Fröhlich Friday fest

Svea fyllde nittio i går. Hon hade bjudit sina "närmaste" på fest. En superkul fest, verkligen. Trespråkig... oj, vad kul att växla mellan engelska och knackig tyska och sen tillbaka igen, och så lite svenska däremellan.

Vadan denna trespråkighet?

Jo, på femtiotalet var det inte alls ovanligt att låta tyska barn, som levde i små omständigheter, att komma till Sverige över somrarna. Svea och hennes make hade många sommarbarn, både svenska och tyska. De två tyska barnen har behållit kontakten med Svea under alla år. De har kommit tillsammans med sina äkta makar och sina barn, och numera även barnbarn. Nästan varje sommar, så har det funnits några "tyskar" på sommarbesök. Svea är ju C-Es faster, och eftersom vi bott nära henne och haft mycket kontakt med henne och hennes familj, så har vi träffat "tyskarna" mycket och blivit vänner med dem.

På Sveas fest så kom Heidi och hennes make Dieter från västra delen av Tyskland. De hade kört hundra mil. Heidi kom till Sveas familj 1959 och kom tillbaka ytterligare två somrar. Hon pratar en utmärkt svenska. Från området kring Hamburg, 50 mil bort, kom Johannes med hustru Barbara. Johannes kom till Sveas familj 1953, sju år gammal. Han återvände ytterligare fem somrar. Naturligtvis så talar han också utmärkt svenska. Men med Heidis och Johannes äkta hälfter, så får man prata tyska. Och ju längre tid som gick på kvällen, under det att man också drack lite lagom mycket vin, desto mera tyska ord kom detfram från de bakersta hjärnvindlingarna.

Johannes och Barbaras båda barn ville också uppvakta Svea. Antje kom med sambon Steffen och Christoffer hade sonen Jason, 7, med sig. När farfar Johannes berättade för sin sonson, att han var precis i samma ålder när han kom med en adresslapp kring halsen och blev hämtad på cykel av Svea, på stationen i Grimsås, så gjorde Jason stora ögon. Helt otänkbart att skicka ett litet barn till främmande människor på det sättet, i våra dagar.

Med Antje, Steffen och Cristoffer, så var det klart enklast att tala engelska. De använder det språket så mycket i sina respektive yrken, så att de talar språket mycket bra.

Ja, det var en rolig, rolig fest. Fyra olika generationer - Jason var yngst, sen kom Sveas barnbarn och syskonbarnbarn - vår äldsta dotter har Svea som gudmor, så hon och sambon var förstås också med på festen - sommarbarnbarnen var där, och så var det vår generation, och så Svea och Svea dotters svärföräldrar i äldsta generation. Vad trevligt man har när man blandar generationer, nationer och språk!

Och vilken fantastisk ynnest att få vara med om pigga, superuppdaterade Sveas nittionde födelsedag. Det är inte alla som har förmånen att få ha någon som är född 1920, som en mycket god vän!

J och M stannade över natt och hade med sig sin senaste familjemedlem, en liten Birma-ättad kattunge, vid namn Bella. Ett synnerligen passande namn..... Wow, superfin!

Fritz var avvaktande först och försökte sig på att ge henne några tjuvnyp. Som straff fick han vara ute i går kväll och i källaren i natt. Under förmiddagen så förlikade man sig ganska bra med varann, så det kändes som om det var helt OK för Fritz att Bella kommer tillbaka om husse och matte reser bort några dagar i sommar.

Nu väntar vi på sommaren, för den kom verkligen av sig, efter det att den gjorde härlig visit förra helgen. Men växer det gör det, både det man önskar ska växa och det som man inte önskar ska växa. Det finns fördelar med den kalla försommaren också..... syrener, rönn och liljekonvalj varar länge.