fredag 17 april 2009

Kirskålkrig


Cs mormor bodde i ett fint gammalt hus. Runt huset fanns en fantastisk trädgård, där blommor prunknade och fruktträd dignade av allehanda nyttigheter.

När vår trädgård låg i sin linda, för 20 - 25 år sedan, så hämtade vi mycket plantor och sticklingar därifrån. De svarta vinbärsbuskarna har legat till grund för många liter saft och gelé och blåöga och fänrikshjärta har glatt oss med otaliga blommor.

MEN...

allt var inte gott som kom från "gamlafarmors" trädgård. Där fanns också ett ogräs, importerat som nyttoväxt av medeltida munkar, nämligen kirskål. Medan blåöga och fänrikshjärta minskat i omfång under årens lopp, så har kirskålen, som fanns med i plantorna, brett ut sig över hela trädgården. Den sticker upp sina retfulla blad tidigt på våren, och drar man i ett, så får man med sig långa slingrande rötter. Jag är ute och plockar blad nästan varje dag, men trots det, så är det ännu fler blad som kommit över jordytan nästa dag.

Min favoritkollega och jag skulle en gång, för länge sedan, testa att göra mat på naturens gåvor. K hittade ett recept på kirskålspaj. Vi plockade mängder av kirskålsblad, tillsammans med våra elever. Vi gick ner till den suveräna hemkunskaplokal, som då fanns på vår gemensamma skola, och tog med halva klassen i taget. Pajen bestod av vanlig pajdeg, förvälld kirskål och äggstanning.

Barnen smakade försiktigt och tyckte nog att skolmaten var godare. Jag ,som alltid ska glufsa i mig en massa, tyckte att det var gott och åt tills det mesta var slut.

Den eftermiddagen hade jag fruktansvärda magknip.

Nej, kirskål är för mig naturens värsta fiende, såväl som växt som föda.

De skira blommorna kan man fylla ut högsommarens blombuketter med......

Så nog stämmer det ... det finns inget ont, som inte har något gott med sig. Fast vad det gäller kirskål, så är det goda försvinnande litet, jämfört med det "onda".

2 kommentarer:

  1. Trädgården ger mycket glädje men också mycket arbete - inte minst allt ogräs. har inga problem med kirskål. Hos mig är det kvickroten som är det stora otyget. Den invaderar vissa rabatter med sina långa vita rötter. När man rensar måste man få bort alla bitar av rötterna. Minsta lilla rotbit ger en ny planta. Det är bara att kämpa på.

    Det är roligt att pröva att laga till olika maträtter av vad naturen ger, men allt är inte gott. fast det kanske handlar om att vänja sig. Vi hade en dietist hos oss igår. Hon menade att man måste servera nya grönsaker till barnen flera dagar i rad. Om det går för lång tid emellan hinner vi inte vänja oss vid smaken. Vi försöker få våra elever att ta mer grönsaker just nu - minst en matsked och helst av flera sorter. Det låter nästan som Socialstyrelsens gamla rekommendation.

    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Jag kan gärna skicka dig lite kirskålsrötter ... så kan ni använda dem i grönsakstillvänjningen!:)
    Vist är det konstigt att barn är så försiktiga med grönsaker - och helst äter morötter.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas