onsdag 8 maj 2024

En rosa elefant

  Femtio år sedan som jag gick på lärarskolan. Det är klart att det har skett en jätteförändring i skolans värld på den tiden. 

Metodik hette ett ämne på schemat, på sjuttiotalets lärarutbildning. Metodiklektorer ledde lektionerna. De flesta av dessa var mer eller mer "mossbelupna". Man lyssnade inte så noga på dem... även om det var de som till syvene och sist satte det betyg, mellan ett och tre, som visade på ens lärarskicklighet. 

( Naturligtvis fick jag en etta... men som i så många sammanhang, då det varit/är betyg inblandade, så har jag klarat mig utmärkt utan toppbetyg)

En ung,( ja, iaf så tyckte man det, i jämförelse med alla stofilerna, )metodiklektor lyssnade jag( vi) till. Undrar om det var hans relativa ungdom som gjorde det, eller hans sätt att vara och att uttrycka sig. Antagligen en kombination. Hans ledstjärna var: För att lyckas som lärare och att hålla elevernas uppmärksamhet uppe, så behöver man leda in en rosa elefant i klassrummet, var tredje minut. 

Idag är pedagogiken och metodiken ( fast det heter... tror jag.. didaktik numera) den helt motsatta. Inte en tillstymmelse till rosa elefanter. I stället ska eleverna i förväg ha koll på varenda moment, helst tidsbestämda sådana, för varje lektion. Under många år så skrev jag upp dagens schema och lektionsinnehåll på tavlan. Idag finns det en speciell app som används, och den visas på storbildskärm, då eleverna kommer in på lektionen. Klocka och timer, samt en hel del annat kan man få med på sidan.

Några rosa elefanter, det är det inte tal om. Mera ett grått, stelt betongblock, bildligt talat. 

Eleverna har koll, så att man inte frångår lektionsplaneringen. 

Bra eller dåligt? Antagligen bra för dagens barn. De matas med rosa elefanter flera gånger i minuten, via bl.a. tiktok och youtube. Det är tydligt att de behöver en struktur att hänga upp sig på, för att få vila sina speedade hjärnor. 

Förr i tiden, och det var så sent som under min riktiga lärartid, så visades resultaten av bildlektionerna upp, och anslogs sedan tillsammans med alla andra bilder på väggen. Idag finns det inga ( sällan) väggar, fyllda med elevernas konstverk, i klassrummet. Mycket bilder är för oroande för en del elever. Det tycker jag är väldigt synd. Det är inte ok att några "oroliga" barn ska få "styra" över både klassrumsklimat och utformning av klassrum.... Hur ska man lära sig uppskatta konst och kultur, då man inte ges tillräckligt med tillfälle att möta det i skolan?

Det var några tankar apropå veckans arbetsdag, och apropå måndagens selfie.  

Några helt ovidkommande bilder från gårdagen, ( mormors/morfarstisdag) det "måste" med. Inte en chans att jag bloggar utan att ha med några färska foton ( nästan alltid mobilfoton numera )

Så vackert, med alla blommande träd i dotterns trädgård och i de omgivande trädgårdarna.  Sex mil har vi till Värnamo. Tror att det skiljer två växtzoner. Så våra fruktträd  har inte kommit i blom ännu.

Karl-Petter följde med på en tur till bokskogen. Med bil. Vissa dagar är det för långt att cykla en och en halv km. Men mormor kunde iaf få njuta en stund av den skira grönskan.

Med Skillingaryd som bas, så pågår en stor NATO-övning i nordöstra Småland. På eftermiddagen kunde man se flygplan efter flygplan, alla av samma modell ( transportflygplan??? ) flyga nära förbi, på exakt samma höjd och rutt. Riktigt vackert mot gårdagens knallblå himmel... 

Nästan så att det påminde om den rosa elefanten.... eller kanske var det så jag kom på den liknelsen, just när vi tillsammans spanade efter de ovanliga flygplanen...



13 kommentarer:

  1. Sjuttiotalets lärarutbildning har fått en del kritik, nu är det mycket om miljö, istället för att lära sig utvecklingssamtal och annat praktiskt. På nittiotalet ingen katedralundervisning, läraren skulle hinna ge individuell genomgång för varje elev, stackars de elever som inte fick hjälp hemma. Sedan testade man slå ihop flera klasser; 6, 7, 8, 9:an, men ingen lärare hade någon undervisning att hantera det. Oerhört jobbigt för eleverna som var i helt olika utvecklingsstadier; de yngsta läkte med dockor och de äldsta var väldigt vuxna till sättet.

    Jag tycker dagens skola är bra, man tar allvar på mobbning och annat. Lärarlag man arbetar tillsammans. Jag vikarierade kort period på 1980-talet där ett par eleverna hade olika bokstäver, mycket jobbigt för läraren. Kollegorna hade ingen förståelse. Hon var en dålig lärare som hade så jobbiga elever!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt analys. Förskräckligt med "eget arbete". Vet att skolor tog emot studiebesök och visade på det förträffliga egna arbetet, "forskningen", som eleverna utförde. En del fick inte med sig något från sin skoltid. För de hade inte förmågan...

      Kommer också ihåg då man hade en F,1,2a i den skolan jag jobbade. Jag har ju aldrig jobbat med de yngsta eleverna, men ifrågasatte ändå detta. Fick förstår "på moppe". Jag har ifrågasatt mycket... där det visats sej att jag tänkt rätt, när trenden är över....

      Lite för mycket diagnos-barn som ska integreras i klasserna nu, tycker jag. Bättre att utöka resurserna, och låta dessa elever jobba i mindre grupp och på ett lite annorlunda sätt under vissa lektioner. Men de ska också vara del av klassen.

      Ligger en del i att "dåliga" lärare får jobbiga elever. Lärarjobbet handlar om att möta elever, utmana elever, både "piska och morot". God kväll!

      Radera
  2. Jag skulle tro att de flesta utbildningar skiljer sig en hel del från förr.
    Så du fick se planen, vi läste om dem, även hur många som skadats under hoppningen.
    Vi har nästan likadan ”förstabild”, trodde först mitt inlägg publicerats två gånger.
    Kul med barnbarnsbarn, ibland behöver små ben vila😉
    Njut av kvällen! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackert i Småland! Vi ligger ju lite efter. Planen körde precis vid dotterns hus.

      Radera
  3. Det där vita körsbärsträdet (?) är så vackert mot den härligt blåa himlen:-) Och transportflygplanet fångade du in såååå bra. Har läste lite med om övningen, men inte hittat vad det var för transportflygplan som flög in 800 amerikanska soldater.
    Vad gäller läraryrket så måste jag nog lita på dina ord. Lärarna jag hade i grundskolan var riktiga stofiler, de på gymnasiet var aningen bättre, men inga direkt stjärnor. Undantag fanns såklart. Hur lärarna är idag har jag ingen aning om. Det enda jag kan säga att ljudnivån på ett av Täbys gymnasieskolor är grym. Man hör inte sig själv tänka. Det var nåt som aldrig hände på min tid - hahaha;-)

    SvaraRadera
  4. Det är nog så att ljudnivån ökat en hel del sen vi var unga.
    Det blommar så fint i trädgårdarna nu. Snart hos oss också.
    Spännande att de planen i låg fart på låg höjd.

    SvaraRadera
  5. Från och med åk 4 vägrade vi att skriva upp dagens schema på tavlan. Däremot så brukade vi oftast skriva kort vad lektionen skulle handla om. Alternativt tog vi det muntligt. Ärligt talat så tycker jag att skolan ibland håller på att omyndigförklara eleverna totalt. Denna övertydlighet tror jag stjälper mer än vad den hjälper. Säg vilken arbetsplats som fungerar så... Självklart finns det elever med speciella behov och då anpassar man efter dem men i det stora hela fixar elever att man gör avsteg från planeringen. Det handlar om att vara rak och tydlig som vuxen och skapa ett bra klassrumsklimat. Det har jag alltid haft lätt för (skryt?) och vi har skrattat tillsammans och sedan har jag sagt "Nu jobbar vi igen". Det funkade alltid, även för "grabbarna grus" och elever med NPF-problematik. Ärligt talat så har mina elever alltid älskat det spontana och vår skolledning har aldrig haft något emot det. Ibland har vi släppt planeringen helt och det har blivit så bra. Eleverna har ofta bekräftat det.

    När det gäller bilder har jag aldrig mött en enda elev med NPF-problematik som blivit störd av det. Däremot har jag som bildlärare aldrig envisats med att alla bilder skulle hängas upp. Är en elev inte nöjd så stannade bilden i bildmappen. Jag menar, vem hänger upp ett matteprov man inte är nöjd med. Med tanke på att elever med en NPF-problematik kan klara av att sitta vid ett datorspel eller en iPad flera timmar, och där pratar vi om intryck, så tror jag inte ett dugg på att bilder i ett klassrum stör. Ärligt talat så tror jag att skolans anpassningar och hänsyn är in absurdum och det är hög tid att fundera på var problemet verkligen ligger.
    Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om detta men ska inte trötta ut någon.

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant iaf.
      Märker på den femma sim jag jobbat i sedan före påsk, att den är helt inkörd på att se lektionsplaneringen framför sig.
      Jag skrev ju upp schemat under många år... för att jag ändrade nästan alltid utifrån ordinarie schema.
      Håller helt med..
      Det spontana var det som gjorde de bästa lektionerna.
      Naturligtvis så behövde inte den som inte var nöjd med bilden visa/anslå. Bilder på väggarna saknar jag verkligen i dagens skola.
      Kram

      Radera
  6. Fina bilder, transportplan mot blå himmel, fin bild. Sen bokskog, vackert, det har vi ingen här. men har hört att alla säger att den grönskan är så skir och vacker.
    Blommande träd, vackert. Här blommar det, men blåst och regnat, då ramlar många blomblad bort.
    Skolan ja det är stor skillnad. Manen tycker det var bättre förr ordning o reda. Har själv ingen koll.
    Att de ska själva leda sina utvecklingssamtal som ska förberedas på lektionstid, det har jag hört, låter inte bra, tycker jag. olika åldrar i samma klass, låter inte heller bra.
    Och att skrivstil tas bort, nix.
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barn kan knappast texta idag
      Datorn är bra, men har också förstört en hel del. Skrivförmåga bl.a.
      När det häller att görbereda utvecklingssamtal, så har jag/skulle aldrig låta barnen göra det. Men de ska vara delaktiga. Det är en annan sak! Kram

      Radera
  7. Här känner jag att jag faktiskt inte känner till dagens skola, trots att jag har barnbarn som är där.
    Kan inte komma med någon åsikt alls.
    Bokbilden är väldigt vacker!

    SvaraRadera
  8. Det är så vackert i bokskogen, från maj till oktober

    SvaraRadera
  9. Intressant att läsa! Har ju lite olika lärarutbildning och jobbat med elever från klass 1 till 9 och alltid gillat jobbet. Instämmer i Znogges tankar. Visserligen har jag sällan undervisat i bild men lärare som haft mina elever där har oftast fått eleverna att vara nöjda med sina alster och att de också valt att själva sätta upp dem. Har aldrig varit med om att elever med diverse NPS störningar reagerat negativt. Å andra sodan har oftast bilder satts upp bak i klassrummet så att de inte ständigt är i fokus.
    Tyvärr tycker jag överlag idag att elevers förmåga att läsa och skriva är låg. Inte minst vad gäller klass 5-9. Många har också svårt att läsa en artikel från en dagstidning, förstå den och skriva ett referat.
    Har även nu sedan jag gick i pension tillsammans med olika grupper observerat skolor/klasser och lärare på uppdrag av skolverket. Jobbade även en hel del med detta under mina aktiva lärarår.
    Har också funderat mycket på detta med läs och skrivinlärning idag. Likaså mattedidaktiken. Tycker lärarutbildningen på en del ställen missat en hel del av detta.

    Visst är det en fin tid vi nu går till mötes. Så fint att se bokskogen för sådana har vi inte i närheten.
    Kram och trevlig helg.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas