Över Örsås...

... strålade solen från en turkosblå himmel, smakfullt dekorerad med små lätta vita ulltussar till moln.
För ovanlighetens skull så hade vi en alldeles ledig helg, så det var verkligen läge att ge sig ut på lite vår-burk-let.

Det hade kommit ut några nya gömmor i Örsås  under de senaste veckorna. Kunde vara en lagom utflykt, tyckte vi och packade ner ett par mackor och lite kaffe för att stilla ev. förmiddagskoffeinsug.

Närmaste gömma hemifrån Grimsås, det var Örsåsgården. Ämnade parkera bilen där och apotlahästandes besöka några närbelägna gömmor. Att få en förmiddagspromenad på ej tidigare "till fots" besökt ort fanns nämligen också med i planerna.

Att det var någon mer intressent till gömman vid Örsåsgården insåg vi, då vi kunde iaktta en person som rörde sig bland granbeståndet på det avstånd som cachen ansågs finnas på.
- Vi tar promenaden först, tyckte C-E. Inte ska vi konkurrera med honom där....
Sagt och gjort, fast lite dumt, för då jag lite senare läste dagens logg, insåg jag att det var Ahlis1 som befann sig i grandungen. Hade varit lite intressant att träffa honom, då han är den enda som letat upp min senaste gömma, vid det gamla soldattorpet Mods.
( Intressant f.ö. hur litet intresset är för att leta upp enstaka gömmor, iallafall om man inte kan komma först. Precis som i "riktiga" världen, så är det först och mest som gäller, även i geocachingvärlden.  Får väl för egen del också erkänna, jag åker inte så långt för en enstaka gömma... vill gärna ha några stycken, när jag/vi ändå är ute....)

Assmebro Kraftstation är en gammal gömma. Hade den inlagd i gpsen sedan förra sommaren, men då blev det aldrig  av att åka dit. För precis som Mods, den låg lite offside....en liten bit från andra gömmor.

Cachen skulle ligga mot sjösidan. Tant gick i den nästan nittiogradigt sluttande branten ( iallafall så var det hennes tolkning av verkligheten) mot sjön och letade... och var glad att hon klarade av att hålla balansen så bra. C-E hittade cachen i stenmuren, den som inte låg mot sjösidan. Ingen ( alltså tant) ramlade i vattnet, burken var hittad och solen sken. Livet var bra!  På avstånd bullrade det från generatorerna i det lilla vattenfallsägda kraftverket......

... och jag tänkte att även ett litet kraftverk drar sitt strå till den stora energi- stacken.
Myrorna gillade också att solen sken över Örsås.

Vände tillbaka mot centrala Örsås, tog vänster och promenerade över Assman. Tänkte på att här rinner vatten som kommit från Hjälmån i Dalstorp och från Månstad via Limmared. Och allt skulle iväg till Kattegatt nästan mitt inne i Falkenberg.... Lite häftig känsla... Vackert, det är det alltid vid vatten.

 Efter att ha hittat den lilla burken, var det dags att apostlahästa sig tillbaka till bilen vid Örsåsgården. Därifrån var det ca 100 meter till den grangömda cachen. En stig hade redan börjat uppstå där gps ville att man skulle ta av för att komma till rätt gran.Stigar brukar otvivelaktigt vara till god hjälp för framgångsrik jakt. Även denna upptrampade smala väg ledde fram till det vi sökte.

Fick lite nostalgi-flashback då jag åter vände näsan mot den gula samlingslokalen. För många år sedan, ett par decennier sedan och mer, så var jag och svärmor Ingrid här på handarbetsutställning. Örsåsgården var också känd för sina bingokvällar, tror att jag var med där en gång också.

Lokalen är fortfarande en levande mötesplats. Sådana behövs, ännu mer i denna tid än någonsin tidigare.

Tänk att lilla Örsås har sin egen badplats! Sommarstugor fanns det också vid den lilla sjön. Det var full fart vid det par av de små stugorna. Säkert undrade man varför det var full fart på den lilla vägen ner mot sjön... än var det ju inte badsäsong.
Omklädningshytter, dass, brygga och räddningsboj fanns vid den fina badplatsen. Och en liten burk för den som sådana sökte.

Örsås kyrka stod näst på programmet. Där fanns redan ett par geocachare letandes vid den enkla skyltgömman. Det visade sig vara bly52 som var ute. De kom från närbelägna Svenljunga och var bl.a. desigerns och utläggare till den fina Visebergsrundan.

Vi letade efter burken, vi klämde på alla ställen på den gamla kyrkskylten och vi tittade på varann genom röret, där den borde ha funnits. Men tji fick vi.

Skam den som ger sig. En liten burk borde ju synas om den ramlat på marken.... och det gjorde den också, så där fem meter bort. Sannolikt hade blåsten under helgens tidiga timmar gett den en skjuts ut ur röret och därefter en luftfärdsparabel på några meter.

Vid hembygdsgården skulle det finnas en svårfångad burk. Nu visade det sig att den var betydligt enklare att få tag på än vad den var  graderad i svårighet till.
 Här är ju en annan intressant sak med geocaching, det är svårt att bedöma hur svår en gömma är, även om man har ett schema att följa på geocaching.com. Det finns svårighet 2 som kan var svåra ibland... medan denna var en 3,5 svårighet. som man lätt kunde få tag på med hjälp av vad naturen hade att erbjuda som hjälpmedel.
Vi fick en trevlig pratstund med de trevliga svenljungaborna. Vi hade, förutom att vi var i samma ålder, en del gemensamt. Vi fattar inte vitsen med det där med att komma först, och klättercacher är inget för oss. De senare fattar vi dock vitsen med, det ska finnas något även för den som gillar lite större utmaningar.

Vi skildes från våra nyfunna geocachingkamrater och satte oss på hembygdsgårdens stentrappa, för nu var det dags att stilla det ev. uppkomna koffeinsuget. Kaffe med skink och ostmacka smakade extremt bra ute på den solvarma stentrappan, med utsikt över sjön och den nyss besökta badplatsen. Vi kunde från vår utsiktsplats se bly52 närma sig gömman, och att de först gick på fel sida det hus där den lilla vita fanns.

Klättercachen i Örsås, det var inget för oss. Det fanns några andra gömmor i närheten, bl.a ett par skyltgömmor. Vet att det låter fördömande och att det kanske är elakt att skriva, men hur kul är skyltgömmor egentligen?
C-E gör "narr" av mig som ber honom stanna, trots det är vid en av oss båda föraktad skyltgömma.
- Där ser du, det är antalet som räknas för dej också, fast du inte erkänner det, säger han. Jag vet inte vad jag ska svara... för han har ju inte fel.... och ändå inte riktigt rätt. Säg så här, är man ute på burkjakt och åker alldeles förbi, så kan man ju stanna... och det är kul att se de gula gubbarna på geocaching.com-kartan. Men åker någon omväg för att plocka fram en burk bakom en skylt, det gör jag inte.

Mera intressant var då den historiska hålvägen strax söder om Axelfors, där den "allerstädes närvarande"  Berrasnobben lagt en burk.
Dessutom blev  dagens roliga bild fotad i närheten, "Hålväg".

Den sista gömman jag planerat att vi skulle stanna till vid, det var Lindegårds bil i Svenljunga. Den gömman hade fått flera favoritpoäng. Döm om min förvåning när jag insåg att en även denna cache fanns i en skylt. Nu var det inte vilken gömma som helst, utan en genomarbetad geocache... en riktig höjdare och dagens bästa. Tyckte absolut att gömman, som haft 178 hittare, var värd en favoritpoäng även från mej.

Över Stockremma sken också solen, så det blev en liten stund i  Baden Baden på altanen. Tyckte att denna fina söndag var värd ytterligare en promenad. Stavarna fick bli mina medföljare  till Karlas hage. Tänkte kolla hur blåsippssäsongen förlöpte. Jodå, från att ha sett två blåsippor i torsdags, så var det nu tjugotalet små blå blomhuvuden som lite yrvaket tittade upp bland fjolårslöven. I kväll får de regn på sig.