På plogad promenad

Planerade att gå fram och tillbaka till järnvägen. Det hade sagts mig att dir var det plogat och lätt att gå. Vintern var otroligt vacker, då jag vandrade genom den. Men ändå inte så tilldragande. Kände mig som en Michelingubbe både i kött och i kläder. Kängorna, som jag köpte för ett par år sedan, och aldrig gillat kändes bra på foten. Det skulle gå lätt att promenera. En mindre buss stannade. Tre yngre män satt där i. Jag trodde att de skulle fråga om vägen. I stället bad man mig gå ur vägen, för en stor lastbil skulle kunna passera. Jo, nog för att jag är stor.. men SÅ stor....? Lastbilen var BIG, undrar vart den skulle och med vad... ?Finns bara två ställen att välja på. Får bli morgondagens promenad att ta reda på detta. Lade fram nyfikenhetsplanen för maken. "Curiosity killed the cat" var hans replik på det. Nu är jag ingen katt och tänker inte ta med någon sådan.... men kolla upp måste man ju, annars får man ju inte veta något...

Passerade hästarna, i vars spår jag tänkt gå. De var nämligen ute på vift på julafton. Rymde genom en grind som blivit bortglömd vad det gäller stängning och tog, efter en stunds glädjegalopp på ett öppet fält, den plogade vägen ända ner till järnvägen. En km ungefär. Begav sig sedan upp på järnvägen och dansade omkring där i ca 150 m, innan ledarhästen gav de andra åtta hästarna klartecken att återvända hem. Husbondsfolket var på julaftonslunch, hade lämnat mobilerna hemma - inget ska väl behöva störa vid middagstid på julafton.

En granne gjorde vad han kunde genom att följa efter hästskocken och ringa polis som i sin tur underrättade SJ. Allt slutade lyckligt och hästarna var tillbaka i hagen då det ovetande husbondsfolket kom hem.

Jodå, visst fanns det hovspår på vägen. Delvis överkörda, delvis väldigt tydliga. Ända ner till järnvägen ledde spåren. Den bleka solen gjorde att alla skiftningar i snön framträdde tydligt.

När jag kom till järnvägen, såg jag att det tycktes vara plogat på andra sidan också. Möjlighet att gå hela åttakilometersrundan alltså. Fick lite Ågren när jag kom ut på spåret. Vi hade besök från Trafikverket i höstas, av en kvinna som verkligen fick fram hur farligt det är att gå över järnvägen, där ingen bevakning finns. Det har jag gjort hur många gånger som helst, men aldrig funderat på några farligheter. Sikten är god, tåget hörs, vad skulle kunna hända? Ändå kände jag en viss rädsla när jag passerade spåret. Kvinnans budskap hade tydligen gått hem. Hoppas att det gjort det, även bland eleverna.

Tåget kom när jag gått så där 500 meter. Det var inte tyst, men körde fort, fort, med massor av snö yrande där bakom.

Naturligtvis hade jag många tankar i huvudet på den mer än en och en halv timme långa promenaden. En av de längre tanketrådarna handlade om professionalism.

Ofta får man höra - Det gäller att vara professionell! Men jag vet inte vad som menas med det, mer än att man sköter sitt yrke utefter de planer och lagar som riksdagen har fastställt. Flera gånger har jag uttryckt ett engagemang i yrket och då fått påpekandet - Det gäller att var professionell. Så engagemang och professionalitet går inte ihop. Vilket jag protesterar emot.

För mej är professionalitet också ett brett kunnande inom olika områden. Detta är inte självklart hos de senare tillkomna lärarna, jag blir förskräckt över vad de inte känner till, rent allmänbildningsmässigt. Så kunnande tycks heller inte vara förenligt med professionalitet. Lojalitet, säger någon. Nej, säger jag, för mej är det inte förenligt med professionalitet att blint följa det som andra tycker. Diskussion är viktigt för utveckling.

Så det där med professionalitet.... nä, jag förstår inte. Kan någon hjälpa mig....?

En avbarrad gran var utslängd vid skogsvägen. Alldeles nyslängd. Funderade mycket på hur den hamnat där.... redan. En bra skrivuppgift för eleverna.

Kom hem, bjöd katterna att gå ut och tömde kattlådan för andra gången idag. När jag kom in hördes ett dovt bullrande ljud i huset. Det lät så mycket att även Fritz gav sig ut genom en öppna dörren. Jag gick ut och tittade och lyssnade. Åska, flygplan.....varför slutade det aldrig? Gick in. Det lät värre inomhus. Källaren.. pannan ? Nej, lugnare därnere. Ljudet kom ifrån tak och väggar. Riktigt, riktigt otäckt. Dessutom började det lukta konstigt, en stark konstig lukt. Som det luktat när torktumlaren gick sönder för ett antal år sedan. Fläktsystemet? Vred ner kontrollen som sitter på köksfläkten till noll. Oväsendet försvann. Skruvade upp igen. Nytt oväsen. Jag hade funnit oväsendets källa.

Slog också av huvudströmbrytaren till det trettioett år gamla friskluftssystemet. Vi får klara oss utan det så länge..... inklusive spislampa. Kändes som om änglarna satt här och vaktade på systemet tills jag kom hem. För vad hade inte kunnat hända om det brakat ihop när jag gått hemifrån precis.... Jag som är så noga med att inte ha på tvätt/diskmaskin när vi inte är hemma. För det vet jag är farligt. Aldrig har man funderat på ett fläktsystem som alltid varit på...

Nu gick allt bra... och faktum är, jag tackar änglarna för det.