lätt att hitta en riktigt fin liten gran. I våras frös många nya skott på smågranarna, och dessa bruna ärr syntes tydligt på många små träd. Andra växte för tätt och det fattades grenar både här och där. Några hade växt för fort och hade bara några grenar. En gran var alldeles för fin, den lät vi stå på tillväxt, för egen framtida skörd.

Naturligtvis hittade vi så småningom en gran. En riktigt fin en. Den står nu i en spann i garaget och väntar på att få åka till Småland i morrn.

Under vår vandring i skogen granskade jag många granar, och fann att de är precis som vi människor, en del är riktigt fula, många är helt ok, men saknar det där lilla extra som gör att den får bli föremål för beundran i juletid och några enstaka granar är ett under av fullkomlig skönhet.

Den här granen har vi aldrig haft hjärta att hugga, den är extremt vacker och kan beundras året om när man passerar på skogsvägen.

Att man blir den gran som man blir, beror sannolikt på en kombination av gener och miljö. Varvid miljön har den största inverkan. Får man stå på en lagom näringsrik plats, med skyddande miljö en bit bort, så man kan växa utan att någon hindrar detta, ja, då blir de fina granar. För nära beskydd, det ger outvecklade granar - det fattas en del grenar - och granar som fått växa i för dålig miljö, t.ex. i ett surhål, blir riktigt fula och risiga.

Tanken gick så till de barn och ungdomar som under sommar och höst, i trakterna av Borås, mördat, våldtagit och misshandlat andra ungdomar. Vilken miljö har de fått växa upp i, när de blir till sådana risiga varelser? Är det i den näringsfattiga miljön, i surhålet, eller är det under det tätaste beskydd, i skuggan av dominanta varelser? Varför har ingen larmat, eller har socialtjänst inte lyssnat? För som erfaren arbetare bland barn och ungdomar, så ser man tydligt vilka barn som inte mår bra. Jag tycker att det är under all kritik att inte någon ingripit, innan de risiga pojkarna löpte amok, och förstörde både sin egen och andras framtid. Ett problem för ingripande är den "personliga integriteten". Vi lever i ett samhälle där en del kan bli anklagade och dömda för en skitsak, medan andra kommer undan, trots att de gjort grova förseelser - det finns så många "om" och "men" och "fy för att kränka den personliga integriteten"....

Omdömena är klara. Det känns skönt. Det blir alltid en inre strid i mig, hur mycket av mina omdömen är egentligen helt objektiva. För hur man än vänder det, så blir det ändå på något sätt att man mer eller mindre omedvetet, även bedömer elevens sätt att vara.

Som den lilla granen med de mest perfekta barren får ett gott omdöme, när det kommer till granskning. Små, täta, mjuka och rundade barr föredras framför långa, ojämna och stickiga.

Skönt att man känner sina elever så väl, så att man vet att även om de ibland kan vara lite småstickiga, så är de i grunden riktigt goa och mjuka. Då blir det förhoppningsvis en helhetsbedömning, och inte bara en bedömning där man tar upp det som är mest iögonfallande. Även granar som inte är så fina, har ju bra och segt virke.

Fingerfumlig

... det är det inte lätt att vara i dessa dagar. Adventstid är pysseltid i allra högsta grad. Det är ingen rolig tid för den som är fingerfumlig. Det ska klippas och det ska klistras. I det klippta blir det hack, och så blir det snett och vin. När jag klistrar, ja, då har jag lim överallt, utom där det ska vara.

Ofta brukar jag lyckas klara mej ifrån pysslandet, konstigt nog så klarar fingrarna att oftast slå rätt tangenter på pianot, så jag och min icke pysselkunniga kollega ( påstår hon) brukar alltid erbjuda oss att ta hand om julsång och sällskapslekar när det är dags för pysseldag. Så även i år...

Men nu har jag ändå ställt till det för mig. Det började med att min e-twinningkompis Ingrid i Slovenien visade så härliga granar genom vårt nätbaserade konstprojekt.

- Kan vi inte göra sådana här granar med alla barn, föreslog jag entusiastiskt. I tvärgrupper - små-stora barn tillsammans. Och sen kan vi väl göra lite tomtar som går i skogen. Det blir väl härligt juligt om vi ställer det utanför matsalen, så alla kan se???

Sällan har jag haft så lätt att få med samtliga kollegor. På måndag efter lunch ska vi göra granar och tomtar. Tänkte bara inte på att det vore lämpligt att vi vuxna gjorde varsin förlaga! Jag gjorde min gran och tomte idag. Klister över hela mej och en gran som mer såg ut som ett sjömärke än en gran. Snett och vint... på alla håll.

Livet är inte rättvist! Varför får bara en del fingerfärdighetens gåva? Det kunde vara värre - men det är inte kul att vara fingerfumlig när det drar ihop sig till jul och påsk!

Frusna fän

... passerade jag, när jag, för att njuta av ljuset och solen tog en promenad på den enda timmens planeringstid som det blev över denna vecka. Underbart att få komma ut och uppleva det vackra vädret och den i frost klädda naturen.

Har aldrig sett vanliga rödbrokiga kor/låglandsboskap gå ute och nafsa i fruset gräs tidigare, det brukar vara höglandsboskapen som visar sig ute i minusgrader. Men kände korna det lika bra som jag, när de fick se solen en stund....ja, då borde alla kreatur få ett par soltimmar per dag. Även om de blir kalla i sina magar.

Mäktig måne

Både solen och månen har visat sig idag. Passar bra den dag då vi i skolan inledde ett no-arbete om ljus. Vi stängde ute vår livgivande ljuskälla och ägnade oss åt att fundera över olika ljuskällor och genom speglar reflektera dessa och sprida ljus in i varje hörn.

Och sen kom solen fram, och framåt eftermiddagen visade sig ett lysande exempel på reflektion.... :))

Hade tjugo minuter över mellan garnköp i Ambjörnarp ( Ra-trikå http://www.ratrika.se/ har massor av billiga häftiga garner + egen-maskinstickade tröjor) och frissan i Tranemo. För att få möjlighet att fota fullmånen, så svängde jag upp till friluftsanläggningen i Tranemo, Haga-torpet.

Fick en back-flash ( man får ofta sådant när man är gammal) då jag promenerade en bit längs elljusspåret, och tänkte på hur ofta jag åkte skidor där, under de tre vintrar som vi bodde i Tranemo. På den tiden, och då talar vi om 1976 -79 (80), så var det rejäla vintrar, mycket snö och härliga skidspår. Numera får man vara glad om man får ut skidorna en gång per säsong.

Bilderna jag tog blev riktigt fina, månen som är omgiven av tunna rosa moln, vattensamlingarna som håller på att anta fast form, speglingen i den stora vattenpölen.

Härligt att andas kylig, klar luft igen. Har fortfarande inte gett upp tanken att ta en sen kvällspromenad på ett par kilometer. Men först ska jag skriva ETT omdöme - hade tänkt göra det på planeringstiden i eftermiddags, men så blev träslöjdsläraren febrig och fick åka hem, så då var jag tvungen att ta hans lektioner. Var intressant att se mina elever jobba i träslöjden, där är det andra elever som är centrala och fixar och donar än de som är ledande i klassrummet.

Liksom i gympasalen, så är det i träslöjdssalen en tröttande miljö, med alla ljud och ganska tunga dofter. Eller så är jag inte van. Eleverna lärde sig inget alls idag på slöjden, men jag fick mig en bra lektion.

Mössmode

Nu vill jag inte skriva fler omdömen. Det är så tröttande, stundtals blir man alldeles snurrig i huvudet. Det gäller ju att formulera sig så tydligt som möjligt. Ibland kan t.o.m. jag - som är van skrivare - ha svårt att hitta de rätta orden.

Igår satt jag åtta timmar framför skärmen. Idag nästan två. Men nu vill jag inte mer - huvet orkar inte mer. Men jag har gjort mycket, av ca 160 omdömen har jag skrivit ganska exakt tre fjärdedelar. Så om jag ger mig ett par timmar till under veckan och sedan några timmar på lördag, så ska det vara klart.

Sen är det svårt att vara objektiv..... bedömningarna i t.ex. bild och so visar sannolikt bara 60-75 % av sanningen. Man har helt enkelt för många elever för att se alla och ge dem ett objektivt omdöme. ( Bild är jag dessutom inte kvinna att bedömma) Värre lär det väl bli under kommande år - den alltmer ansträngda budgeten kommer att skapa många storgrupper.

Varvid två frågor uppkommer - gasnka oberoende av varann:

Hur kan högstadielärare sätta objektiva omdömen/ betyg då man ofta har fler grupper med många elever. Är det proven som avgör betyg och omdömen? Vore hemskt om man inte kommit längre än där man var då jag slutade högstadiet för nästan fyrtio år sedan!

Vad är det som gör att det är så fult att höja skatterna, så att det är värre med en högre skattesats än med en dålig utbildning för våra elever .... för det är ju det som händer när vi inte hinner se alla våra elever för vad de är och för vad de gör och kan.

Igår var det en liten marknad i Grimsås. Sådan är traditionen. Sexorna får ha ett stånd och sälja lotter för att samla in pengar till den traditionella skolresan i slutet av året. Jag har stickat ett antal schalettmössor á la beskrivning av Ingela. Skänkte tre till lotteriet. Idag kom tre av mina elever med dessa mössor. De var riktigt glada över vinsten. de andra eleverna ville också ha ...

Jag lovade att sticka under jullovet.... så var och en kan få en försenad julklapp.... Är jag dum eller helknäpp - eller bara dumsnäll..... ? Jag vet inte .... men i morrn ska jag fixa mer garn.... och då först och främst till att uppfylla "lilla" dotterns enkla julklappsönskan - ett par nya raggsockor - de gamla är utslitna så att det är hål på hälen, berättade hon. Och det är väl sån´t mammor är till för..... och så gillar jag att sticka..... alldeles lagom sysselsättning framför TVn.