Elcykel

 

Funderade på hur länge vi haft elcyklar. Kom på att jag faktiskt kunde kolla upp det- jag har ju, förutom den jag påbörjat sedan några år- en femårsdagbok liggande i bokhyllan.

Hittade ganska snabbt det eftersökta. Den 23 juli 2016 var vi på Eks i Hulared och köpte var sin elcykel. 

Elcyklarna är inte speciellt välanvända. Jag har alltid envisats med att trampa vanlig cykel då jag tagit egna turer När maken velat följa med , så har det blivit elcykel. Samt då lite längre rundor.

Det krånglande knäet har fått mig på andra tankar. I vår del av världen så är det ordentligt kuperat. Backe upp och backe ner. Jag tycker bäst om att cykla på småvägar, det är inget trevligt att cykla på de större vägarna, där det går en hel del tung trafik.

Kuperat, grusväg och uppförsbacke, då blir det till att kliva av cykeln och gå. Det slipper man med elcykel. I de tunga backarna så får man lägga i låg växel och trampa ordentligt när man har batterihjälp. Men upp har jag alltid kommit, ordentligt andfådd.  Bra där, är ju lite orolig för att konditionen blir sämre när jag inte längre kan gå en halvmil per dag....

Idag blev det en härlig runda i ganska okända trakter. Tog vägen längs kust-till kust-banan upp till vindkraftverken.  Dålig grusväg, uppför, uppför, uppför. Hade blivit mycket gående med vanlig cykel.

Nerför gick det sedan till den lilla byn med det vackra namnet Fåglabo. Har cyklat här för många år sedan, antagligen åkt igenom med bil också. Men det var länge sedan. Byn bestod av tiotalet hus, varav flera var beklädda med eternitplattor, Blev förvånad över att det fortfarande finns hus som är inslagna i asbest. 

En stor del av cykelturen gick genom skogar och föryngringsområden. En hel del rönnar stod i blom och spred väldoft.  När man cyklade genom befolkade områden, så möttes man av syrendoft- och, som på dagens favoritbild- en svag doft av vackert blommande kastanj.

Stannade till i Grimsås lilla samhälle - det som en del anser vara världens ände. Vilket jag inte tycker... världens ände ligger för mig i grannkommunen Svenljunga och i byn Kalv. Har nog aldrig varit där, för det är inget ställe man någonsin kör förbi. 

Stannade till i samhällets lilla affär. En självbetjäningsaffär. Välsorterad, iallafall om man betänker att ytan inte kan vara större än 10 kvadratmeter.... Köpte dessutom frallor i samhällets bageri. För ett år sedan fanns absolut ingen service i byn, förutom en självbetjäningsmack. Och en frissa.  Så man känner sig nästan lite glad, då man kan handla på cykelavstånd.

Förr så fanns det mesta i samhället; bibliotek,  bank, post, Ica-affär, bilhandel, bilverkstad, blomsteraffär, läkare...

När man tänker på utarmningen av samhället - som faktiskt har kommunens största arbetsplats, Nexans Sweden- så får man känna sig nöjd med att kommunen satsat på ombyggnad av skolan. 

Kollade förresten nyss på de hundra orter som har landets sämsta samhällsservice. Trodde att Grimsås skulle platsa där. Men det gjorde den inte- mycket beroende på att det finns en skola - och en livsmedelsaffär, om än i miniformat. 

Grannsamhället, Ljungsarp , fanns med på listan. Där finns absolut ingen service alls. 

MEN en cykelrunda runda till det samhället är också en bra runda.