Revyryckningar

- Rycker det i revynerven, undrade C-E på väg hem från Falkenberg.
Jo, det gjorde det nog, det var jag tvungen att medge. Visst gick tankarna tillbaka till de roliga revyåren med Dalstorpsrevyn, under tiden som jag njöt av ( mestadels) fulländad revykonst, presenterad av den erfarna och hyllade ensemblen i Falkenbergsrevyn.
1988 gjorde vi den första Dalstorpsrevyn, ett glatt gäng amatörer med stora ambitioner. Under de 7-8 år som vi höll på, så kom vi att utöka gruppen med mer eller mindre professionella musiker och goda sångare, vilket gjorde att vi gjorde några riktigt bra föreställningar under ett antal år.
Samtidigt var det slitigt... men oerhört roligt. I september-oktober var det dags att ta fram pennan eller skrivmaskinen.... och under de sista åren den lilla fina Mac-datorn, för att skriva manus. Vi köpte också in en del manus från professionella revy-författare. I oktober-november var det repetitioner en eller par gånger i veckan. Sömmerskor och kulissansvariga hade också bråda tider.
I början av januari, omkring den 10 jan, så var det premiär. Under de bästa åren, så körde vi sedan tre-fyra föreställningar per helg i tre-fyra helger.
Jag kommer fortfarande ihåg doften av smink, kläder och cigarettrök i den källarlokal, där våra loger var inrymda. Ja, det var tider det, tider som jag inte skulle velat vara utan, men som jag inser aldrig kommer igen.
Vem vill se pensionärsrevy????

 Varför vi slutade?
För egen del, så blev det för jobbigt att känna pressen att få till ett antal manus. Jag försökte, men de blev så dåliga. Antagligen försökte jag inte tillräckligt mycket..... Sen är de väl så att varje sak har sin tid, och revyn hade just den tid den hade. Tror att vi tappade en hel del publik också, Gällstadsrevyn var ny och fräsch och det var till den folk helst åkte.

Falkenbergsrevyn har många år på nacken och vad jag förstå, några hängivna och genommusikaliska frontfigurer. Man kör nummerrevy, vilket tilltalar mej mycket mer än att se en fars. Vartannat nummer var en sketch, vartannat nummer ett musik och sångframträdande. De sistnämnda var klart bäst... som t.ex ett nummer där man speglade förra årets viktigaste händelser genom ett medley av kända låtar, både nya och lite äldre. Att sjunga Magnus Ugglas texter till melodier av Evert Taube och tvärtom, och dessutom få till det som en minimusikal, det var också ett toppennummer. Och så gillade jag sketchen med den inbillade hästen... där skrattade jag nog mest av alla... inser att min humor är lite annorlunda.....
Rekommenderar verkligen alla som har tid, att åka till Falkenberg under någon av helgerna i mars, för så länge spelas den roliga revyn. Tror att den kommer på TV... TV4 också.... men det blir inte riktig samma sak som att sitta i de riktiga teaterfåtöljerna och skratta med den stora publiken.

Bilden ovan: Ljusteknikerna var upphängda precis under taket... vi undrade hur de kom upp och ner... för vi såg varken repstegar eller lianer.

Som jag skrev på söndagens FB-uppdatering: Samlar massor av "på väg att bli pensionär-poäng" genom att köpa  en bussresa med såväl mat ( god) som revybiljett.  Vi var bland de allra yngsta på bussen, där även kommunalrådet i Tranemo med fru, steg på bussen tillsammans med oss utmed riksväg 27. Så vi var i gott sällskap, även om det var åldersstiget. 

Till åren komna tycktes den allra, allra största delen av revypubliken vara. Lite konstigt, revy skulle väl kunna underhålla de flesta åldrar. Iallafall Falkenbergsrevyn!

Tre dagar med funna geocacher, om än bara 2 eller 3 per dag, fick jag dessutom till under månadens tre första dagar. Inte illa, tre dagar i rad!  Promenad i trakten av Limmared i lördags, en promenad på ett par km hann vi också med i Falkenberg mellan "middag" och revy... och så stannade jag återigen till i Limmared på väg från möte i Tranemo igår. Hoppas att det blir väder för en promenad på någon runda till helgen.... för nu är det härligt väder och då rycker det allt en del i burkletarnerven också.