Vandrar vidare i vacker vitsippsvår

Tycker lite synd om gympaledarna. De kan inte göra som jag, ta en promenad i stället för att gå på gympa. De måste hålla ut hela aprilmånaden ,trots att solen skiner femton timmar om dygnet och att vitsippshagarna är vackervita och väldoftande.

Fast å andra sidan, de slipper alla små växtförökningssporer som flyger runt i luften och som får näsan att rinna och ögonen att tåras. Nu har jag bara en lindring släng av pollenallergi, så jag står ut ute... men jag lider med dem som är riktigt allergiska och för vilka denna underbara årstid är en riktig plåga.

Torr jordrök blir det av all sol, men faktum är, än är det ingen torrkris, jag tramapde ner i ett par "blöthål" i skogen.

Lillhästen växer så det knakar och blir finare för varje dag.

För visst är det likadant med djur som med människor, de som är nyfödda är inte speciellt vackra - mer än i förälderns ögon.

Tycks inte som detta tranpar har lagt ägg ännu, de håller ihop i sitt par när man än ser dem.

Annars tycker jag fåglarna har fullt upp, ärlparet bygger för fullt under skorstensplåten, blåmesparet på verandataket ... precis som de gjort de senste åren.

Funderade inte så mycket under dagens femkilometersvandring. Tittade på naturen, njöt, och kände mig tacksam över att vara frisk och att få uppleva allt det vackra.

Tänkte på teaterföreställningen vi fick se i skolan idag. Fantastiska Mia Petersson och hennes make Stefan har gjort en föreställning tillsammans med tiotalet utvecklingsstörda personer och deras assistenter. Handlade om Blåbärstrollen och Lingontrollen som blev vänner. Jättefin föreställning som eleverna tyckte mycket om. Och så bra att få se och att få prata med utvecklingsstörda personer, det är ju inget som man gör dagligdags i lilla Grimsås.

Pratade med Mia om hur viktigt deras framträdande var och hur spännande och viktigt det skulle vara om man kunde göra något med gamla människor. Det är ju inget som barn träffar heller. deras far och mor föräldrar är mellan 60 och 75, och faktum är att idag så är man medelålders ända upp i sjuttiofemårsåldern. Jag skulle önska att barnen fick träffa pigga 85 - 90 åringar. Det finns det många av också. Mia tog till sig idén, vore toppen att på något sätt få vara del av Mia och Stefans kreativitet.....

Min goa klass blir större och större. nya och nygamla elever tillkommer. Bra tycker jag, nyttigt för dynamiken i gruppen. Man blir glad av att se eleverna ta så väl hand om sina nya kamrater.

Torsdagskväll.... har blivit veckans bästa kväll..... bara en kortjobbdag kvar ... och sen är det helg. Ska ta nya dieselbilen ( som man kan köra hur långt som helst på en tank med) och åka ner till Halmstad och öppna upp den skruttiga gamla stugan. Och ta en havspromenad ... för inte vågar man sig på ett bad väl.... slänger ner baddräkten för alla eventualiteters skull..... kanske.