Skolstart, skönt!

Äntligen är vi i gång på riktigt! Idag kom elev efter elev in i klassrummet, långt före skolstart, för att kolla läget och få klarhet om vem man skulle sitta tillsammans med. Glad, positiva oh förväntansfulla var alla. Visst var det någon som sa att den hellre stannat hemma och haft sommarlov ett tag till, men de allra flesta var rätt så motiverade för att starta upp igen. ( Enligt vissa trådar på Facebook, kan man dra slutsatsen att detta även gäller föräldrar)

Kände mig riktigt väl till mods efter förrättat dagsvärv, allt hade gått över förväntan bra. På förmiddagen var det ju mycket som skulle klaras av; det var sommarprat och skoltankar, föräldrapapper, trivselregler och adresskoll......

På eftermiddagen hade vi "riktiga" lektioner. För mig som ska ha 13x 40 min matte i år, så blev det matte i trean. Tog fram en av mina virkade bollar och så använde vi den som hjälp att räkna till hundra med tvåskutt, femskutt och tioskutt. På tid .... Man fick göra en gissning på hur lång tid det skulle ta att komma till hundra innan kastandet började. De flesta hade god tidsuppfattning, vilket imponerade på mig. Vi gjorde också några andra övningar med addition och subtraktion upp till tjugo - nu utan boll.
- Nu har vi ju lekt hela tiden, konstaterade barnen.
Jag höll inte med riktigt. Vi hade ju faktiskt tränat riktigt hårt under sextio långa minuter.
Gjorde samma bollövningar med två och femhopp med sexorna senare. Tvåhopp var faktiskt treorna nästan lika bra som sexorna på. Femhopp, det var automtiserat hos sexorna. Vi testade fyrahopp också.... och det kan sexor behöva träna mer på. Jag tror på att det utvecklande att använda kroppen under det att hjärnan är inställd på matte.

Gårdagens kväll tillbringades i Jönköping, tillammans med några tusen andra springade, lufsande, gående personer. Helknäppt att åka till 13- 14 mil för att promenera fem km, men ändå ganska kul. Det är trots allt ett sätt att skapa gemenskap oss kollegor emellan, speciellt när den dåliga kommunbudgeten inte tillåter något "extra" på uppstartsdagarna.

Nu fick det bli lagpicknick efter promenad eller löpning.

Femtio minuter tog det att ta sig runt, och det kändes som om vi höll lagom rask promenadtakt, för att man skulle känna sig nöjd med sig själv efteråt. Några sprang och jag blev så sugen på att försöka på att jogga lite igen. Vore ett lagom mål att kunna ta sig fem km joggandes nästa sommar. Det var väl tio år sedan och lika många kilo sedan jag fixade det sist. Men det var många "gamlingar" som joggade, så det är inte alls för sent med omstart.

Här är våra två glada joggare, varav en också är bloggare. :))

För att återgå till inledningen, så kändes det superbra med omstart med mindre barn igen. Om allt är bra och man själv får vara frisk, så har jag fyra nya härliga år med en brokig samling härliga ungar att se fram emot! Snacka om roligt jobb!