lördag 21 mars 2020

Minnen


Kollade, i vanlig ordning, på Skavlan i går kväll.
Som så många gånger tidigare, så hade han samlat några intressanta gäster hos sig, i studion i London. Den sista inspelningen i den studion, på ett bra tag, sannolikt.
En ung trevlig operasångerska var "huvudgäst". Hon framförde en Grieg- sång i slutet av programmet, och jag kan bara konstatera: Jag har väldigt svårt för sopraner.
Boris Johnsons far var en stundtals skrattframkallande  man, dock ingen jag skulle vilja i min bekantskapskrets.
En ung komiker, vars namn jag glömt, var riktigt rolig i sin torra humor.
Sista gästen var en psykolog  ( professor) som forskade på minnen. Hon var  kvällens stora behållning.


Det finns riktiga minnen och det finns falska minnen. Kanske många minnen till delar är falska. Man har i  sina tankar och genom samtal, förfalskat det riktiga minnet, till ett minne som man hellre vill ha.
Naturligtvis är det jättesvårt att veta vad som är delvis förfalskade minnen, man har ju den minnesbild man har.


En annan intressant fråga var: Från vilken ålder kan man ha sina första minnen?
Från omkring två och ett halvt års ålder, var det professionella svaret. Då är hjärnan tillräckligt utvecklad för att kunna lagra minnen.

Varvid jag genast började fundera: Vad minns jag från min tidiga barndom?
Kommer jag ihåg någonting före det att jag började skolan?


Rotande i hjärnans mest avlägsna vindlingar kom minne efter minne fram.
Att få någon kronologisk ordning på dem, det var omöjligt men visst minns jag....


  • När jag åkte på pappas pakethållare till farmor och farfar ( pappa fick körkort det året jag fyllde sju, så det var tidigare än så)
  • Lek med Bengt och Lars ( När vi skulle börja skolan, sa Bengt till mig: - Vi kanske inte ska leka i skolan, för då tror dom att vi är ihop....)
  • Osämja om några pärlor med två år yngre Britt
  • När jag med mamma hälsade på vid Kerstin och Mariannes sommarstuga ( De flyttade till hus i Rångedala före skolstart, så det var somrar innan skolålder som jag lekte där)'
  • När faster, farbror och kusinerna sov på golvet i storarummet. De skulle hjälpa till med slåttern.
  • När pappa, på söndagar, kom hemcyklande efter att ha sett på fotboll i Rångedala och hade köpt en valnötschoklad till mig, i automaten som fanns utanför affären.



Märker att när jag börjar tänka, så kommer det ena minnet efter det andra fram.
Ett som jag aldrig glömmer, det är när jag hade öppnat pappas blå brylcremesburk och mamma blev så jättearg. Jag måste ha kletat ner något, kanske mig själv. Hon skulle hämta jultomten, så han fick se hur elak jag var. Jag satt i min pappas knä, när tomten kom gående uppför slänten vid stora stenen. Hu, vad rädd jag var. Och tänk, jag satt i pappas knä. Jag kommer inte ihåg att jag gjort det någon mer gång, jag var rädd för min pappa, vågade varken prata med honom eller komma när honom.
Så det är ett konstigt minne, men ett levande minne. Jag tror inte att det är falskt.


Vilka minnen kommer man då ihåg?
Enligt professors-kvinnan, så är det de goda minnena man kommer ihåg. De "dåliga" minnen försöker man förtränga, eller göra till mer positiva minnen.
Det är mycket möjligt att det är positiva minnen från barndomen man kommer ihåg, men från skolålder och ändå upp till i dag, så har jag en absolut benägenhet att minnas det negativa. Jobbiga händelser. Gånger då livet strulat. Och så  minns jag de gånger jag har gjort bort mig, fått skämmas, blivit utskälld eller blivit orättvist behandlad.
Kanske har det med en viss personlighet att göra. Men visst vore det kul att frossa i bara positiva minnen. Kanske man skulle kunna, bara man försökte....


Idag tog jag med C-E på en promenad vid Lagmanshagasjön. Tog bilen den dryga milen dit och parkerade vid badplatsen. Från badplatsen, längs sjön, upp till Lindås och tillbaka till  den parkerade bilen vandrade vi.  Härligt väder och varierande natur var det, på den sex kilometer långa rundan.

Från Lagmanshagasjön har jag många minnen:.



  • Cykelturer, med eller utan bad, runt sjön, Det har det blivit nästan varje sommar. En av sommarens absoluta höjdpunkter.
  • Många badtillfällen i sjön, då barnen var små.
  • På den tiden då vår familj var en stor familj och höll ihop, så åkte vi dit och fikade med farmor och farfar, deras barn och barnbarn.
  • Två skolresor med cykel, under den tiden jag jobbade i Dalstorpsskolan. Vaktmästare och föräldrar kom med mat, och så övernattade vi en eller två nätter i tält. De roligaste skolresor jag gjort. 


Jag vill gärna få fler minnen från vandringar  och cykelturer längs denna fina sjö. Liksom från andra platser. Sa till C-E, att i morgon skulle vi kunna köra den dryga halvmilen till Nittorp och vandra en bit längs vandringsleden och sedan upp mot byn, med utsikt över sjön.

Fortsätter det fina vädret, så är det  extra roligt att ta dagens promenad. där det finns njutbara vyer. De vanliga  promenadstråken, de som man påbörjar här hemifrån, de går mest på skogsvägar.


Området kring Lagmanshagasjön, det ruvar på minnen från tider som sträcker sig långt tillbaka. Där finns en hällkista från stenåldern, där finns bronsåldersrösen och där finns ett antal minnesmärken från järnåldern. Som denna treudd, där den höga stenen också är del av en domarring.


Hur är det med dina minnen? Vilka minnesbilder är det som dyker upp, då du tänker tillbaka på tidig barndom?
Och.... vilka minnen kommer du mest ihåg, de negativa eller de positiva?

8 kommentarer:

  1. Visst är det spännande detta med minnen - falska eller sanna - eller en blandning av båda delarna. Nu fick du mig till att fundera lite över mina egna första minnen. Jag flyttade hem till farmor och farfar när jag var tre år - och har ett klart minne av att jag hade svårt att se över kanten på köksbordet. Om jag bara var tre år då vet jag inte, men minnet är starkt. Ett annat minne är att min pappa alltid lyfte mig på ett för mig obehagligt sätt men händerna in under mina armhålor och det gjorde jätteont! Jag har en del roliga minnen från innan skolåldern, som att jag var med morfar i lagården - de flyttade sen till stan, så därför vet jag att det var innan jag började skolan. Det blir nog till att fundera ett tag till, men jag tror jag minns de bra sakerna mest ... har några negativa minnen, men det är från tonåren.
    Härliga bilder från er promenad - vacker miljö där du bor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att få ta del av dina första minnen.Och så intressant när hjärnor börjar söka.Precis där vi bor är omgivningen inte så speciell. Men tar man bilen en mil eller två, så finns där mycket vackert. Är nog så för de flesta av oss. Kommer man sjönära en solskensdag, då får man vackra vyer.

      Radera
  2. Jag tycker det är svårt att avgöra om mina tidigaste minnen är just minnen eller saker som har berättats för mig. Helt klart har jag i alla fall tydliga minnen från fyraårsåldern.

    Trevlig söndag!

    SvaraRadera
  3. Är nog någonstans från den åldern man minns. Fast söka i hjärnans djup får man allt göra.

    SvaraRadera
  4. Så intressant att läsa om minnen och om DINA minnen! Jag skulle vilja åka runt till platser jag levt på och se vad som dyker upp i minnesväg, förhoppningsvis nåt trevligt för tyvärr så har jag inte så många goda, roliga minnen, ungefär som de du räknade upp.
    Hoppas vi kan minnas den här dagen med glädje <3

    SvaraRadera
  5. Härligt väder var det iaf idag. Och en sak tror jag bestämt, barndomen var inte bättre förr.

    SvaraRadera
  6. härliga bilder, väldigt få ställen med isfläckar nu.

    SvaraRadera
  7. Inga alls... mer än i diket möjligen

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas