Fredagsföreläsning

Det är väl inte superkul att ha studiedag till klockan halv fem på en fredag, speciellt som man annars har möjlighet att sluta redan vid två-tiden. Men nu var det så, och eftersom både fritids och visa dagis (f-låt uttrycket, men alla vet vad jag menar) så var det säkert bra för många föräldrar att det var just en fredag som de måste stanna hemma och ta hand om sina barn - eller ordna alternativ barnomsorg.
En kvinna från Jönköping, Christina, ca 60, doktorand och forskningsstrateg föreläste på förmiddagen. Det handlade om forskning kring lärares roll för elevens lärande/utveckling, det handlade om "goda pedagoger",det handlade om nya läroplanen, det handlade om yt-och djupinlärning ... och det var en intressant föreläsning.
Föreläsaren snuddade både vid "frökens favoriter" och "favoritfröken". Hon föreslog att man skulle låta någon kollega komma in i klassrummet och kolla hur man bemöter olika elever. Skulle vara intressant .... eller kanske skrämmande. Man är ju så omedveten om hur man förhåller sig, så det vore säkerligen av värde att få veta hur det är egentligen ligger till. Tänkte på förhållningssättet hos en kollega häromdan, lite "skrämmande" var det, personen är säkerligen inte medveten om hur hon är mot någon elev -positivt - kanske hon skulle vilja veta....men det kan vara lite känsligt också.
Goda lärare finns det mycket forskning kring och kriterier för sådana är bl.a. engangemang, kunskap, relationsskapande, våga ställa krav.....
På eftermiddagen diskuterade vi föreläsningen i mindre grupper och vi var väl ganska överens med föreläsaren. Någon tyckte att det är viktigare att vara en god ledare än att ha goda ämneskunskaper, någon annan tyckte tvärtom......Vi diskuterade också värdet av att dela klassen med någon kollega och "ovärdet" att ha för många lärare inblandade i klassen.
Trevligt att diskutera med kollegor från områdets övriga två skolor, tycker jag.
En tanke som slog mig tidigt på dagen är denna, som ofta återkommer - varför "gjorde" jag inte mer av mitt liv?Här stod en kvinna som utbildat sig på Lärarhögskolan i Jönköping precis innan jag började där, och den kvinnan hade gjort karriär. Doktorerat och fått en intressant befattning... (säkert hade hon minst fyra barn också,det brukar de ha som vågar något... :))
... hur kommer det sig att jag aldrig vågat göra något.... ?
Det finns säkert ett antal svar på det ... och ett är att jag alltid tyckt det har varit roligt att vara lärare, varit stolt över det - trots att statusen försvann någongång på åttiotalet- och att jag känt att jag har utvecklats i mitt jobb....
Och den tanken kan väl var svar nog. Vi har ett av de viktigaste yrkena som finns, vi lärare, och jag anser att det viktigaste i vårt jobb är att ge eleverna en god självkänsla samt att ge dem en social kompetens och grundläggande kunskaper.
En häftig tanke är att jag påverkat mer än 200 människor i olika åldrar, utifrån mitt lärarledarskap. Jag tror att många av dem fått ett bra liv, detta till trots... :)