Smålänskt smultronställe

Småland är vackert på så många olika platser. Idag blev jag bekant med nya vackra vyer, när jag träffade bloggvännerna hemma hos Inga i Rannäs.

Det händer att man kör 27an och passerar Forsheda. I en hastighet av 70 km/h kör man förbi samhället, och ger sig aldrig tillfälle att se hur där ser ut. Möjligheten gavs idag, och vad man kunde se var det ett vackert litet samhälle, genomflutet av en å och med en vit vacker kyrka i backen upp mot skolorna.

När man passerat skolorna, så svänger man vänster och snart är man ute i en typiskt smålänsk by, med små hagar och åkrar, omgärdade av de landskapstypiska stenmurarna. Inga bodde i ett charmigt gammalt hus, försiktigt och smakfullt upprustat inomhus och med den mest bedårande trädgård. Massor av växter och massor av rabatter, en trädgård som kräver sin man/kvinna att sköta.

Inga är en synnerligen mångkunnig kvinna. Idag skulle hon dela med sig i sitt kunnande av betonggjutning. En verksamhet som visade sig passa mig, man behöver inte var speciellt fingerfärdig för att få till det. Två olika alster blev det i premiären. Ska bli spännande att se hur det ser ut, när jag lösgör det från formarna om några dagar. En säck finbetong fick jag också med hem, så nästa vecka så ska det bli gjutning åt. Ska testa att göra ett rabarberbladsfat bl.a.

De små jordgubbarna och fatet med virkade kakor, som Inga visade....ja, det verkar vara mycket mer pilligt. Men fint.

Hundrundan gick vi, under det att vi bloggvänner och Ingas kollega Marita diskuterade skola och olika möjligheter att lägga undervisningen utanför klassrummet. Fick flera idéer, bl.a. att det skulle kunna anordnas medeltidsdagar vid Torpa stenhus för alla kommunens fjärdeklassare. Ska skicka förslaget till stenhusets ägare, och nappar de, så kommer förslaget till skolans ledare från dem och inte från mej.

Massor av mat och olika godsaker vankades det. Jag som skulle försöka vara lite återhållsam med sån´t. Men det går bara inte ... :). Började läsa en bok av Nils Simonsson igår. Det handlar om varför man inte mår bra, fast man bor i ett av världen bästa länder. I början av boken diskuterar författaren kring miget och jaget. Miget är allt man har med sig i personlighet, uppfostran, genetik, erfarenheter och jaget det är den man vet att man borde vara. Miget är som en stor elefant, jaget är som elefantens ryttare. Det är inte så lätt att få den stora elefanten mig att gå de vägar som jag vill. Jag vet ju att jag borde låta bli en massa söta (goda) saker, men det är så gott för mig med allt det där välsmakande, så jag unnar mig det ändå. Jag har inte så stor talan över mig. Intressant tanke. Det gäller att träna miget att följa jaget. Eller att träna K-muskeln, det är samma sak.

Åkte en liten guidad tur i trakterna kring Rannäs och besökte lilla fina Torskinge kyrka. Kyrkan grundlades redan på 1200-talet. Kristian Tyrann och hans armé tänkte bränna kyrkan, men visades fel av en gammal kvinna. Hon fick plikta med livet, men kyrkan finns än idag kvar.

En annan plats som besöktes var Smålands Sahara, Slättö.Flygsandsfältet odlades igen på 1800-talet, men är nu på väg att återställas i ursprungligt skick. Ett intressant inlandsisspår, från det som tidigare var Bolmens norra strand.

Tänk vad mycket fint och intressant som det finns på nära håll. I fredags besökje jag Nydala kyrka, en av de vackraste kyrkor jag sett. Allt är kulturlämningar och har sin egen historia. Jag önskar att vi ade möjlighet att ge våra elever mer av hembygdens/traktens historia. Visst är det otroligt spännande att den hemske tyrannen Kristian kom till Nydal kloster och lät dränka flera av munkarna. Vad mycket man kan göra av det inom nästan alla ämnen.... Torpa Stenhus har ju också en otäckt spännande historia. Jag skulle vilja åka dit med eleverna redan i höst för att använda mig av vad den gamla platsen har att berätta, i alla skolans ämnen. Hur gör man när det inte finns pengar och när inte föräldrarna får köra ....? Helsjukt att några få ska bestämma att det så ska vara. Det är väl ändå en föräldrarbestämmande sak!

Tankarna for i väg, i vanlig ordning.

Tack Inga för en perfekt dag, tack Bodil för att du berikar oss med den positivitet och tack Marita för trevligt sällskap. Du var verkligen en positiv bekantskap.