Ovant

 

Vi brukar ofta äta lunch på restaurang på fredagar. Finns faktiskt en hel del att välja bland, om man är beredd att åka bil i tio - femton minuter. Vi brukar ta en promenadrunda före lunchen. Kul att se något annat än de välbekanta vyerna här hemmavid.

Igår valde vi Hestraviken. en av de lite "finare" ställena. Dagens lunch, förstås. Fiskgratäng eller lövbiff. Jag är inte så förtjust i helt kött, men lövbiff lät ju bra. Min erfarenhet av lövbiff är tunna, snabbt stekta skivor av nöt.

Nu var det inga lövtunna skivor som serverades, utan ganska tjocka sådana. Sega, dessutom. Så det var ingen höjdare. Kändes väldigt ovant att med en icke-vass kniv försöka forcera det sega stycket. Sådant kött skulle aldrig få komma på bordet här hemma. Sådant kött, delas i småbitar och kokas  länge i någon form av gryta.

Salladsbordet var av högsta kvalitet. Och utsikten över Nissan och över Isaberg på den 2,5 km långa promenadslingan som finns i anslutning till anläggningen, den var klart njutbar.

Igår var det äntligen dags för "tjejträff"/"tantträff" för damerna i vår by igen. Det var två år sedan senast.

Det bjöds på varm pastasallad med god sås. Därefter ställdes det fram rejäla fat med snacks och godis. Svårt att  motstå. Ett antal glas vin slank ner. Samt en hel del vatten. Vid tiotiden serverades kaffe och budapesttårta.

Normalt brukar vi ha ätit klart för dagen vid sextiden hemma hos oss. Möjligen kan det dra iväg till klockan sju.  Och mer än två glas vin brukar det aldrig bli, oftast bara ett. 

Så gissa om det kändes ovant för tant-magen.... och tant- hjärnan att äta och dricka så mycket på en tid, då magen är van att få påbörja sin vila. 

Var hemma en stund efter elva, och hade svårt att somna. Sov oroligt, hade konstiga drömmar, flera toalettbesök blev det.... och sen kom  halsbrännan. Men den går ju att bota. En tesked bikarbonat i en glas vatten. Och så en Ipren-tablett på det, för säkerhets skull. Efter den kuren  kom äntligen sömnen. Om än med konstiga drömmar. 

Men en trevlig kväll hade vi!

Ovant att ha en köpebukett på köksbordet igen. Brukar alltid ha snittblommor på bordet i köket. Utom vid juletid, då får en ljuskrona pryda bordet. Gissar att jag köpte sista buketten i maj. Sedan dess så har det funnits blommor i trädgården att plocka in. Eller på ängen utanför trädgården. Höstastrarna har levererat blommor länge, men nu är de sista fula och vissna. 

Städade husets två övre våningar på förmiddagen, och kände bara att jag VILLE ha en fräsch bukett blommor, nu när huset också var fräscht. Hann med råge till den utmärkta blomsteraffären i Hestra innan stängningsdags. Höstfärger kändes helrätt.

Lite frisk luft behövs varje dag. En liten fram och tillbaka-promenad på byvägen. 

Att de nyss guldgula träden nu är alldeles kala, det kändes inte ett dugg ovant. 

Det är väl så att man varit med om årstidernas växlingar så många gånger, att tant-hjärnan ställer om till rätt årstid.

Omställningen till normaltid, den har hjärnan svårare att acceptera. Kommer att kännas helknäppt att det är mörkt vid femtiden i morgon. 

Men man lär väl komma in i den vanan också. Fast den mörka tiden från nu och fram till slutet av januari.... den skulle jag gott klara mig utan.