Vandra vid vatten

Hade en tanke att jag skulle åka till Dalstorp och gå runt sjön efter skoldagsslut. C-E är ute på egna roligheter och jag har hela eftermiddagen ( ja iallafall från fyratiden)  och kvällen för mig själv. Måste erkänna att det är ganska gott att få rå sig själv några timmar då och då, helt utan att ens behöva tänka på att ta hänsyn till någon. Är det egoism? Eller bara lite vardagslyx? Eller kanske rentav ett mänskligt behov.

Väl hemkommen kom jag på att jag lika gärna kunde ta en promenad på gamla kända byvägar. Det finns mycket vatten att se här också, om än inte lika naturvackert som i Dalstorp.
Nio år sedan jag slutade på den skolan.Länge fanns stora hjärtebitar kvar i kommunens vackraste samhälle. Men faktum är, minnena därifrån är ganska bleka numera, även om jag vet att skolan i Dalstorp fick de bästa åren av mitt liv.... eller iallafall tror jag det.

Funderade en del på olika omdömen på promenaden. Det är omdömesskrivartider för ganska många just nu. För egen del, så har jag skrivit omdömena efter hand som vi haft de olika so eller no-ämnena, under terminen. I morgon ( eller i helgen) så blir det  till att skriva i biologiomdömesformuläret på den aktuella webbplatsen.

 En av lärarlivets allra härligaste upplevelser är att se utvecklingen hos eleverna. Idag avslutade tjugo elever var sitt arbete om var sin fågel. Eftersom det inte finns datorer till alla, så fick det bli en affisch i A3-format denna gång. Så många olika utvecklingssteg man kunde se på de olika arbetana. Det fanns inte en enda affisch som inte var riktigt bra i förhållande till vad eleven tidigare presterat. Jag njuter av att vara lärare vid ett sådant tillfälle.

 I morgon ska vi ha test på de fågelarter som eleverna valt att jobbba med och på några av dessa fågelläten. Tror att det är bra att ta med sinnet hörsel ibland, det är inte så ofta man använder det. Iallafall inte till något annat än till att lyssna på ord.Det är mycket synsinne som gäller i skolan. Och i vardagen.... Några elever berättade om att de både hört fågeln som säger "snälla mamma kan jag inte få gå på bio i kväll" ( bofink) och han som räknar "ett,två.tre. fyr, fem,sex, sjuuuuuu" ( gulsparv) på vägen till skolan.

Väntar SÅ på att vårt bidrag till Schoolovision 2012 ska bli klippt och klart. Arbetet ligger hos EU-volontär Alice på kulturskolan. Hon försäkrade att hon skulle göra klart i god tid före deadline, den 18. Nu är det bara tre dagar kvar. Det kommer in nya bidrag varje dag och nu har mer än hälften av årets 39 deltagarländer lagt upp sina bidrag på projektbloggen. Det är spännande att lyssna på de olika bidragen och se de synnerligen kvalitétsskiftande videorna som hör till. En del bidrag blir det många kommentarer till,  från eleverna i Toppenklassen.

Favoritbidragen så här långt är Norge, Skottland och Tyskland. Den 25 maj - dagen före Eurovision Song Contest - är det omröstning via Flash meeting. Superkul att koppla upp sig med webbkamera och lämna Sveriges poäng. Spännande är det också, speciellt förrförra året då vi t.o.m fick toppoäng ( 12 p ) av några länder. Nia slutade vi då. Förra året kom vi ( delat) sist. Det kommer vi nog inte att göra i år....

Femmor och treor var ute och letade geocacher i Grimsås igår. Femmorna på egen hand i grupper om tre eller fyra elever per gps och treorna fick gå under min ledning, men med en del friutrymme.
Femmorna tyckte att det var mycket roligare att leta än att gömma, vilket de ju gjorde för ett par veckor sedan. Treorna tyckte att geocaching var superkul. Tänk om man kunde komma ut lite oftare och samtidigt ägna sig lite åt geografiska kunskapskravuppfyllanden genom att leta geocachegömmor. Får väl använda en del av min planeringstid - det har jag fått göra ett bra tag nu, bara för att det ska gå ihop sig.Men det är OK.

 Funderade på vad det är för årstid nu, egentligen. Är det fortfarande vår eller har det blivit försommar? Bestämde mig för vår. Kollade på yr.no vad det ska bli för väder framöver. Insåg att försommaren kan komma att inträda fram på söndag.

Idag fick sexorna reda på  vilka klasser de hamnar i nästa år och vilken klasstillhörighet de får. Det var spännande för dem. Sprang ( nästan) på Arvid på min vandring. Han har gått ett år i sjuan. På min fråga om han tyckte att det var bra i Tranemo, svarade han ett klart "JA". "Det är skitbra där". Så skönt att höra, tyckte jag. Alla är ju lite oroliga inför att byta till den stora skolan. Nästan alltid blir det bra. Och det är en del av livet, det där med att vandra vidare.
Igår fyllde C-E 59. Nu vandrar han vidare mot 60 .... vilket jag också gör om ett halvår. 60, det låter mycket mer än 59. Men det är en del av livvandringen, det där med att bli äldre - både när man är ung och gammal.