Det är snart ett år sedan, som jag första gången hörde om e-twinning. Det var kommunens EU-samordnare som berättade om alla EU-bekostade möjligheter till utbildning/kompetensutveckling som fanns att få för oss i skolan.
Vår entusiasitiska samordnare inspirerade oss att söka kurser och att registrera oss och vår skola på e-twinningportalen.
Min första kontakt, förmedlad av EU-samordnaren, var en lärare och en klass från Sardinien. Klassen växlade en del mail och några Power Point-presentationer, men efter jul så dog tyvärr kontakten ut. Alla väntade på mail-posten från Sardinien, den hade betytt mycket för vår klass. Vi hade fått ta del av en annan kultur, vi hade fått fundera över vår egen kultur och vi hade formulerat oss mycket på engelska.
Från Skottland kom så en förfrågan om vi ville vara med i Schoolovision. Vi skulle vara Sveriges bidrag i den musiktävling, som - via Blogger - skulle äga rum under samma tid European Song Contest. Naturligtvis ville vi vara med - och har under lång tid övat på vårt bidrag "Diggelo diggeley". Nästa vecka ska det spelas in, läggas ut på bloggen och under andra veckan i maj förhoppningsvis samla ihop en del röster. Drygt 30 länder är med, och vårt mål är att placera oss bland de 10 bästa.
"Time-machine" är ett annat projekt, som jag blev inbjuden till via vår EU-samordnare. Det gäller att berätta om något historisk, gärna med ur barns perspektiv. Idag studerade vi ett bidrag från Belgien, där man berättade om vattenförsörjningen i Romarriket. Det är en högstadieklass som jobbat med det. En av eleverna i min klass hade hört att det fanns så mycket bly i dessa vattenledningar att många dog, och att det var en anledning till romarrikets fall. Vi skickade en fråga till Belgien, om de hade läst något om detta.
Och jag tänkte -- Romarrikets vattenförsörjning hade vi aldrig någonsin talat om i en femma, om vi inte jobbat med e-twinning....
Vår klass ska göra en photostory på engelska om hur det var att vara barn i Sverige för 100 år sedan - en fortsättning/sammanfattning på vår Storyline.
"Traditional Folksongs" är ett projekt som drivs från Portugal, och som engagerar deltagare från många olika länder. Detta projekt blev jag "head-hunted" till under e-twinning seminariet i Holland. Här har faktiskt trean fått bli deltagarklassen, genom att de dramatiserat en svensk folksång och lagt ut på projekt-bloggen. Sen är det meningen att vi ska sjunga in en folksång från ett annat land, och på så sätt bli delaktiga i varandras musik och "känna på" varandras språk.
Ett eget projekt har jag också startat tillsammans med Ingrid från Slovenien. Där ställer vi två frågor till varann varje vecka. Rumänien och Skottland är också aktiva i projektet - och förhoppningsvis snart även Ungern.
Projektet heter "Questions of the week" och vi kollar den bloggen nästan varje dag. Använder engelska att läsa, tala och skriva och jämför hur skola, fritid, intressen ser ut i olika länder. Idag jämförde vi favoritskolämnena i Rumänien med våra favoritskolämnen i Sverige. Svenska barn har praktiska ämnen som slöjd och bild som favoriter. Matte och engelska ligger också bra till. I Rumänien stod inte de praktiska ämnena lika högt i rang. Vi diskuterade varför.... Jo, slöjd är inget självklart ämne....det är många europeiska länder som inte har med det i sin kursplan.
Igår ocj idag har barnen i både femman och trean gjort bilder, inspirerade från konstlektioner i Slovenien.
E-twinning är verkligen ett sätt att få kunskaper i geografi, historia, samhällskunskap, konst, musik, engelska..... och säkert i fler ämnen.... Ett konkret sätt att nå måluppfyllelse!
Om några veckor så ordnar EU-samordnaren tillsammans med nationella studiesamordnaren en halv studiedag, där e-twinning och EUs kursutbud presenteras och där vi, som varit på olika EU-utbildningar ,visar hur vi jobbar.
Tyvärr är det ingen obligatorisk studiedag, utan bara för den som är intresserad och har möjlighet att komma i från. Det tycker jag är väldigt synd! Ingen fortbildning har gett så mycket som den jag hela tiden (genom mina kontakter) får via e-twinning.
Bilden visar delar av den klass vi har kontakt med i Constanta, Rumänien.
Det låter som många jätteintressanta projekt. jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra reklam för det på vår skola, för det går väl att göra detta med högstadieelever också?
SvaraRaderaTänk vad världen har kommit mycket närmare oss sedan it-eran kom. Eleverna lär sig mycket bara genom att se och höra de andra eleverna och lärarna berätta om sin vardag, och vice versa.
Jag vet inte om du läst om min föreläsning jag var på igår, men ett av de viktigaste budskapet jag fick med från den var att man måste lära ut med hjärtat. Det är på ett sådant sätt ni jobbar, alla känner delaktighet och alla är viktiga i ett sådant projekt. Bara att berätta om sin vardag för någon som inte vet ett dug om hur vi har det i Sverige, gör ju så att båda eleverna växer, en av att lära ut och en av att lära sig något nytt.
Detta hade säkert funkat till viss del även på den tiden vi bara hade snigelpost, men nu är det så häftigt att ha kontakten direkt. Man kan inte bli annat än glad när man läser det du skriver.
Jag vill också ha sådana kontakter. Men mina ämnen lämpar sig bäst för Sverige och folket bor här.
Question of the week låter superbra. Lagom litet för att orka med. Mitt projekt är på tok för stort. Det händer inte mycket från min vänskola - tyvärr. Jag tror att det håller på att självdö. Men det är bara att ta nya tag och din idé var verkligen toppen!!!
SvaraRaderaLåter spännande! Har kollat in lite men inte varit med om något projekt. Som sagt, det är lite lättare idag med kontakter. Förr fick man lite till postverket.
SvaraRaderaJag startade ett projekt för många år sedan om våra svenska landskap. Jag valde ut en skola i varje landskap och erbjöd dem att vara med. Fem skolor visade intresse. Det gick ut på att vi samlade egenproducerade texter, bilder, föremål, sånger inspelade på kassett, lokaltidningar etc. från vårt landskap. De andra skolorna skulle göra likadant. Vi samlade alltsammans i lådor som vi tillverkade i fem exemplar. När vi var klara skickade vi våra Smålandslådor till de andra skolorna. Sedan väntade vi med spänning på vad vi skulle få. Av de andra skolorna fick vi till slut bara en lika omfattande låda som vår egen plus lite texter och bilder från ett par av de andra. Övriga hörde aldrig av sig igen, vilket jag tycker är dålig stil. Jag har fortfarande kvar en del saker från lådan vi fick från Ångermanland. Det var kul så länge det varade. Man inser nuatt man hunnit en hel del genom åren.