Midjemåttet med mera

Jag ligger riktigt risigt till. En ny ( eller var den kanske gammal) undersökning säger att den som har ett midjemått över 70 cm lever ett livsfarligt liv. Nu ska det ju sluta på samma sätt för oss alla, men för oss som ligger på fel sida det optimala måttet, så lär jordelivet vara slut fem år i förtid.
Vilken tant på 60 har ett midjemått på 70 cm? Jo, dom finns, men det är ett fåtal.
En sådan som jag, som är född ( tror jag) med ett midjemått på optimalmått plus, måste väl ligga värre till än någon. Men jag skulle absolut inte vilja vara så mager så det bara vore dryga aln-måttet runt midjan. Vore jag så mager, så skulle jag sannolikt se döende ut.....
Tänker på konfektionsindustrin som tillhandahåller allt större och större kläder ( har i af sett upp till 4 xXL)... Den industrin borde snarast ses över, och alla kläder över storlek 36 borde förses med en varningstext "Köper du denna storlek, riskerar du att dö i förtid". Eller?

På alla undersökningar som talar om farligt det är att vara tjock, eller att äta fel saker, är jag innerligt trött. Jag tror på att man måste ta hand om sig själv genom att röra på sig regelbundet och att låta bli att äta för mycket skräpmat. I övrigt är vi olika, vi människor, och har olika förutsättningar för att lägga på oss extra hull.
Faktum är, jag lever hellre några år mindre, än att undanhåller mig från riktig choklad, riktig glass, en god småkaka eller ett gott glas vin.
Såg f.ö. ett intressant TV-program för någon månad sedan. Man mätte BMI, kroppsfett och kondition på personer i olika åldrar och med olika kroppskonstitution. Resultatet blev att den fete mannen med högst BMI, inte hade alls så hög andel kroppsfett som flera av dem med normal-BMI. Han var dessutom den som hade den bästa konditionen av alla.
Så det där med midjemått och BMI ... eller hur tjock man ser ut.... det avspeglar inte alltid personens hälsostatus.
Alltså tar jag midjemåttsvarningen med samma nypa salt som jag tar de flesta påhopp på oss storvuxna/välvuxna/fullvuxna.

Veckan har snart gjort åt alla sina arbetsdagar. Det gick ( som vanligt) snabbt.
I måndags hade vi studiedag/kompetensutvecklingsdag.
En man med blick för karriär inom skolvärlden, föreläste om kunskapsbedömning.
Torrt ämne, men inledningsvis, så var det ganska intressant och lättlyssnat.
Till min förvåning sa han sån´t som jag kunde hålla med om...
" höga förväntningar på eleverna" .... "föräldrars roll" ..... "skolan lär för fortsatt lärande" ... "värna om att stärka mångfalden".... "utgå från barnens intressen".
SÅ BRA!
Efter  fikarast blev det den gamla vanliga visan om formativ bedömning. Helt ok.... men den har vi hört förr... och visst bedömer man och bedömer formativt dagligen... men att analysera skriftligt och på djupet, det känns  bortkastat på en del av eleverna och det är jobbigt och tar tid från sådant som kanske utvecklar eleverna ännu mer. Undervisning, diskussioner, strukturerat data arbete.....

 Den mest givande tiden, det var när vi satt i blandade grupper, med lärare från hela kommunens F-6-skolor.
Det var intressant att få höra hur man jobbar i den internationella klassen och hur de ibland kan känna motstånd från de skolor som deras elever ska slussas ut till.
Det var intressant att höra  hur man jobbar på det som många anser vara kommunens bästa skola, att man där är tillåtande och lyfter och stöder varann, och att alla får jobba på sitt sätt bara man jobbar mot samma slutmål.
Skolan där man organiserat om gång efter annan fick vi också höra lite från. En annan lärare berättade om ett litet lärarlag som verkligen fungerade .... och jag berättade om hur jag och eleverna upplever de pågående nationella proven. Mycket bra diskussioner.
Vi hann dessutom diskutera det vi skulle.... och tyckte väl att det inte var så mycket att diskutera... utan ganska självklart.

Från måndagen tar jag med denna klokhet! Har tänkt en hel del på detta, och förstår hur tokigt man tänker ibland (ofta), då man gör en massa tolkningar som är mer eller mindre felaktiga och gör det till en sanning!

I tisdags var det dags för ännu en föreläsning. Johanna skickade mig en länk, som berättade att Värnamo kommun hade en gratisföreläsning om pojkars läsande på stadsbiblioteket i stan. Ann-Marie Körling var föreläsare.
Då jag slutade med elever redan kvart över ett denna dag, så hade jag möjlighet att ta del av den intressanta föreläsningen från en kvinna, vars blogg jag följt under många år... och som gett mig en del tankar och rena undervisningsidéer.

Ett femtiotal kvinnor hade samlats i den lokal, där jag, med nygipsad arm, hade sett en revy med vännen Kristina i flera roller, för tio år sedan.
Vad fick jag med mig av Körlings föreläsning?

• Högläsning är jätteviktigt för att väcka intresse och för att bli en bra läsare. 
• Goda ( manliga) förebilder är viktiga. Be vaktmästaren komma in och sitta med och läsa under tystläsningsstunden.
• Visa att du som lärare också läser.
• Ha mottagare till de texter som elever producerar. 
• Diskutera läsning och läsprocess med barnen. Vad händer inne i dej när du läser? Har du läst något som du har användning av?
• Samverka med biblioteket.

Fick en tanke på att försöka få igång ett projekt med kommunbiblioteket. Och så skulle jag vilja jobba med lärare från F- H och ha en dag i veckan för att jobba just med ett läsutvecklingsprojekt, som skulle användas i hela kommunen. Ett typ förstelärarjobb, men utan den vedervärdiga titeln ( har ni sett bloggar "Jag en förstelärare" - vidrigt) och extra lön. Men en dag ledigt från arbete i klass, för att tillsammans med biblioteksfolk och tre-fyra andra lärare jobba med ett liknande projekt som man gjort i V-mo kommun, det skulle jag inte tacka nej till.

 Efter föreläsningen var det läge att åka ut till Hjälshammar och hälsa på Johanna och Martin. Lånade en cykel och gjorde sällskap en bit med J och hennes ridkompis, under det att de var ute och motionerade sina fina hästar.

Passade på att serva ett par cachegömmor i Hjälshammar. Cachen på den mest intressanta som jag visar med mina gömmor, var genomblöt och möglig. Nu fick jag tillfälle att lägga ut en bättre burk på sevärda torpruinen Dalskog. Ytterligare en burk behövde bytas, vilket jag hann innan jag tog en tur till stallet och sedan till Dalsgård, där maten stod klar och väntade.

Hade hunnit leta upp Ingas roliga gömma Pinakoteket under eftermiddagen också.
Vädret var helt vårunderbart hela dagen och solnedgångsutsikten från stallbacken vid Knutsgård, alldeles bedårande.

Onsdagen var det skoljobb hela dagen. Började kl 7.30 och hade rättat klart de sista no-proven kl 21.15. Sån´t är lärarlivet ibland.

På torsdagar tar min skolförlagda tid slut klockan 14.15. Så fånigt egentligen att vi ska lägga ut 35 timmar per vecka på ett schema, när vi ändå är kvar i skolan ett antal fler timmar de flesta veckor. Idag stannade jag inte kvar. Det ryktas att våren ska ta paus ett tag, och därför så bara måste jag ut och njuta av det som fanns kvar av våren första akt. Tog en promenad till Karlas hage. Där fanns det två blåsippor, som lite förskrämt tittade fram ur löven. Ett tiotal tussilago fanns i ett dike utmed vägen till Kroken.
Ljuvligt med de första vårblommorna.

Efter det har tanten med det livsfarliga midjemåttet tränat spinning och styrka i dryga timmen. Nyttan av att göra sådant då man kommit upp i åren, det är det igen som talar om ... eller forskar på (?). Men nog är det så att det sunda förnuftet säger att det är viktigare (lika viktigt)  med bra kondition som smal midja. Fast helst skulle man ha båda, förstås.