Bloggbesökare

Det finns bloggare som har tiotusentalsbesökare varje dag. Bloggkändisar .... Jag kollade några en gång, fattade ingenting av det innehållsmässigt intressanta, och det behöver jag inte heller - bloggkändisföljandet är en generationsgrej och det handlar inte om min generation.

Överhuvudtaget så är väl bloggandet inte så utbrett bland 55 +. Varför, det kan man säkert diskutera - en anledning tror jag att ungdomarna faller för måstet .... åtminstone tjejerna ....vi gamlingar skriver för att vi gillar att skriva - terapi för vår egen själ och kanske är det också en ( falsk) tro ( åtminstone för mig) att man kan uttrycka saker som kan göra skillnad.

För gamlingar tycks det vara det sista man kan.... för ungdomar, politiker eller andra ordets makthavare kan det finnas en möjlighet, där är uttrycksspektrat mer tillåtande.

Jag bloggar för att jag tycker att det är kul med ord och bilder. En gång i min ungdom hade jag två olika yrkesdrömmar (förutom lärarjobbet, som jag också såg som en möjlighet) och det var journalist eller präst. Båda yrekeskategorierna jobbar med ord och med ordbilder eller bildbilder .... bloggandet kanske bara är en senkommen kompensation för att jag aldrig kom längre än till andra intagningsomgången på journalisthögskolan .... eller att jag aldrig hade modet att söka teologistudier.

Yrkesvalet som kom till stånd, det blev bra det också..... att leda, lyssna på och inspirera barn det är otroligt kul .... och utvecklande .....Sen finns det en annan sida av yrket också ... men baksidor finns väl överallt.

Jag skriver om allt möjligt på den här bloggen, fast det naturligtvis finns saker man inte får skriva - eller bör....Jag tror inte det är de vanligaste bloggarna är vardagsbloggar - även om mina båda favortibloggare skriver på samma sätt .... Inga och Bobo. Båda kan ni klicka er vidare till vid högerkanten.

Jag har ibland roat mig att bläddra bland de svenska bloggar som ligger just på blogspot och har funnit att det bara vimlar av pysselbloggar. Folk måste vara oerhört fingerfärdiga och intresserade av att använda fingrar och händer- och huvud-, så som det virkas ( framförallt) och stickas på dessa bloggar. Kollade min vän Ingas egen pysselblogg och såg att hon hade fler besökare på den bloggen än på sin vanliga blogg ( jag tror under kortare tid-är det så Inga?). Vilket jag - som den person jag är - inte riktigt kan förstå. Hennes vadagskrönikor appelerar till mig på ett helt annat sätt än pysselbloggen.

Ett annat tema som är stort är barnbloggar. Jättekul för barnen att ha, om de ligger kvar när de är stora (?) och roligt för mor/farföräldrar och andra nära anhöriga. Men inget av intresse för en utomstående att hamna på.

Pedagogiska bloggar finns det ett antal av. Jag följer några, byter då och då - för man har inte tid att följa för mycket. Vad som gör mig lite besviken i dessa bloggar är att de är lite själlösa, man lämnar ut så lite av sig själv om person. Fast det är lite olika. Jag har fått många nya tankar och idéer från dessa bloggar. Framförallt gillar jag de skribenter som länkar till intressanta nyhets/forkninsartiklar inom pedagogik och ICT.

Vilka är det som läser min blogg då? Ja, mina kära bloggvänner förstås, de läser och de kommenterar nästan alltid. De "närmast anhöriga" läser och kommenterar någon gång på blogg, mera ofta då vi träffas. Så är det också med en del bekanta, de kommenterar gärna min blogg när vi möts. Till min glädje i positiva ordalag.

Sen finns det då ett antal andra och det är er jag vänder mig till just nu. Jag har valt att vara offentlig, jag är öppen och ärlig och tyckande, och det är mig det ställer krav på, inte på er. MEN ändå så skulle det vara så kul med en kommentar, ett litet avtryck så att jag vet att just Anna, Britt, Cecilia, Daniel, Eva, Frans, Gösta, Hans, Inger, Jan, Karin, Lena, Marie....... läst mitt inlägg.

Det skulle glädja mig så att någon bara skrev en rad och talade om att den tagit del - och man får dessutom gärna lämna en åsikt. Tyckanden gillar jag - men inte anonyma - jag anser att man måste stå för det man säger och gör.

I kommentarfältets nedre del, där kan man kommentera bara med sitt namn. Sen finns det en anonym kommentarsmöjlighet också, men den ogillar jag, som sagt.

Funderar lite på det här med hur länge sociala mediers popularitet kommer att hålla i sig. Det har väl varit fyra-fem år nu..... snart är det väl dags för en ny trend på webben.

Hoppas att jag finns med att ta till mig den- eller förkasta den. ( Antaglingen ddet förstnämnda - det ligger i mitt IT-intressesätt) Men tills dess så finns jag här på bloggen ... till min egen förnöjsamhet .... förhoppningsvis någon annans dito .... och tyvärr också - med all sannolikhet - til någons förtret.