Midsommar

Midommartårtan fick stykande åtgång.
En snabbtårta som är riktigt enkel. Från Jennys matblogg
Marängbottnar, varav den understa övertäcktes med 100 g choklad smält i några matskedar grädde.
Vispgrädde blandat med hallon, som mellanlägg och "överlägg". Garnerad med jordgubbar och hackad mjölkchoklad.
En tårta för både barn och vuxna.

En  midsommar i sällskap med dem jag helst vill fira midsommar med, blev det. Ja, förutom Karin och hennes lilla familj. De saknades. Hoppas att vi alla kan ses i gamla stugan, någon gång under sommaren. Hade hoppats på en resa till Malmö i helgen, men förkylningssymptom i covid-tid gör att den får anstå. Fast... nästa lördag,... då struntar jag i lite förkylningsrisk- för nu vill jag träffa Ava.... och hennes mamma och pappa, förstås.

Midsommarlunchen, den är enkel att duka fram. sill och potatis, gräddfil och sallad.
Samt den bästa falukorven som finns att köpa, den från Vaggeryd, till de båda yngsta.

Då dottern inte äter kött, så testade vi en ny fisk-grillrätt till kvällsmat. Mycket god! Potatis ( nästan färdigkokt), laxbitar, fetaost, tomater, gurka, salladslök, basilika och olivolja i foliepaket. Blev klart på 15 minuter, och gillades även av 1,5  - åringen och hans två år äldre bror.

Stugområdets lekplats ligger bara drygt hundra meter från stugan. Den besöktes några gånger. 

Numera informeras det om att det inte är en säker lekplats, så att man ska iaktta försiktighet. Är glad att man inte monterar ner den, trots att den inte uppfyller alla krav. Små barn måste man ju kolla upp hela tiden ändå.... 

... och nog är det så att det finns roliga, lite gammaldags saker på den här lekplatsen.
En eloge till dem som sköter om den och den stora fotbollsplanen, så att det gemensamma området alltid ser inbjudande ut.

I år saknades förstås midsommarstången. Kan förstå att  ingen ville resa den, då det ändå inte skulle kunna bli någon dans kring den.

Flodhästen ser trygg ut, trots den gapande käften...

Karusellen får man se upp med, och se till att snabbt stanna om något barn vill kliva av, när den är igång.

Den lilla stugan är så  rolig. I år så kan lillebror "handla" i storebrors "kiosk".

Eller också kan båda vara "expediter":

Rutschkanan funkar även för en orädd liten kille.
Så jag anser nog bara att det är karusellen som är lite farlig....

Bad blev det för de flesta av oss. Både med och utan regnkappa.
Midsommaraftonen var riktigt fin, med sol genom moln. Bästa vädret, tycker jag, då solen inte steker så starkt.
På midsommardagen kom det en del regn, och regnjacka behövdes.   Även om den kanske gjorde mindre nytta, då det våta angrep underifrån. Men är man på jakt efter vad havet erbjuder, med den nyfådda håven, så  kan det gärna bli lite vått om ändan.

Konrad fann sin första "skatt", en geocache som fanns i nära anslutning till stranden. När vi pratade om skatt, så trodde han att det skulle vara guld eller mynt. Så han tyckte att det var lite konstigt att en plastburk kunde anses som skatt --- men som tur är så är man flexibel i tanken då man är tre och ett halvt, så han kunde absolut godta den konstiga skatten.

Konrad tyckte inte alls att det var dags för oss att åka åt var sitt håll, då vi skiljdes åt på sena eftermiddagen.  Det känns verkligen bra att känna sig så uppskattad som man gör som mormor och morfar. Att få vara viktig för dem som man tycker bäst om i hela världen.

- Hej då, morfar säger Karl-Petter.  Vi ses förhoppningsvis på onsdag igen för då står Borås djurpark på agendan. Ska förboka biljetter idag, tänkte jag. Det är så man får göra i covid-tider. Bra, tycker jag,  och känner att djurparken har så stor yta, att det är lätt att hålla hästlängds avstånd.

Söndagspromenaden gick i egen regi, med Greta i hörlurarna, under tidig förmiddagstid. Konstaterade att mossnycklarna börjat blomma och att fetknoppen, den gula, prydde sin plats på stenmuren mitt i byn. Och längs vägkanterna kunde man se de vackra nyponblommorna vända sig mot den molnskymda solen.

Unga Greta var en utmärkt sommarpratare. Hennes ord var väl valda. Och allvarstyngda. Speciellt när man tänker på barna, de som är det allra viktigaste vi har.

Nattviolerna blir fler för varje år, och nu har de precis börjat slå ut.

Midsommarnaturen är så vacker, och den här blomnörden hoppas verkligen att vägföreningen inte tänker slå vägkanterna än på ett tag, utan väntar tills både blomning och fröspridning är klar.