Möten

Britt stod och väntade på sin man i ICAs förbutik. Jag kom ut med en halvfylld kundvagn, betingande ett värde av en tusenlapp. Pensionärsrabatt inkluderad. Fy tusan, vad allt blivit dyrt!!

Har inte träffat min goda barn och ungdomsvän, på mer än ett år. Julkort utväxlas. och så tänker man att man ska ses... men det har ju så svårt att bli av.

En trevlig pratstund blev det i alla fall. Och nu får jag se till att få tummen ur! Vi är fem "gamla tjejer" från Rångedala,  födda 53 -56, som hamnat i trakterna av Tranemo. Fem-sex mil "hemifrån. Visst har vi mycket att prata om...

Vännen Ingela dök också upp i förbutiken. En lite kortare pratstund.  Lika trevlig den. skillnaden är att vi båda "pokerdamer" ses rätt så ofta.

Jag hade ett "bokat" möte i Tranemo. Med de gamla kollegorna från tiden i Dalstorpsskolan. Normalt träffas vi bara ett par gånger om året, men nu har vi bestämt oss för att få till ett lunchmöte varje månad.Den här gången träffades vi på Fridas bistro, i bibliotekshuset. 

Hade lite tid på mej innan jag skulle träffa kollegevännerna. Tog en liten sväng ner mot sjön.

Måste medge att jag tycker att det är härligt med öppet vatten. Även om det vore normalt med is så här års.  Gräsänderna uppskattade nog den isfria sjön ännu mer.

De tycktes vara på väg ut och kolla upp om något hade hänt med den gamla ekan, som legat på grund i flera år. 

Kollege-vännen Carina undrade om någon var intresserade av att ta över hennes ( för flera år sedan) framlidne mans målargrejer. Nya grejer, olja och akryl. Och pannåer. Är absolut intresserad. Jag är inte bra på något, men vågar mej på allt... och det är så rogivande och avkopplande att måla.  Den här bilden skulle jag vilja avbilda. Men, det är förstås enklare att förstora ett foto och sätta i ram. 

Mycket vatten i sjön.  Även om det har runnit undan en hel del, sedan de  stora översvämningarna , för några veckor sedan.

Jag var inte ensam fotograf där nere vid sjön...

Var lite förundrad över skatan som hade möte med gräsänderna. Den verkade också ha lust att ge sig ut i vattnet, men tycktes bli avrådd. Efter några varv längst ute på udden, så vände den på sig och lämnade vattnet.

Det blev en mycket trevlig lunch. Gamla kollegor känner varann så väl, och har så mycket att prata om.

Valde pasta med ostsås och kyckling. Två av damerna valde den stekta fisken. Allt smakade utmärkt. Till kaffet fanns det blåbärspaj och vaniljsås. Pricken över iet, det är viktigt!

I måndags hade jag ett riktigt härligt möte. i det nybyggda hyreshuset alldeles bredvid sjön och restaurangen. Jag träffade min bloggvän sedan flera år, Barbro, som tillsammans med sin bloggande man Tony, flyttat in i huset vid årsskiftet. 

Bloggvänner "känner" också varann ganska så bra.  Man kan liksom fortsätta ett redan påbörjat samtal.

Så härligt att träffa en person som man verkligen kan prata om allt med. Och som dessutom kan hjälpa en att förstå sig själv. Ett mer givande samtal, det har jag sällan haft.

Såväl Barbro som Tony är riktiga mästerfotografer. På Instagram visade hon en bild på mej, där jag ser ut som jag känner mej. På de flesta bilder så är jag så ful... enligt mej själv. Tyvärr fick jag inte till någon bra bild på min bloggvän.... som nu också känns som en riktig vän.... Men en bild från och genom ett av vardagsrumsfönstren blev iaf ok. 

Två snoriga och hostiga killar möttes vi av på " mormorstisdagen" igår. Pigga, men förkylda. 

Tog en egen promenad medan killarna byggde de legomodeller, som var sista födeledagspresenterna för denna gång. ( K-P fick också ett små-lego, som han fixade bra, med lite stöd från morfar)

Lite vårkänsla gav solen som lyste över de tre hemmavarande hästarnas möte.  Med stängsel emellan.

Konrad är naturintresserad. Frågade om han ville gå med till grannstället, ett sommarställe, och kolla om vintergäcken kommit upp. Vi möttes av ett antal gula blomhuvuden. Ett härligt och efterlängtat möte.

I morgon ska vi möta upp killarna och mamman halvvägs till Värnamo. Morfar fska vabba, under det att jag jobbar några timmar och sedan åker på teater på kvällen. Vi ska ändå ha killarna fre- lö, och morfadern är omtänksam mot okända människor. Synd om pojkarnas pappa skulle behöva vabba...mamman gjorde det idag.... för då skulle ett antal ortopedpatienter få skjuta på sitt efterlängtade möte med doktorn, som äntligen kunde hjälpa dem att få rätsida på sitt problem....

Snällt av morfar, tycker jag.

Influencers

 Kom att lyssna på en "Influencer" i gårdagens lokalradio. Det var en tjej, ca 25, som hade varit med i såväl Robinsson som Bachelorette. Inga TV-program som jag kollar på, alltså hade jag missat tjejen. Hon kom i från en ort som "hörde hemma" i Radio Sjuhärad.

Utan att vara alltför elak, så verkade tjejen helt tom i utrymmet mellan öronen. Men det är min tolkning. Hon har iaf 100 000 följare på Instagram. Det tycktes vara hennes plattform för att influera unga tjejer.

Funderade vidare på fenomenet influensers under eftermiddagens promenad. Och så slog det mej, NI ALLA; mina uppskattade bloggvänner, är mina influencers. Oj, vad ni har bidragit med många olika val, stora som små, under årens gång.

Senaste influensen fick jag av znogge.  I samband med förra helgen visade hon på en bukett tulpaner, snyggt ordnade i en tulpanvas.

Varför äger jag ingen tulpanvas? Så mycket tulpaner som jag/vi konsumerar på en säsong, så borde  jag ha en bättre vas, än de jag hittills haft. 

Sagt och gjort, några klick på mobilen, och så var den här ändamålsenliga vasen på väg till vårt köksbord.

Men låt oss gå tillbaka till mina tidiga influencers:

Inga, hon var den som gjort allra störst på inverkan på min vardag.

Vi fick kontakt via bloggen, insåg att vi, båda mellanstadielärare med ett års skillnad i ålder, hade en hel del gemensamt, Genom influence från Inga lyckades t.o.m jag genomföra lyckade bildlektioner, med tredimensionella inslag. Vi tog "Grön Flagg" till vår skola, tack vare Inga,  och jag började med den roliga hobbyn geocaching. Vi var ute på en hel del geocachingturer tillsammans, Inga och jag.  

Tyvärr tog cancern hennes liv för snart fyra och ett halvt år sedan.

Miatankar, henne känner många av er till. Henne hade jag också flera fina geocachingupplevelser tillsammans med. 

Bilderna från resan till Omberg, och det otroligt vackra försommarlandskapet, dem tar jag ofta fram och tittar på. Den här vyn, den är bland de allra vackraste jag någonsin upplevt. 

Sen har jag faktiskt fått många av er, mina nuvarande bloggvänner och influencers, via Maj-Britts blogg. 

Lite kul är det att ha ett äkta  par som bloggvänner och influencers. 

Walkaboutsweden, Barbro, har influerat till ett antal olika utflykter i trakterna kring Borås, utifrån sin blogg. 

Det blåklocksrika gravfältet i närheten av Vårgårda, hör också till de vackraste platser jag någonsin sett. 

Barbro har verkligen inspirerat mig att börja på gym, och hennes man En vanlig man, Tony, har dels fått mig att våga mig på gåbandet/löpbandet på gymmet och dels visat på många välkända platser genom sina professionella foton.

Hannele imponerar med sin kunskap om böcker. Den här boken, är den som betytt mest för mig. Efter att ha läst den, insåg jag att det fanns en möjlighet att påverka mitt midjemått, utan att behöva göra så stora förändringar i min livsföring. Minst 12 timmar, och allra helst 14 timmar mellan sista mål mat på kvällen och första målet på morgonen, det har inte gjort den här storvuxna tanten så mycket mindre, men det har tajtat till skinnet en del. Gott att känna att kläder, som tidigare skavt och haft en massa "överhäng" numera är mycket bekväma. 

Anki, har förutom att hon visar de mest fantastiska bilder på sin blogg, hjälpt mig att få syn på den mest fantastiska lilla blomma jag någonsin sett. Hasselblomman.  Den är så liten att den är svår att få på bild. Snart är det dags att ge sig ut och spana efter den lilla cerisefärgade skönheten igen!

Geddfish, Gerd, är ett rent föredöme, för den som har lite ( ganska mycket ) åldersnoja. Hon visar att håller man bara igång, så är åldern sjuttiofem bara en siffra.

BP, har på sin blogg beskrivit det här med glesnande ögonbryn. Det är nog det som stör mig mest med mitt åldrande, det att jag plötsligt en dag upptäckte att ögonbrynen bara var en skugga av sitt forna jag. BP influerade mig att börja med ett serum för att få tätare ögonbryn, och ögonfransar. Ögonfransarna har blivit längre och tätare, jättebra. Brynen har blivit lite tätare, dock inte fått kommit tillbaka till som de förr var. Men är ändå tacksam för den hjälp som serumet ger.

Dessutom rekommenderade BP att jag skulle ge mig ut i skogen och orientera, då när knäet var besvärligt. Sagt och gjort! Bra träning för knäet, även om det gjorde jäkligt ont i början. Och så 500 kr på Team Sportia ( blev bl.a. nya gå-stavar) som vinst i Naturpassets dragning.

Ditte, hon inspirerar till en Stockholmsresa till våren. Där jag bara måste åka till Hammarby sjöstad och äta lunch på Thai Boat samt ta en båttur, så att jag får se Nackas landmärke irl.  Dessutom har jag Ditte att tacka för att hon delade med sig av sin pappas träningsprogram, som gjorde sitt till att få ordning på denna tantens kropp igen. Det blev många härliga gympastunder ute på gräsmattan i somras.

Anita, aldrig att jag har tänkt på en resa till Södertälje. Men med de bilder som du visar från staden, så får det bli ett stopp där, på resan från eller till Stockholm.

Paula, med sina suveräna foton och underfundiga tankar, hon har influerat mig till att fundera på om jag  ska börja måla igen. Länge sedan sist, och jag är inte bra på det. Men det är otroligt avstressande att måla. Och via FB, så såg jag att Paula har sina egna knep. Av att se dem, så blev jag ännu mer inspirerad att ta mig 7an målandet. 

Även Primerose personliga bilder är klart inspirerande till att själv bli lite kreativ, utifrån mina egna förutsättningar.

Eva-L8, än har du inte lyckats med din stora influence. Vinterbad! Om jag inte vore så rädd för plötsligt hjärtstopp, så så skulle jag absolut göra ett försök.  Jaja, bara det blir lite varmt i luften och vattentemperaturen kommer upp i tvåsiffrigt, så ska det allt bli ett dopp igen. Ser fram enot det!

Wiolettan, du är ju ett sådant föredöme vad det gäller livsåskådning. Avundas dej din starka tro. Hur du influerar mig? Jag ser ju hjärtan överallt!

Mamsellen, min namne i Jämtland. När hon berättar om sina skidturer, så har jag många gånger tänkt att jag borde köpa mig ett par nya skidor. För visst skulle man kunna ta sig runt ett skidspår om man hade skidor som inte vore så bakhala.... ? Sen vore det förstås bra med snö ocså... det är ju lite si och så med en varann hos oss.... och egentligen vill jag ju helst ha barmark. Men visst blir jag influerad då jag läser om skidturererna.

Lisa i byn är en ganska nya bekantskap. En riktig ungdom jämfört med mig. Men, då hon har en hel del problem med sin unga kropp, så får hon mig att vara extra tacksam för den relativt starka kropp som bär ganska så bra.

Och så Gunnel, Pantertanten, hon kanske inte influerat så mycket. Men hon har gett så mycket ny kunskap,  framförallt genom sina adventskalender.

SÅ visst är ni INFLUENCERS allihop. Och kloka sådana. Eller också är jag alldeles för lätt influerad. 

Alternativet

 För några veckor sedan så efterlyste jag alternativ till geocaching. Har ju tröttnat ganska rejält på att leta burkar i skogen, med  hjälp av gps.

Jag fick då ett förslag av BP, där hon föreslog att jag/vi skulle börja med orientering i stället.

Ett bra alternativ till geocaching, klart jag skulle ta till vara det förslaget.

På jobbmailen, hade jag just fått ett utskick från kommunens personalavdelning. Alla anställda- även den som bara är anställd på 15 %- erbjöds att köpa naturpass ( Karta och startkort) till halva priset.

Det fanns tre olika naturpass att välja på, ett som mest lämpade sig för cykling och då runt centralorten, en fotoorientering, där man skulle kombinera en bild med rätt "kontroll" på kartan, och så ett helt vanligt orienteringspass, förlagt till det lilla samhälle som vi cyklade genom i lördags.

Fick f.ö. ett fotopass av kollegorna förra året, som en av avskedsgåvorna. Gjorde halva- nej, det var inte speciellt kul att leta upp de avbildade platserna, mitt i bostadsområdena.

Så det fick bli orienteringskartan, med 25 kontroller inritade.

Det onda knäet, där inflammationen är helt borta,  men där artros ( ?) känns av då jag går, är absolut handikappande och begränsande.  Vilken medför att denna tanten, som är van vid daglig rörelse blir lite smådeppig.

Maken tyckte att vi kunde testa hur det kändes att gå i skogen, och det funkade någorlunda. Eller rättare sagt, det funkar riktigt bra, bara man tar det lite långsamt. Så det blev premiär för orienteringen under förmiddagen.  

Åtta av tjugofem kontrollrutor blev stämplade. 

Det var lite ringrostigt i början. Ingen gps som talade om hur långt det var kvar till målet. Det gällde att läsa kartans alla färger och symboler i stället. Efter hand så frammanade jag/vi gammal kunskap om olika karttecken, och då blev det genast lättare.

Naturen är vacker, även mitt ute i skogen. 

Underlaget var riktigt bra att gå på. Bättre att kliva över ett ojämnt kalhygge än att gå på en stum hård väg, asfalt eller grus, spelar mindre roll.

Får också tacka BP, för "hjälpen" med makens van. Den hade alldeles för höga CO2 värden, då den var inne på besiktning. På Peugot-verkstaden hittade man inget fel. BP tipsade om att man skulle köra bilen en ordentlig sträcka före besiktning. Maken använde bilen betydligt mer än vanligt, och körde längre sträckor på höga varvtal. Och se, bilen gick igenom ombesiktningen utan några som helst problem.

Så stort tack för hjälpen BP! 

Min undran idag, är det någon som har bra övningar för ett krånglande knä. 

Har kontakt med fysioterapeut via nätet ( Joint Academy) och får ett par övningar per dag. Men jag är otålig- jag vill träna mer. 

Återträff och återbesök

Det finns väl fortfarande folk som anser att bloggar och facebook och övriga sociala medier är "dåliga"/farliga/ inte rumsrena. Genom bloggandet har jag träffat flera vänner, sådana som jag har kontakt med via medierna eller träffar lite då och då öga mot öga.
I måndags var det dags för årlig återträff med Mia.
Vi träffades vid Hoks herrgård och åt lunch tillsammans på den utmärkta golfrestaurangen.
Oj, vad mycket man har mycket att prata om när man inte ses mer än en gång om året. Det blev en hel del avhandlat under det att vi smakade på både fiskgratängen, flygande jakob, salladsbordet och kaffe med liten kaka.

Mia är geocachare hon också. Började med denna fritidssysselsättning ett bra tag före mej, men är ingen "storletare" utan ser cachingen som ett sätt att se nya platser eller gå trevliga rundor.
Fotointresset är också stort.... har man glömt "fina" kameran hemma, så går det bra även med mobilkameran.

Fotoobjektet var en stor blåklocka. Sådana fanns det gott om längs vägkanterna.
Vi hade bestämt oss för att gå en runda, som hette Gamla Malmbäcksvägen.  Nu var det ingen runda, utan man gick fram och tillbaka utmed en grusväg med gräs i mitten. Bra promenadväg var det alltså.

De flesta gömmorna var bra. Den första klarade vi inte, eller rättare sagt vi gick inte in för att försöka leta upp en ohintad svårfunnen gömma. Någon bergsklättring gav vi oss heller inte på och så var det en till gömma, som skulle vara enkel-men ohintad- som visade sig vara omöjlig. Där letade vi länge.

Vägen ledde fram till en sjö, där fick vi vända om och gå samma väg tillbaka.... och  leta upp den burk som vi missat på grund av för en för ivrig dialog, två sextioplussare emellan.

Kul, kul återträff, tyckte jag. Förhoppningsvis blir det en ny ... om ett år.

Vaggerydstrakten har massor av gömmor. Letade upp några ytterligare på vägen hem....

I går blev det ett återbesök.  Dock inget som man förevigar via foto.
Inte mycket att ta bild på en  tjock tant, som ligger på mage på en brits, medan liten och spenslig kiropraktor försöker finna fel under det något solbrända hullet. Han fann- i vanlig ordning- ett fel på höger sida i ländryggen och ett mitt i bröstryggen.  Med milda händer korrigerade han det felaktiga, förmanade den korpulenta damen att inte dammsuga, inte städa och inte klippa gräs under resten av veckan.... och att komma tillbaka på årlig rundsmörjning om ett år.
Det var skönt att vila ryggen genom att antingen promenera eller ligga raklång, resten av dagen. Det blev bokläsning i både solstol och soffa . "Sekten på Dimön" hette pocketboken som kom från Adlibris för någon vecka sedan. Det är första delen i en trilogi, och skriven av en kvinna som varit med i scientologernas "sekt", och som delvis skrivit utifrån egen erfarenhet. En gastkramande bok var det, vågade knappast fortsätta läsa... men gjorde så, ända tills den var utläst.

Så´n är jag och böcker.... vill inte sluta läsa när jag väl är fångad av handlingen.

Idag hade jag hoppats kunna ge   mig ut på en runda med vännen Inga. Tyvärr så kände hon sig inte tillräckligt pigg, så vi får vänta lite med den utflykten.

Föreslog då C-E att vi skulle göra ett återbesök på en av de vackraste platser jag någonsin besökt,
Nolgården, Näs. Det är ett naturreservat som vi besökte förra året vid denna tid, efter tips av geocachande vännen Birgitta.

Fin plats? Var då? ..tänker den som ser denna bild.
Jag tycker faktiskt att  denna vy är vacker, mäktig, talande.
Det gamla möter det nya - förfall kan också vara vackert.... tänker  också ålder.... känner mig
( nästan) som den förfallna gården, medan den unga generationen är de ståtliga vinande krafterna.....

Reservatet består av ett antal låga rullstensåsar, som ligger som "korvar" efter varann. Lite upp och ner, blir det att gå, där på sluttningarna.

När jag tänker rullstensås, så tänker jag förstås på barndomens alla sandåsar, som gjorde några familjer ganska så förmögna då jag var barn. Sanden blev till guld.... vet inte hur det är med sandtag i rullstensåsar idag... de kanske inte ens är tillåtna att använda längre. När jag var barn, så var man
(inte så) lite avundsjuk på de som ägde  åsar med sand ...och som kunde göra det till guld.

I Nolgården,Näs naturreservat är det inget guldgrävarmaterial i åsarna, utan kalksten.
Av den anledningen så blir floran väldigt speciell.

Orkidén heter brudsporre.  Mängder av nästan överblommad getrams finns på åsarna, liksom stora bestånd av blodnäva och en hel del gullkragar,

Solvändan är intensivt gul, och jättevacker. Tror att många av de blommor som finns på kalkstensåsarna vid Nolgården, också finns på Öland och Gotland, som har samma berggrund.

Förra året letade vi upp  4-5 geocacher som Birgitta ( bojip) lagt ut på åsarna.
I år fanns där ytterligare fyra gömmor att leta upp.

Trodde att detta var drakblomma, men se där hade jag fel. Detta är en ovanlig art av brunört. Syns ju tydligt om man väl tittar.
Några exemplar av den ovanliga drakblomman fanns kvar, tyvärr så ville inte kameran vara behjälplig med ett bra foto, så jag visar ett foto sedan förra året.

Dom är ju inte helt olika, drakblomman och den stora brunörten,

Blodnävan blommar i stora tuvor, de är ännu starkare i färgen än vad bilderna visar. Helt ljuvliga.

Mängder av stora blåklockor utmed åsarna....

...liksom brudbröd. Släkt till älgörten, som vi har så gott om hos oss, fast mycket mera graciös.

Massor av knoppar och blad fanns det av denna växt.
En ovanlig växt, men ett riktigt ogräs, där det far fram. Breder ut sig med rotstammar, precis som mitt vackerblommande hatobjekt, kirskålen.




Krissla heter växten.... och som utslagen blomma.... nä... den är inte så vacker.  Ser den nästan som en växtlighetens skamfilade hyena. Knopparna däremot, är fina.

Kungsljus, finns lite varstans, men inte så mycket i vår morän.
Kungsljuset vill ha sol och torrt om rötterna.

Kreatur kunde vi se lite varstans, på och mellan de små åsarna.
Det öppna landskapet skapar vindar som kan ge smart el.

Vi  gick en bra bit på de olika åsarna idag, eftersom bojip lagt ut "nya" gömmor för oss att leta upp.

En av hennes små rör hände i en oxel. Har aldrig sett en ticka på en oxel tidigare.  En ticka som dessutom levde på ett träd som var grönt och i allra högsta grad levande. Vacker var tickan också.... precis som allt annat i området.

En botanikens högborg är det verkligen, detta rikblommande naturreservat.

Allra mest berömda växt, det är fjädergräset. Det finns bara här och så på Öland och Gotland.
Förr i tiden var det betydligt mera vanligt.
Idag växer gräset mest i Ryssland.... och därifrån har det med största sannolikt invandrat till Sverige, för hundratals - kanske tusentals år sedan. Men nu är det nästan utrotat.

Den här killen höll på att inventera bestånden av ovanliga växter på åsarna. Han jobbade på uppdrag av naturvårdsverket. Han visade att det finns många plantor fjädergräs, men enbart ett fåtal blommar.
Han berättade också om den lika ovanliga smalbladiga lungörten, som blommar i maj.

Bestämde direkt att här blir det till att återvända igen, fast en dryg månad tidigare, nästa år.

Störde mannen en bra stund i sitt arbete. Han ville gärna bli störd och få berätta för oss om den ovanliga växtligheten.

En liten runda på ett par kilometer hade jag sett ut, bara halvmilen ifrån blomsternjutningsplatsen.
Kvarnrundan hette den och gick utmed en markerad led i byn Falekvarna.

Ur cachebeskrivningen: 
12 av gårdarna hade en egen kvarn. Kvarnarna var i högsta grad beroende av varandras vattenflöde. Det har aldrig funnits några egentliga vattendammar till kvarnarna. Den lilla bäcken Har gett tillräckligt med vatten för att driva vattenhjulen.I Falekvarna har det funnits sammanlagt 13 kvarnar. Idag återstår 6 kvarnbyggnader i varierande skick, 3 tydliga kvarngrunder Och 2 tydliga vattensystem för kvarnar som idag inte längre finns kvar.

Utmed leden var det rik växtlighet, ja, rena djungeln. Kirskål, vallört, gurkört, tistlar, nässlor.... och så den här nässelväxten som jag inte känner igen.

Över betad hagmark, genom hasselsnår, förbi odlad mark gick den markerade leden.
Omväxlande såväl i natur som i gömmor. Dödgrävarligan kallar sig de fem män ( tror jag det är) som tillsammans ( men var för sig) designat rundan. Suveränt bra runda...alla cacher hade något speciellt... någon tog det en stund att finna, medan andra var lätta.

En vickerväxt/ärtväxt var vanlig vid de torra vägrenarna längs byvägen. Google bildsök vill inte hjälpa mig hitta namnet på växten.

De gamla kvarnbyggnaderna var i bra skick.  Många bevarande krafter tycks finnas i bygden.

Mot Falköping bar det efter färdigpromenerad runda, återbesök på såväl utmärkta lunchstället Bredablick som i välsorterade ostaffären med bygdens namn.

Sexton gömmor fann vi. Denna var den sista för dagen. Ett TB-hotell. Nu besökte vi det för att det fått så många favoritpoäng. Tyvärr är jag en sådan där tråkig typ som inte bemödar mig med att föra de resande föremålen vidare. Tycker att det är en ointressant del av geocachandet. Tråktant, kan man tycka, som bara tar ut det bästa av fritidssysslan... att besöka vackra /intressanta platser och att få lite motion under det att  rundor promeneras.

En härlig sommar har vi haft så här långt, hela maj och juni. Snart är det återträff med julimånaden. Hoppas att den sköter sig lika bra som försommarmånaderna gjort.