Rötter och Rydöbruk

Idag har jag dragit upp rötter. Syrener och rosenspirea mest. Vi gjorde en liten upprustning av Halmstadshusets baksida, jag och C-E. Arbetet påbörjades förra sommaren, men nu var det dags att slutföra och så nytt gräs, på det tidigare igenvuxna/mossbelupna området.
Inte klokt vad rötter kan bli långa. Flera meter under ytan förgrenade sig en del, för att sedan dyka upp med en liten avknoppning, långt ifrån moderväxten.
Blev lite filosofisk, när jag gick omkring och drog som mest.
Vi människor kan också bete oss på samma rotade sätt, jobba under ytan och sedan komma upp långt från ursprunget. Tyvärr är det mest negativt som växer upp i det fördolda.
En del är som maskrosroten, envis och rak och står där den står. Känns tryggt! Sen kan man ju diskutera hur bra det är med allt fröande, men nu var det rötter som filosoferandet rörde sig om.

Fint väder i Halmstad denna dag. Var nere på stranden i förd knälånga shorts, och "badade" så långt klädseln tillät. Det hade nog gått att bada helt om man velat, men det var inte nödvändigt idag ..... heller.
När alla andra åkte mot kusten för att fira midsommar, så åkte vi hem igen.
Finns ingen anledning att sitta i en liten stuga, när det ska regna hela dagen.
Återvänder på lördag i stället, och får sällskap av döttrar med respektive.

 På vägen hem besökte vi Rydöbruk, för att försöka leta upp fyra cacher som finns där..... och för att bekanta oss med samhället som vi kör förbi ett antal gånger varje sommar.

Rydöbruk var det första brukssamhället som växte upp längs Nissan. Under sjuttonhundratalets andra hälft, byggdes en järnbruk upp vid Knystaforsen.
Efter ca 100 år lades detta ner och ett pappersbruk ersatte det gamla järnbruket.
Idag fanns en fin park där bruket tidigare funnits.

Cachen vid Knystaforsen hittade vi inte, men däremot den vid golfbanan.
- Finns det verkligen så små cacher, undrade C-E, som aldrig sett en nano tidigare. Höll på att tappa bort halva den lilla miniburken, då jag skruvade isär den och klottrade lite på det redan fullklottrade papperet. Vi fick leta en bra stund innan vi hittade halvan i gräset.
Glad blev jag att jag kunde skruva ihop den lilla, lilla cachen... och att jag inte förstörde loggremsan.

Det här flyttblocket kallas Knystahall, och var fram tills freden i Knäred på 1670-talet, gränssten mellan Sverige och Danmark. Idag går gränsen mellan Småland och Halland just här.
Naturligtvis finns det en "jättehistoria" i samband med stenen.
Jätten i Torup gillade inte kyrkklockorna i Långared, så han  kastade iväg en sten för att förstöra kyrkan. Men han lyckades bara kasta den halvvägs till Långared, och gav sedan tydligen upp försöket att tysta kyrkklockorna. Kanske han flyttade .... undrar var alla jättar tagit vägen.... :)

"Nissadalen" lägger ut lätthittade röda burkar i en serie om industri-historien i Nissadalen. Här vid bruksmuseet fanns en, tror att det är den femte vi hittat, i den serien.

Blev bara tre  cacher idag, men vi är nöjda med det. Fick se ett brukssamhälle där en del minnesmärken finns kvar, men där det mesta, som i så många gamla bruksorter, tycks vara nedlagt och nedslitet.

Och så såg vi solen, nästan hela dagen.... och när vi inte såg den, så kunde man lätt ana den, bakom vita ulliga moln. En fin sommardag, den längsta dagen på hela året.

Pessimisten i mej säger, " Nu går det mot mörker och kyla igen"
Optimisten i min tudelade personlighet säger " En sån fin dag, det blev den första semesterdagen. Säkert blir det många sådana under den långa sommaren".