Lite London

Nu vet jag varför det var så svårt att få tag i flygbiljetter till London denna helgen. London Maraton! Drygt fyrtiotusen springfanatiker träffades vid Greenwich i dag på förmiddagen, för att springa lika många meter. Ett antal kom från Sverige, och ställde sannolikt till det så, att vi fick ta vägen över Köpenhamn för att ta oss till världens härligaste huvudstad. Men det gick bra det också, och vi hann se lite typiskt danska hus, under det att vi landade på Kastrup - och så hann vi äta ljuvligt goda smörrebröd och dricka dansk öl. I London var det vår, riktig vår. På vägen från hotellet, genom Hyde Park till Marble Arche och Oxford Street, blommade kastanjerna för fullt. Shoppade - förstås -kläder och skor och sedan tog vi tunnelbanan till Leicester Square, för att köpa ( rabatterade) musikalbiljetter.

Fredag- lördag är ju de stora nöjesdagarna, så det var varken billigt eller fanns så mycket att välja på ... så det blev "Legally Blonde" på fredagskvällen och ( rekommenderade) "Jersey Boys" på lördagen.

Fick flera timmar "över" och passade på att besöka "Tate Britain" - konstmuseet nere vid Thamsen. Den här konkava spegel installationen var fascinerande.... liksom en del av målningarna. Plus att det fanns en del som jag inte förstod alls, utan anser att både jag och mina elever i skolan klarar att göra lika bra .... Men det är bara att inse .... man förstår långt ifrån allt. Var förresten på "Serpentine Gallerie" i Hyde Park också. Där var det bara en massa konstiga verk.

På söndagar säljer man konst utanför Hyde Park.Vi såg en del när vi gick till bussen på förmiddagen... och många av de målningarna var mycket vackrare och mer förståeliga än tavlorna på museet... men den konsten räknas ju då som motsvarande vår "Hötorgskonst". Nä, man behöver inte förstå allt.... och gör det inte heller.

Promenerade längs Themsen och förbi regeringsbyggnaderna. Tog tunnelbanan sista biten till teatern. London är STORT och man blir trött i benen av att gå och gå och gå.

Fast jag tänkte på det, att första gången vi var i London, 1978, så var jag enormt trött och hade värkande ben och fötter utan dess like. 33 år senare orkar jag mycket mer Londongående .... en del av det får jag tacka de fantastiska Clark-skorna för.

Musikalen om den blonda tjejen som uppnådde sina drömmars mål, var förutsägbar och amerikanskstylad ... men den var ändå bra .... artisterna och musikerna är så sanslöst duktiga och produktionerna så genomtänkta och påkostade.

Trots att vi varit i London 10-15 gånger, så har vi aldrig besökt Portobello Market. Vi passade på igår. Jag hade ju tänkt mig en jättestor inomhus marknad - men Portobello market var en nästan kilometerlång gata, kantad med marknadsstånd som sålde det mesta. Massor, massor av folk... kändes lika många som Maratonlöpargänget, trängdes på den trånga gatan. Det blev inte så mycket köpt, men det var kul att se den omtalade marknaden.

Att ta sig till Upton Park och West Hams hemmaarena, det medförde div. svårigheter. Tunnelbanesystemet var under reparation - man gör så på helgerna - och bryr sig inte om att det är hemmamatch och 35000 människor ute. Tunnelbanan tog stopp fyra stationer från Upton Park. Sen var det buss. Massor av människor i kö, vi kom långt bak, några började gå ...C-E ( den otålige) hängde på. De flesta stannade på ett annat busstop, men inte C-E, han hängde på några killar som skulle till matchen. Men de visst nog inte vägen bättre än vi, för plötsligt så hade vi travat i fyrtiofem minuter och hamnat i en annan förort - mycket fräschare än West Ham ... Denna plats hette Stratford och som tur var så hittade vi en busslinje som tog oss till arenan. Vi var framme precis när matchen blåstes i gång.

West Ham gjorde mål efter några minuter och man trodde ju att hemmalaget skulle vinna, efter en sådan bra inledning. Men det blev deras enda mål... Aston Villa var det bättre laget och vann genom att göra två mål.

Nä, West Ham ska vi inte se mer, det har blivit att vi sett dem vid de tre senaste tillfällena. Nu får det bli ett bättre lag.

Tog bussen tillbaka till Stratford, och kom på det sättet på rätt tunnelbanelinje in till centrala London ....Central Line. Så det var det finns ofta något bra, även med det dåliga. Vi hittade ett snabbt sätt att ta oss in till stan igen... och hann på det sättet äta supergod pasta med skaldjurssås på en italiensk restaurang före teatern.

Många klagar på maten i Storbritannien. Jag tycker att det är lite "unfair". Vi brukar oftast äta publunch ... och det är god och vällagad mat.

Det enda ställe som jag inte rekommenderar, det är China Town. Tycker inte att maten är speciellt bra där. Däremot åt vi på en "kinesrestaurang" på Queensway i torsdags .... där var maten supergod och väldigt prisvärd. I "China Town" är det hutlöst dyrt, tycker jag. Åtminstone sett till vad man får.

"Jersey boys" handlar om femtiotalgruppen "Four Seasons" framgång och sönderfall. Jättebra, superbra ... och vilken sång och musik. Rekommendationen rekommenderas.

Idag sken solen från en klarblå himmel, då vi gjorde ett besök i Paradiset.

För finns det något sådant, så måste de vara som Kew Garden. Dofter av blommor, grönt och gräs, sjungande fåglar ( koltrastar hörde jag flera stycken) och så alla dessa växter, planteringar av olika slag, växter från världens alla länder - en del i glashus- alla sorters träd, och så en alldeles lagom temperatur på ca 20 grader. Snacka om Paradis.

Magnolier är nog det vackraste jag vet. I Kew garden finns ett antal olika arter.

Magnolier och rhodedendron har kort blomningstid, och nu har vi lyckats pricka in den två år i rad.

-Nästa år får det bli "Queen Park Rangers", sa C-E-fotbollsnörden. De är på väg upp i Premiare Leauge - medan West Ham är på väg ner.

Sade C-E och luktade på en magnolia i Parkernas Park - i parkernas, fotbollens, musikalernas, shoppingens, museernas och den rika människovariationens stad.

Jag längtar redan tillbaka .....