Guidning

Man kan göra mycket trevligt, så här i covid-tider.
Saker som är betydligt bättre, nyttigare och roligare än det man brukar göra.

Träffa vänner t.ex.
I stället för att träffas hemma hos någon, så kan man ge sig ut i den vackra naturen och dessutom  få en guidad tur i den miljö, där den ena av väninnorna växte upp. I detta fall i Brandsmo, i Tranemo kommun.

Ta med lite fika och avnjuta dem mitt i bästa naturen, vid den ständigt brusande ån.
Betydligt mera trivsamt att sitta där och fika än under parasollet på altanen här hemma, som vi först hade tänkt.

Njuta av de vackraste av blommor.

Bli bedårad av  vatten och grönska i bästa samklang
.

Se vattnet strömningar bland alla stenar som samlats på åns botten.

Höra om hur det var här vid det gamla industriområdet, då när det fanns både kvarn och sågverk här.

Fundera; Vad heter denna stora ormbunksväxt? Nä, vi visste inte, och inte vill google hjälpa mig heller.

En sådan tur att någon - kommun eller enskild - ordnat till en "vandringsrunda" i absolut närhet till  Janets barndomshem  och alla dess minnen.
En trakt som såg helt annorlunda ut för femtio år sedan, då när Janet var barn.
Då fanns här åkrar och betesmarker som idag är helt övervuxna av skog.

 
- Här badade vi aldrig, berättade Janet.  Vi hoppade inte ens på stenarna här. Vi hade så många andra stenar att hoppa på i ån, och vi hade en bra badplats en bit bort.

- Och där, där i dammen, där bodde Näcken. Det sa iallafall alltid morfar. så där vågade vi aldrig bada.

Den gamla kvarnstenen hade sin plats vid den fyrdelade tallen. En märklig plats, nästan en rituell plats.

- Det fanns många ormar här, fortsatte Janet.
Kanske för att det också alltid funnits mycket grodor.
Förresten ska ni veta, att jag är paniskt ormrädd.
Förresten, är det inte en orm därborta?
Jo, det var det. en söt liten snok. Vi andra två skulle aldrig sett den utan Janets ormvråksögon.

- Det var här din pappas släktingar bodde, berättade hon då vi passerade Brogården.
Jag lekte ofta med dina tredjedelskusiner, då jag var barn.

Flera olika slags rosor växte kring det halvt förfallna uthuset, innehållande vedbod och tvåsittsdass.

Jordkällaren var helt innesluten i grönska.

- Där är en huggorm, informerade Janet, med en smula spänning i stämman.
Inte heller den hade jag eller Ingela noterat, om inte ormvråksblicken hjälpt oss att se den.

Ja, det var en synnerligen trevlig eftermiddag, med vacker natur, mycket kultur och mängder av minnen som på olika sätt väcktes till liv hos oss alla tre.

Funderar på var jag ska träffa de gamla kollegor som jag gärna vill ha en utomhusträff med, inom den närmaste framtiden.. 

Ingen av oss är från trakten, så någon guidad tur kan det nog inte bli fråga om. Men naturen är så vacker, så att ett "medhavd fika- ställe" och en trevlig promenadrunda, det ska nog inte vara så svårt att hitta.