Blåsippsbacksbryderier

Åkte till närmsta blåsippsbackarna, vid Skårtebo, Limmared. Gick omkring och njöt av det vackra och funderade på skolan. Som så ofta.
Mina skolfunderingar rör sig ofta i synnerligen positiva tankar kring elevmöten och kring kollege-samverkan. Men därefter så är det lite mer dystert!

Hittade en intervju med Peter Gärdenfors på FB igår.
Han är professor i kognitionsvetenskap och har just kommit ut med en bok som heter "Lusten att förstå". Intervjun, som jag med största intresse insöp igår kväll, hjälpte mina tidigare tankebanor att få en fastare förankring.

Det är alldeles för mycker snack om kunskap i dagens skola, det är alldeles för mycket fokus på konformitet, anser jag. Kunskapen är föränderlig, och den förändras hela tiden, det är inte där tyngdpunkten ska ligga. I stället bör man fokusera på att göra barnen medvetna om sitt lärande och på att fortsätta att låta barns nyfikenhet vara styrande. Varje människa är unik, det gäller att ta fasta på hur man kan låta varje människa utvecklas optimalt utifrån sina förutsättningar. Och att låta varje elev känna att den duger, var den än befinner sig i sin lärande process.

Att alla ska kunna samma saker samtidigt - och att detta dessutom ska kollas centralt - det gör mig mörkrädd. I stället ska varje elev få utveckla sina förmågor och vidga sin intressesfär, så långt det någonsin går. Lära sig söka kunskap, men samtidigt förstå att dagens kunskap inte är den samma som gårdagens och inte den samma som morgondagens. Lärarjobbet är ett av de svåraste jobb som finns- som lärare ska du hitta varje elevs bästa lärandekanal - och dessutom fortsätta att hålla både den och nyfikenhetskanalen öppen. En härlig utmaning dock, det är ett härligt gensvar att se motiverade elever lära sig att förstå hur saker hänger samman och lika härligt att se hur de på ett kreativt sätt försöker dela med sig till andra.

Under nästa läsår kommer jag och många med mig sannolikt att genomgå en massa studiedagstid för att lära oss sätt betyg - som gammal mellanstadielärare så har jag inte gjort det sedan min lärartids begynnelse.

Jag vill inte bedöma mina elever i latensålder och tidig tonårstid, jag vill inte göra dem som jobbar så kreativt, utvecklande och motiverat besvikna med att att ge dem en summativ bedömning via en bokstav .... för att de inte riktigt nått dit som regeringstjänstemän tycker att de ska ha nått.

Nej, jag vill lära mig mer om hur barn lär och jobba ännu mer med olika vägar till positiva, nyfikenhetsskapande lärprocesser på dessa dagar då lärarkompetensen ska utvecklas.

Jag är fullständigt övertygad om att det skulle påverka vår framtida BNP på ett mycket mer positivt sätt än vad kunskapskoll och likakunskap gör.