onsdag 17 juni 2020

Tomrum

Eller kanske borde det vara MELLANRUM som rubrik. Anser dock att tomrum kan vara såväl det som ordet säger OCH mellanrum. För nog är det tomt emellan! Om det inte är något annat emellan förstås....


För några veckor sedan så sa det knak i såväl tand som i knä.
Knäet rättade sig till direkt, men en helt av-knakad tand, den läker inte av sig själv.
Fick snabbt en tid hos tandläkaren. Man gjorde undersökning och röntgen, och insåg att till den tandrest som jag hade som nummer fyra i höger överkäke, var det bara att säga bye-bye.

En spricka rakt igenom den tidigare rotfyllda tanden och en begynnande infektion i den livlösa rotänden. Så det var bara att dra ut resterna. Vilket visade sig vara en hel del! Det är mycket tand som finns kvar där under tandköttet.


Så nu har jag ett tomrum, däremellan tand tre och fem. Eller om man så vill ett mellanrum. Ett stort mellanrum, känns som det blir större för var dag som går. Dessutom har det blivit  ett nytt hängställe - ni vet motsvarande det de flesta välmogna tanter har - hakhäng, gäddhäng, ögonlockshäng, brösthäng... och har denna tanten fått munhäng också.'

Och vad händer då? Jo, tungan kan inte hålla sig i styr! Den drar sig hela tiden mot tomrummet/ mellanrummet/ hängstället, fast jag inte kan förstå vad den har där att göra och trots att jag hela tiden försöker hålla den på sin rättmätiga plats.
Inte lätt ska ni veta,  för den som alltid haft svårt att hålla sin tunga i styr, att få ytterligare påspädning på det problemet!


Undrade förstås  genast, där i tandläkarstolen, vad det kostar att fylla igen tomrummet.
15 000 kr för en "brygga" - 24 000 kr för implantat.  Och då måste jag göra det före november, då årets högkostnadsskydd går ut.

Hör till dem som är småsnål mot mig själv understundom. Tycker att det är mycket pengar för att fylla ett så litet tomrum, kanske kan jag få styr på min tunga och vänja mig - och så tänker jag: Är det lönt att kosta på en pensionär så mycket?


Nu till ett betydligt allvarligare ämne, under rubriken tomrum.

Tomrum, det blir det verkligen när någon när och kär har lämnat jordelivet.

På något sätt, så läker dessa tomrum ihop, lappas och lagas och tycks göra en hinna kring tomrummet och lämnar liksom en liten bubbla kvar. En bubbla, där tomrummet fylls ut av minnen. En minnesbubbla, som av och till poppar upp, och som inte längre gör ont, när hinnan runt om är färdigbildad.


I måndags hade kollegorna avskedfest för mig. Solen värmde och vi kunde sitta utomhus, ända tills dess knotten blev för närgångna och tvingade oss inomhus.
Det var gissningslekar, det var hälsningar från tidigare kollegor, var god mat, god dryck, fina presenter och blommor. Det var en rolig kväll.

Nu är det sommarlov. Sen är ju frågan hur stort tomrummet blir när skolorna startar igen i höst. Om jag kommer att uppleva livet som tomt, då jag inte ska vara med om uppstartsdagar och inte göra stora planeringar.
Helt tomt blir det ju inte. Även om mellanrummen mellan skoldagarna kommer att vara sex dagar, så får jag ju på den sjunde dagen gå till skolan och genomföra tre långa pass med lektioner,
Plus att jag får återkomma i början av terminen och coacha sexorna i retorik - så nu kan ni själva räkna ut hur det gick med retorikmatchens slutauditionen...


Den här  lilla plantan av perenn tjärblomster är sannolikt den enda växt som finns kvar från det att vi anlade rabatten runt altanen, för nästan 40 år sedan.
Min mamma hade vidtalat en gammal kvinna, som hon jobbade som hemsamarit hos ( ja hemtjänstens personal kallades hemsamariter på en tiden) om hon och jag kunde få hämta lite växter i hennes frodiga och artrika rabatter. Det gick bra, och de växterna blev starten på rabatten som fortfarande är i bruk, men där man genom åren har fått fylla ut tomrummen  med köpta eller fådda perenner.

Fick just ett messengermeddelande om att jag kunde hämta alunrotplantor hos en ung amatörodlare i byn.  Blir bra att fylla ut årets rabatt- tomrum med.


För många år sedan, då när skolfolk fick åka ut på övernattningskompetensutveckling, så var hela vårt rektorsområde på en folkhögskola, Ädelfors utanför Vetlanda.  under några uppstartsdagar.

Det handlade mycket om konst av olika former på den skolan, och första eftermiddagen så fick vi träffa en konstnär som skulle guida oss att se naturen genom hans ögon:

- När ni tittar på träden, titta inte på grenarna, titta inte på bladen utan granska tomrummet som är där emellan.

Hu, så dumt tyckte jag, då jag försökte titta i det tomma där emellan allt grönska.
Och faktum är, jag tycker att hans mellanrums-synsätt är precis lika dumt, så där tjugo senare.


Detta inlägg hamnade i mellanrummet mellan två bilder av nattens drottning.

Och visst måste det vara en hel del tomrum, för att det ska bli en helhet.  Men i min mun, är det tomrummet lite väl stort.

19 kommentarer:

  1. När det gäller tomrummet som tanden orsakar så får du fundera ett tag och se hur det känns för beslutet behöver inte fattas bums. När det gäller andra tomrum är det inte lika lätt. Personer som inte längre finns kvar går inte att ersätta men vi människor lär oss att leva med den sortens tomhet också.

    Hur det blir i höst får du helt enkelt se. Jag har hört många säga att det var alldeles underbart att gå i pension men jag har också hört det motsatta och att det tog tid att finna sin roll. Du släpper ju inte kontakten med arbetslivet även om din medverkan blir i betydligt mindre skala. Själv tycker jag spontant att det låter bra men det är ju du som ska trivas :D

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
  2. Tror också att det är ett jättebra pensionärsbeslut jag tagit. Och tanden... få se. Kanske jag saknar den så mycket,att det får kosta!

    SvaraRadera
  3. Jag sitter här och fnissar ;) Du skriver så himla roligt om den bångstyriga tungan och tomrummet!
    Ja nog finns det tomrum som är svåra att fylla kan man tycka, men då är det gott att ha fina minnen <3
    Tack för ett fint inlägg mellan bilderna på nattens drottning....och övriga bilder är underbara!
    Ha det så fint <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nattens drottning, det är en väninnas skötebarn. En tjej med gröna fingrar. Hon har fått den av nyligen framsidan Karla, vars fingrar också såg ut som Hulken.
      Mina, de är mer nikotingula. Trots att det är mer än tio år sedan jag lade av med nikotineländet...,Gröna vill de inte bli...
      Tungan är i kväll synnerligt orolig. Ska bli skönt att knoppa in snart. Enda sättet att gå den lugn. Inbillar mig iaf att den håller sig i styr då tanten sover.

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Vanans makt är stor som det heter. Du är van att ha en tand där och nu fattas den. Men, jag tror faktiskt att du vänjer dig, tungan kommer att söka sig dit, mer och mer sällan. Däremot kan jag tycka att om du har pengarna och det känns besvärligt utan tanden, jobbigt att äta eller så, då ska du nog skaffa en ny.
    Då är det så mycket mer tragiskt och jobbigt med vänner eller släkt som går ur tiden, där blir det en smärtsam tomhet, ett stort tomrum.
    Trevligt att få se de fina bilder. Jag tycker den med humlan, tagen i flykten, är suverän.
    Första tiden efter det att jag hade gått i pension, kändes det allt lite ovant och konstigt, men jag vande mig och det har gått mycket bra.
    Ha det bra och sköt om dig.

    SvaraRadera
  6. Visst är tanden en petitess jämfört med allvarligheten i de bortgångna nära och kära.
    Få se hur det blir, men just nu känns det som om 15000 vore ett överkomligt pris att få känna sig " som folk" igen. Kram!

    SvaraRadera
  7. wow, Nattens drottning hade vi när jag var barn, ljuvlig doft, tråkigt med knak i tand och i knä.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väninnans blomma. Så jag fick komma på besök och se den majestätiska kvällsblomman.

      Radera
  8. Det är ju ett tomrum som sitter ganska långt fram. Jag hade inte klarat att ha det, det inser jag. Men finns det verkligen bara de två alternativen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns bara de alternativen eftersom hela tanden är borta. Gick ju inte att rädda. Tandläkaren trodde dock att jag kunde vänja mig mig tomrummet.

      Radera
  9. Vad kul att höra att kvällen blev så lyckad. Synd att inte vi andra fick möjligheten att dela detta minne med dig. Att få komma in och arbeta en dag i veckan blir säkert toppen! Önskar dig en skön sommar och ett härligt (nästan)pensionärsliv. Kram Emma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fin hälsning! Ja, det blir lite tokigt ett sådant här år, men det blev iallafall en fin (nästan) avslutning.

      Radera
  10. Vilket inlägg ,-))) Så himla bra. Av tomrum kan man göra allt ,-)
    Du är så pass ung så jag tycker du ska välja att satsa på dig själv ,-) Lätt att säga kanske du tycker..ja men jag tror du kommer att må så mycket bättre!
    Härliga blombilder. Och saknaden efter en person går inte att fylla, men kärleken till person kommer att leva för alltid. Fint minne hur du och din mamma fixade en rabatt som fortfarande lever även om växterna byts ut.
    Det knepet som konstnären lärde ut att se tomrummet mellan grenar och bladverk, ska jag prova idag ,-)
    En härlig Midsommar önskar jag dig!
    KRAM ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du som själv är konstnär, kanske ser det artistiska i tomrummet! Tack för det där med ung! 66 ! Ok, inte lastgammalt. Kanske kan få 10 -15 år med en ny tand. Och det man det så, är priset ok. Du skriver så fina kommentarer! Tack för dem! Kram!

      Radera
  11. Vilket bra inlägg du fick till om tomrum, som egentligen inte är någonting, men ändå. Jag ståtar med samma slags häng som du och det är vi nog många som gör. Tomrum i munnen har jag också, men eftersom de inte syns när jag ler, så struntade jag i att fylla igen dem. Jag hittade på roligare saker för de pengarna. Ha en fin midsommar.

    SvaraRadera
  12. Hade muntomrummet varit längre bak i munnen, så hade det inte varit något problem.
    Har tömt där visdomständerna skulle vara. De är utdragna allihop.
    Ha en fin midsommar du oxå. Kram!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas