Kumlar

Jo, det är nog så att man börjar bli gammal. Eller också lite klokare och mera nyfiken.

Var "hemma" i barndomsbyn en stund i går eftermiddag, i Finnekumla by, i Rångedala.

Vädret var väl inte det bästa, men faktum är,: regnväder var det bästa vädret igår och är det fortfarande.  Naturen behöver vatten.

Favoritutsikten, ett par hundra meter från mitt barndomshem, numera min brors hus. Oj, så många bilder jag tagit här under alla år. MEN OJ, vad lite man ser av byn numera.... trädens har blivit lite väl stora.

Anledningen till besöket i hembyn, i Finnekumla by, det var de här.
Smörbollarna.
De stora smörkulorna ingår i min barndoms ljusaste minnen. Liksom blåsippshagarna, som vi var och tittade på för ett par månader sedan.
Tills bara för något år sedan, så blommade smörbollarna rikligt i hagmarkerna runt byn. Igår hittade vi bara ett ställe med riktigt rikliga bestånd.

 På andra ställen var det bara ett fåtal plantor kvar.  Det tycktes som om andra växter  brett ut sig på smörbollarnas bekostad, att de  inte längre hade tillräckligt stort livsrum.
Kanske påverkade också fårbetena, som började breda ut sig förra året, att det blivit betydligt färre smörbollar än tidigare om åren.

Humleblomster  fanns det gott om. De är betydligt mera vanligt förekommande, men också väldigt vackra.

Hade lite artkunskap i mina klasser under veckan som gick.
Liljekonvalj fanns förstås med bland de blommor, vars namn jag vill att mina elever ska känna till.
- Är inte den fridlyst? undrade min kollega.
- Kan jag inte tänka mig, sa jag. Inte med tanke på hur mycket liljekonvalj det finns i dessa trakter.
- När jag bodde i Stockholm, så fick jag en ordentlig avbasning för att jag plockat en bukett konvaljer, fortsatte kollegan. Där är dom fridlysta.
- Kan väl googla och se var liljekonvaljerna är fredade,sa jag.

Nu visade det sig att kollegan fått en otillbörlig avhyvling. Liljekonvalj är inte fridlyst för att plockas någonstans, men på Öland, i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs och Kalmar län får man inte gräva upp den, eller plocka för försäljning.

Kunde f.ö. berätta för eleverna att min mamma, ( 1921- 2001) plockade liljekonvaljbuketter till försäljning, när hon var barn. Hon åkte med sin mor och far in till torget i Borås. Där sålde man produkter som var framställda på gården.... och min mamma sålde sina buketter för - tror jag - tio öre styck.

Hur var det med rubriken nu då? Kumlar.

Kom och tänka på bynamnet Finnekumla, då vi kom hem till Stockremma igen. Har aldrig brytt mig om att kolla upp vad det egentligen betyder.

( Finns f.ö. en ort, en socken, som heter Finnekumla i närheten av Ulricehamn)'

Konsulterade google- och fann en förteckning över orter och gårdsnamn i Ås härad.
Kummel, det betyder minnesmärke. I fallet Finnekumla så kommer namnet från minnesmärke av finnar.

Vi promenerade en halvmil, drygt, i min barndoms trakter. Just här är vi också vid en "kummel".

Soldat Färg bodde här, med utsikt över det som var min föräldragårds madmarker.

( Madmarker/åkermarker har oftast utvunnits från sjöbottnar, genom sjösänkningar på 1800-talet)

Färgs lilla ladugård finns kvar och madmarkerna arrenderas av grannarna till min bror. Kom att tänka på, då jag som barn var med mina föräldrar och mjölkade korna, då de gick på sensommarbete på maderna. Jag tittade ofta upp mot det förfallna soldattorpet, men vågade inte gå den lilla biten och titta närmare på det.

Numera är Färgatorpet en hembygdsgård, där stugan har flyttats från en annan plats i Rångedala. Men ladugården, den är Färgs.


Det blev en fin promenad, förbi många av min barndoms kumlar.

Vyerna var vackra och varierande.

Vägkanterna bjöd på diverse  olika växter, dock sparsamt med smörbollar.

Naturen tackade så mycket för vätan, jag blev våt om fötterna - goretex.kängornas bäst före datum hade gått ut det var tydligt.

Skylten som visade upp till Backgården, mitt barndomshem hade fått ordentlig patina.
Tanten som vuxit upp där har fått det samma.

I förteckningen av gårdarna i Rångedala, Finnekumla, så kunde jag läsa att Backgården tidigare hade kallats Backen, och har en historia ända från 1500-talet. Kändes lite malligt att ha en sådan historia!

Träffade bror och svägerska en stund, innan vi begav oss hem. Trevligt att ses. Denna gång vågade vi oss in i huset och fick en stunds trevligt samtal - på behörigt avstånd - i deras hall.

Dagens förmiddagspromenad innehöll även den, en rad kumlar.

Vi tog bilen en halvmil mot Tranemo, och körde in mot Tyggestorp.

Jälmån  har  varit en huvudväg från västkusten och ända upp mot de tidigt bebodda områdena runt Dalstorpssjön och Lagmanshagasjön, trakten för veckans historiska resa med eleverna.

Midsommarblomstren börjar slå ut sina vackra blommor, nu när det är ljusa långa dagar.

Nävor, det är jag väldigt svag för. Vackra och kortlivade, men ständigt återkommande.

Vi gick en kort vandrigsled, som anlades för tio år sedan ungefär, och som går utmed Jälmån. Här har man byggt en passage under järnvägen, sträckan mellan Göteborg- Kalmar.

Ett sågverks som var i bruk till 1920-talet, passerades.
Det måste ha varit en arbetsplats som gav en hel del arbetstillfällen, det hade varit ett stort bygge i två våningar.

Trähuset hade vilat på en välgjord grund.

Man kunde läsa om alla de små torpställen som funnits runt sågverket, på en större anslagstavla.

Den närbelägna ödekyrkogården, fick också ett besök.
Man kan knappast läsa vad som står på minnesstenen, men efter ett besök på google/wikipedia, så får jag veta att kyrkogården, med den vällagda och välbevarade stenmuren runt omkring, har  sin historia till 1500-talet och tidigare.
Träkyrkan som fanns här förstördes redan på 1500-talets mitt.

Så snacka om minnesmärke, om kummel....

Hjälmån utvidgar sig ordentligt när man kommer närmare Tranemo.
Det måste ha varit betydligt högre vattenstånd då för länge sedan, under forntiden, då man med båt kunde ta sig upp till sjöarna nära Hjälmåns upprinningsomåde.

Eller också fick man göra som nutida kanotfolk får göra, bära båtarna förbi de mest grunda och steniga ställena i ån.

Letade efter en gammal gård, där min fars farbror och faster bodde.
Min far körde den gamla grå Volvon och senare den blå tvåtakts-Saaben och hälsade på någon gång varje sommar.
Det var på den tiden som man kunde komma oanmälda, och det ändå fanns både vetebröd och kakor i huset att fägna de objudna gästerna med.

Jag vet inte om det var här Ester Jonsson och hennes man, vars namn jag glömt, bodde.
Mer än 50 år gamla bildminnen är väldigt utsuddade.

Grannhuset till oss här i hemma-hemma, också det ett minnesmärke, det äldsta huset i vår by, omringas på två sidor av denna helt underbara syrenhäck. Tänk om man kunde bevara den doften!

Skulle vilja kalla denna plats Stockremmakumla .... MEN förresten... vad betyder mitt eget bostadsnamn- ett namn som inbegriper 4-5 olika fastigheter, med ganska stort avstånd emellan nummer 1 och jummer 5.
Måste googla igen....vad kan Stockremma betyda?