Sylt/saft STOPP

Köpstopp har nog de flesta som jobbar inom kommunal verksamhet varit med om. Några gånger så har det införts redan tidigt på hösten, och då har det gällt att suga på ramarna och vässa pennorna så snålt som möjligt. Det var några år sedan sist, numera sköter vi ju vår egen lilla budget i varje skola, och då ser vi till att spara lite tills årets sista månader - och hoppas på att ingen sådan ekonomisk katastrof uppstår, så att någon nitisk kommunekonom snyter oss på våra sista korvören.

Men nu var det varken köpstopp eller kommunpåhopp det här handlade om, utan kröser och andra bär. Gick ut i ett underbart härligt för-höstväder strax efter tio på förmiddagen och återvände hem en och en halv timme senare med en tiolitersspann full med lingon. C-E hade dukat fika på altanen och där satt vi i kortärmat och knälångt och njöt av den härliga solen.

Plockade fram lakan och kärl för rensning och det var helt ok att göra tråkjobbet i finvädret ...tills det kom några otäckt svarta himmelssvävare in från väster - föregångna av avlägset tordön. Vad gör man med flera liter bär uthällda på renslakanet? Jo, man hämtar parasollet! Så där satt vi och rensade de stora, röda bären medan regnet forsade ner på betongplattorna. Lite blött blev det allt på ryggen och en jacka kändes nödvändig efter ett tag, men annars gick det bra. Många burkar fin lingonsylt blev det, och ett antal rårörda för frysen.

Ställde ner burkarna i matkällaren, njöt av bärrikedomen som fanns där... började räkna antal, och fann att jag/vi under den senaste månaden + en vecka syltat och saftat och lagt in bär och frukt och grönsaker i ca sextio olika burkar/flaskor av olika storlek.

Kommer ihåg att jag vid tiden för syltandets begynnande, här på bloggen utgöt den olustiga "måstekänslan" vad det gäller att ta hand om bär och frukt.

Men "måstet" blev till "vill" och har känts kul- och ytterligare en gång har jag fått inse att det är så dumt att gräma sig för något - för man vet ju aldrig hur det blir.

Men nu är det syltstopp för i år. Nu gäller det att äta -och det ska nog gå bra. Sylt i morgonfilen och krösamos och mjölk till en macka på kvällen. Gott - och, hoppas jag, nyttigt - trots att det kommer en del socker med i varje portion. Det finns också nära och kära som inte har tid/lust/tillfälle att koka sin egen sylt och som gärna tar emot en burk eller två. Och visst kan man ta med en burk krösamos i sället för en vinflaska om man skulle bli bortbjuden i höst/vinter. Gott krösamos kan faktiskt vara goare än surt rödtjut.

Tog inte med kameran idag, så det blir en lingonrisgranne fotad förra veckan.