Myrmotiv

- Vi kan väl cykla ut till mossen och kolla om det finns några orkidéer kvar, föreslog jag C-E, när han kommit hem från sin näst sista arbetsdag före semestern.

Sagt och gjort, vi cyklade förbi de båda Stockremmahusen - inklusive den berömda stenmuren som t.o.m. varit med på TV -vidare förbi skjutbanan och in på en tämligen nyanlagd skogsväg. Tog varken höger eller vänster där vägen delade sig utan parkerade cykeln och gick rakt fram,ut på den öppna mossen.
Aldrig har jag sett så mycket myrliljor i blom. Hela den öppna myren var ett hav av gult och grönt. Spanade efter de lila skönheterna - och där var dom - bara att försöka ta sig ut för att se dem på nära håll.
Marken gungande under oss och vi hörde hur vattnet porlade runt omkring, när vi försiktigt tog oss fram på osäker mark. Upptäckte att det var hål i båda gummistövlarna, egentligen har jag vetat det sedan förra årets bärsäsong, men det är sådant som har blivit förträngt och lagt på den mentala hårddisken som "Inte så viktigt".
Tidigare år när vi varit ute på mossen/myren, så har myrliljorna bara stått i knopp. Nu kunde man se två skönheter samtidigt, myrlilja och mossnycklar.
Orkidéerna tycks bara bli fler och fler för varje år.
Tittar man riktigt noga, så syns det lite lila fläckar här och där och gjorde så på ett stort område.
Klockljungen stod också i full blom, men den vill inte ha helblött på rötterna, bara lite lagom fuktigt.

Tycker att Stockremmamossen är en av de vackraste platser man kan uppleva, helt oexploaterad, så avstressande. Hit borde fler komma och bara njuta av den vackra naturen och av stillheten.Och få lite lagom spänning i tillvaron genom att ta sig fram på den gungande, flytande mossmarken.På andra sidan vägen har vi ju en egen mosse. Hundra meter bakom "Fredriks gran" börjar den breda ut sig. På vintern, när skaren lagt sig, så är det en perfekt skidåkningsplats. Har sällan kollat hur där ser ut på sommaren. Lika bra att kolla det också, när jag ändå var ute på mossäventyr.

Färgskalan gick i rosa - som i klockljung. Senare kommer det att finnas massor av vanlig ljung här också. Inte en myrlilja så långt ögat kunde nå.

Ganska stor skillnad mot den stora myren vi nyss hade besökt, alltså. Här kunde man ta sig fram nästan torrskodd- att det var hål i stövlarna hade jag inte märkt av här.

En del av förklaringen till att "vår mosse" är en torrare variant av våtmark, kan säkert bero på att den användes som torvmosse under många år, fram till femtiotalet.

Många och stora minnesmärken från torvbrytningen kan man se runt om på mossen. Idag har de blivit vattenhål, där vattnet inte alls är speciellt fräscht. Men vackert är det här ute också..... Tänk vad mycket fina vyer det finns i vårt land!