Hjälpherrn hittade hundrade

Vi har verkligen tagit semester från matlagandet. Ja, mest C-E då, för det är han som brukar fixa 75-80 % av all mat som lagas till vardags i vårt hus.

Igår åt vi god lunch i rött hus, som under dagen fick vita fönsterfoder och vita knutar - i Johannas och Martins Hjälshammarshus.

Idag åt vi god lunch i ett annat rött hus med vita knutar - i det gamla omgjorda barndomshemmet i Rångedala.

Började dagen med att lämna blod i Borås. Fick under de fem -tio minuter som tappningen tog, höra hur viktiga vi blodgivare är. Att vi hjälper många människor till en bra livskvalitét under sin sjukdomstid. Blod är livgivande ... och enkelt att ge för den som kan.

Något besök i Borås city, det kände vi inte för, utan vi tog R 40 ut mot Rångedala. Letade upp några cacher på vägen, i Toarpsdal och i Gravryd.

Tänkte ta ut min bror på en introduktionstur i skattletande. Han var inte svårbedd. Vid första gömman fick jag lära mig att vägen mellan Ulricehamn och Rångedala haft en annan sträckning före den stora sjösänkningen på 1870-talet. Gamla husgrunder visar att det fanns bebyggelse utmed vägen. Roger berättade att man kan ta en långpromenad längs den gamla vägen och den asfalterade banvallen. Kanske kan det bli av någon gång.
Vid Väla hittade Roger sin första cache. Lätthittad. Här fanns förr en dansbana, där våra föräldrar roade sig i sin ungdom. Även Roger hade varit här och festat när han var i mopedåldern.
Väla har ju också en jaktgård, dit många jägare lämnat in horn för konservering ...eller varit på kurs.
Tog vägen mot Tärby. I ett vägskäl skulle det finnas en gömma. Jag och C-E gick till den sida av vägen som koordinaterna visade. Hittade inget .... det skulle vara lätt....var färdiga att ge upp då Roger plockade fram burken bakom skylten på andra sidan vägen. Så min broder, hjälpherren, han hittade den hundrade cachen i min fyrtio dagar långa cachekarriär.

Tänkte hitta cachen vid Tärby kyrka också, innan vi tog vägen över Ön, hem till Anki och sillunch. Kyrkcacher brukar ju vara extremt lätta, men det var inte denna. Den fanns i en nässelhög bakom några soptunnor. Där gick vi inte ner, det får vara måtta med dumheterna. I stället kollade vi utsikten från det Tärby som ses som utsikt alldeles vid Rogers och Ankis hus. I det begynnande regnet kunde jag ta en bild på utsikten över Ön.

Bror och svägerska bjöd på sillinläggning inköpt från fiskbil. Vilken skillnad det var, jämfört med de sillinläggningar som man kan köpa i burk. Priset var också skilt från vanligt affärspris, men det var det värt. Mums sillikryddlag!

Nu får jag vila någon dag i att jag nått målet - 100 gömmor. Iallafall tycker C-E det. Jag kan hålla med. Nästa 100 kan det få ta ett halvår att hitta. Det borde vara mer normalfart....

Det finns lite bär att plocka, svarta vinbär i trädgården och hallon alldeles utanför.... beror på regnet när det kan bli... blir det för mycket av det våta så kan det väl vara läge att ta en bok ur olästa pocketbokhögen .... eller gå ut på kantarelljakt i regnkläder.

Målet är nått! Bror Roger blev dagens hjälte som hjälpte mig dit.