Fredagsfunderingar

Tiden går fort när man har kul. Med tanke på att det känns som om en vecka består av söndag, onsdag, fredag.... så måste jag ha alldeles förskräckligt roligt.

Fredag är den bästa dagen. Kanske inte för att det är helginledning, utan för att skoldagen är slut vid tvåtiden ( barnen går hem kl 13.20) så man hinner med en del annat - och dessutom hinner man fundera lite ... sådana där tankar som bara poppar upp, i den annars överbelastade ( :)) hjärnan.

Kom på att jag lider av tidsdyslexi. Klockan halv tio skulle jag vara med de små barnen ( åk 1-2) för att klinka på pianot,. när de skulle öva inför det traditionella framträdandet i samband med samhällsföreningens luciafirande. Såväl jag som ljudteknikern skulle vara med för första gången. När jag ( lite försenad) kom dit, så var inte ljudteknikern på plats. Han brukar alltid komma i god tid. Det var då jag kom på att jag mailat honom fel tid. "Vi börjar träna 10.30"

Detta händer mig SÅ ofta. Halv tio blir 10.30, halv tre blir 15.30. Så någon liten hjärndefekt vad det gäller tidsangivelser tror jag att jag har.... Dyslexi, kalkyli, tidstyxi.......?

Nu gick allt att lösa med ett telefonsamtal till storföretaget femhundra meter bort.

Efter det att de mindre barnen hade övat, så var det dags för luciakören. Skolans luciatåg har sedan något år tillbaka ersatt Grimsås framröstade lucia. Jättebra, tycker jag, som fått rycka in och öva samhällets luciatåg många gånger, då ingen bättre pianist funnits till hands. Äldsta dottern tog över under några år, sen flyttade hon vidare. Två andra duktiga unga pianotjejer har tagit över under ett par år, men sen så har de flyttat från samhället - och då finns det bara jag kvar.

Vi övar in ett luciaprogram i skolan och det blir oftast bättre än när några tjejer i femtonsårsåldern ska sjunga tillsammans. De har sådan prestigeångest, trots att de sjunger bra. Det har inte den stora, trygga Elevens-val -kören från årskurs tre till sex.

Funderade på vad det är som gör att det finns så många bra sångare - både tjejer och killar - i Grimsås. Kanske är det så enkelt att nästan alla människor kan sjunga bra i en kör. Och, tror jag, att det är OK att tycka om att sjunga. Jag har haft klasser där ledande elever (mest killar) hånat dem som är med i något så fånigt som ett luciatåg. Sådana elever har vi absolut inte nu. Och då är det OK att sjunga för alla som tycker om det. Jag tror också att ett progam som "Idol" är till gagn för många ungdomars sångintresse.

Åkte till Öreryd och gjorde ett beställningsköp av skidor. Det är drag i skidshopen så här års, och numera har även längdskidorna fått en renässans. Kanske, kanske jag skulle testa mina halvgamla skidor på elljusspåret i Gs i morrn. När man är gammal som jag, så kan det få räcka med ett varv, första gången. Vore kul att komma igång med längdskidorna. Förra året blev det aldrig riktigt av. Eller rättare sagt i år. Jag kom aldrig till skott förrän det var skarsnö på vår Stockremmamosse.

Insåg att jag behövde skotta lite snö är jag kom hem. Fransson gjorde mig sällskap ut. De andra båda katterna vägrade vinter. Det stod på kö för att gå på lådan inne i stället, när jag kom in med den nytömda kattlådan. Fransson väntade f.ö. också med att uträtta sina behov tills han kom in i stugvärmen igen.

Häftigt att se att helsyskon kan vara så olika som Fransson och Fredrik. Fransson är verkligen "på" medan Fredrik är synnerligen försiktig. Fransson hoppar högt, klättrar högt, är mycket intresserad av vatten och tillbringar en hel del tid i diskho, i badkar och på toalettringen. Så social är han inte. Det är däremot Fredrik. Han kommer, högljutt spinnande, så fort man vaknar, vill bli klappad och vill ligga på magen på mej eller C-E. Ett gemensamt intresse för båda kattpojkarna är mat. De äter i princip allt. Huvudfödan är torrfoder - men husse skämmer bort med det mesta - vanlig middagsmat - och favorítmaten Sheba.

Hann med tre km promenad på byvägen under det att den blå timmen övergick till den grå dito. Hämtade C-E utanför "IKO" och meddelade att vi hade jobb att göra där hemma. Två pallar pellets hade levererats utanför pannrumsfönstret och skulle genom ett öppet sådant förskaffas ner på källargolvet. Det var gjort på en knapp halvtimme - men under den tiden hann jag fundera på hur man fixar 80x16 kg när man blir gammal och sannolikt orkar mindre och har mer krämpor än vad man har nu. Många i vår ålder flyttar ju till radhus och lägenheter ... eller bygger mindre, mer genomtänkta ålderdomshus. Vi har inte funderat på något av det ... vi bor bra och billigt ... men så småningom så kommer det sannolikt en dag när man måste börja fundera på ett bekvämt äldreboende.
Det är inte så långt dit, när tiden går så här fort, att man bara har tredagarsveckor. Men jag vill absolut inte byta bort det roliga tredagarsveckolivet mot trista sjudagarsveckor.