Överflödig övning

.. kan man tycka att det är att hålla på med det här spelet, så fort tid bjuds. http://www.jette.se/ram-spel.htm

Men roligt är det, tycker jag - och all överflödig övning som jag lagt ner på detta har gett mig en insikt: Man måste öva för att bli bra på något! Sen kan det tyckas att vara synnerligen överflödigt att bli bra på att skjuta bort bollar i olika färger.

Hittade spelet genom bloggkompis Bobos syster, och har spelat ett antal omgångar så gott som dagligen under flera månader. I början tog spelet slut nästan direkt, jag lyckades inte få bort så många bollar. Men efter hand så ha jag kommit på hur man ska göra, och nu varar spelen länge och alldeles nyss nådde jag nytt toppresultat, 204820 poäng. Alla bollar bort!

På förmidagen bakade jag sockerringar. Tänkte ta med en burk till Karin, när vi ( om inte snön håller oss hemma) åker dit i morgon. Nu är inte mina sockerringar speciellt vackra, inte om man jämför med de sockerringar som gamla tanter bakar ut. Men jämfört med de första ringarna jag gjorde, för säkerligen 25 år, sedan så är dessa ringar rena skönheterna.

Jag har ju tränat, åtmoinstone ett par gånger per år, under 25 år. Men att komma upp i mästarklass på sockerringsutseende med den träningskapaciteten, det går inte.

Jag är nog en av landets minst OS-intresserade personer. De låter lite sjukt, men det rör mig inte i ryggen om en svensk vinner eller ej.

MEN jag är fascinerad av all träning som måste ligga bakom SAMTLIGA deltagares framgång. För framgång har man ju nått, bara genom att bli uttagen till OS....

Och för att nå den nivån, så måste man ju träna kopiöst... och dessutom vara envis och hålla i, även när det tar emot.

Första gången jag skulle hänga med på ett step-up pass, så var jag gråtfärdig. Hängde inte alls med. Idag så funkar det mesta - även om jag faktiskt låter knät stå över dagens övningar. Och det beror på att jag inte vill att det ska göra ont.... varvid jag då tänker på hur ont det måste göra att träna riktigt hårt.

Spinningledaren ville att vi skulle känna mjölksyra på träningen i måndags - men sån´t gör jag bara inte --- jag gör övningen för att det ska kännas behagligt.

Men hur behagligt är det att träna för att bli toppidrottare, tro?

Finns det något man inte behöver träna på ? Jag funderar och funderar, men an inte hitta något. Man måste ju t.o.m. träna på att tycka om olika saker - musik t.ex. Jag har övat mig på att gilla både hårdrock och klassisk musik. Och har lyckats. Men dansbandsmusik har jag inte lyckats lära mig tåla - beror det på för lite övning eller är det ointresse.

För intresse måste väl finnas bakom varje övning...? Någon form av vilja eller välmåendekänsla.

Jo, en sak behöver man inte öva för att gilla - och det är sötsaker. Däremot måste man öva väldigt mycket för att lära sig att inte gilla onyttiga sockerprodukter.

I skolsammanhang förkommer mycket övning - och det är bara att konstatera - det måste till. Intresset måste också hållas uppe, och viljan att åstadkomma något.

Så även om min spel -övning kan tyckas synnerligen överflödig, så har den varit bra för mig. För även om man egentligen vet allt detta innan, så kan det vara bra att få sig en praktisk erfarenhet.