Storyslut

Idag gjorde vi avslut på Storylinen om Sverige. Alla fem familjerna hade åkt till Stockholm för att besöka olika sevärdheter. Det berättade varje familj om, genom en Wiki. Ett nytt arbetsredskap för barnen. Eftersom wikis är offentliga, så var vi tvungna att välja tillåtna bilder, vilket ledde oss till Creative Commons. Dessutom skulle texten kunna läsas och förstås. även av yngre skolbarn... och det var också en utmaning. Men visst blev det bra ..... Här är exempel på två Wikis som storylinefamiljerna gjort. Funderar på om man skulle kunna öppna ett Wikikonto för hela skolan. Och på så sätt kunna samla skolans gemensamma kortfaktabibliotek/ lärande ..... Idag var det fest. Vi samlades på "Tekniska museet"och en teknik och designexpert (jag) bedömde elevernas gemarbeten. Det enklaste vann. Priset var att stå först i glasskön... och det var ett uppskattat pris, men visade sig inte ha någon betydelse, alla som ville fick möjlighet till två portioner av Willys tresmaksglass. Och alla arbeten var bra, det var svårt att rangodna, definitivt.... Kort utvärdering... De flesta tyckte att Storyline var ett bra sätt att arbeta på, medan någon var missnöjd med grupperna. ( Och det var de som har lite svårt att samarbeta, de som gärna vill göra allt själva.... intressant.... )

Att rita en karta över Sverige, det var något som många gillade. Mycket intressant att se barnens kartbilder. En tjej, vars karta ännu inte är klar, undrade om hon kunde sätta ut mittpunkten- Flataklacken. Visst kunde hon det. Varvid hon vek papperet på mitten och satte ut Flataklaccken jämsides med den plats där hon tidigare satt ut Stockholm.

Det är väl så som de flesta av oss ser Sverige, Stockholm i mitten och allt där ovanför Norrland. Här är en karta som ser Siljan som Sveriges tredje största sjö... inte så konstigt ...vi har ju pratat mycket mer om den och dess omgivningar än vad vi talat om Mälaren och - framförallt Hjälmaren. Tror ingen av mina elever känner till den sjön.... Fler kartor kommer nästa vecka...

Tog Stockremmarundan när jag kom hem, och konstaterade att storyn om vintern ännu inte nått sitt slut. Ganska stora snösjok fanns kvar, betydligt större än det jag fotade här.

Det vintergröna ser fräscht ut iallafall. Funderade på storyn som aldrig tycks få något slut, när jag promenerade. Har funderat på den hela veckan efter det jag såg och upplevde i helgen. Fullständigt ignorerande av person, trots att denna person verkligen försökt komma i god kontakt med den förstnämnda. Helt sanslöst hur vuxet folk kan bete sig. Denna sorgliga story utan synligt slut, ja, det är nå´t som ger alltför mycket negativa vibbar till alltför många människor....och det är beklagansvärt.

Vinterstoryn är i det närmaste slut i trädgården i allafall. Jag kan inte säga att den storyn har något lyckligt slut heller, så som där ser ut med sorkgångar, högar och uppätna växtdelar. Men den storyn kommer sannolikt att bli allt bättre under det att våren värmer ... och så går den ganska lätt att reparera. Vilket mänskliga dåliga stories också går att göra, om bara viljan finns ...

Träffade en beteendevetare i vckan. Kom att diskutera relationer - barns relationer, vuxnas relationer ...

- Man måste inte tycka om alla, sa beteendevetaren. Det kändes bra att höra, jag tror ibland att vi är måna om att alla barn ska tycka om varann, och på det sättet skapar konstiga relationer.

-MEN, fortsatte beteendevetaren, man måste ju kunna samspela med alla, kunna prata med varann, kunna samarbeta ... det är det vi ska jobba för, så att det fungerar både i klasser och på arbetsplatsen. Så sanna ord, det var skönt att höra dem från en "expert".