Överraskande

 Tänkte för en gång skull få till ett överraskande (och föredömligt) kort inlägg.

Något måste man ju hitta på dagligdags, trots att jag absolut har överaskats ( negativt) av nedsatt rörlighet.

Naturpasset/trimorienteringen  i skogarna nära grannsamhället kunde väl passa.

Valde ut fem kontroller och en lämplig utgångspunkt/parkeringsplats .

Någon kilometer skogsväg från bebyggelse blev det, innan vi kom till vägs ände och kunde parkera bilen och stämpla första kontrollen.

Följde en liten stig, som blev bredare och bredare. 

Plötsligt hörde vi vatten som porlade nära stigen.

Detta måste undersökas. 

Undersökningen gav vid hand att här fanns ett stenfundament, en damm och ett vattenfall.

Sannolikt har byns kvarn legat här för många år sedan. 

Eller något annat som behövt vattenkraft. Man byggde ju upp de små industrierna runt fallande vatten förr i tiden. 

     I dammen var de gula näckrosorna i full blomning.

Se där, ett hus. På långt håll såg det ut  som en gammal övergiven stuga. Men det ar det inte, grunden till huset var på andra sidan stigen. Det gamla uthuset stod kvar. Maken var nyfiken och kollade innanför dörren.  Där fanns nya användbara verktyg och en stege. 

Alltså någon som fortfarande förvaltar den gamla boplatsen.

Taket såg vid första anblicken ut att ha varit täckt med ag eller halm... men det var det alls inte. Det var ett mossbelupet plåttak. Där det växte ormbunkar och  rölleka. I synnerhet röllekan törstade efter regn, precis som vi alla, både växter, djur och människor, gör här i våra trakter just nu.

Kanske en del av grunden till ladugården....

När man köper en "trimorienteringskarta"/naturpass så är vare sig förklaring på karttecken eller namn  på platser utsatta. Bara kartan. Lite ovant för en gammal geocachare. Där har man nytta av att namn på platser är utsatta. Samt att man samverkar med satelliterna och går efter gps.

Kollade på "Min karta" ( länsstyrelsens karta) och fann vi befann oss vid något som hette Lindefors.

Fortsatte längs den smala Västerån och fann de utvalda kontrollerna överraskande lätt.

Man lär sig tyda kartan ganska snabbt, faktiskt, även om det fortfarande är något tecken som jag har dålig koll på.

Följde stigen tills dess att vi kom fram till den kvarn som användes tills på mitten av förra århundradet. Under några somrar  på nittiotalet, så  användes kvarnen som våffelcafé.  

Våffelcafeets nödvändighetshus tycks vara extra väl omskött. 

Behövde dock inte uppsöka.

Den breda stigen tog oss tillbaka till bilen.

En riktigt positiv liten runda på dryga två  kilometer blev det. Så kul när man blir positivt överraskad av vad omgivningarna har att bjuda.

Och medge att jag lyckades överraska med ett ( föredömligt ) kort inlägg!