onsdag 28 april 2021

Stopp

 - Kan vi få sjunga på skolavslutningen, undrade några tjejer. 

- Jaaa, svarade jag. Vad hade ni tänkt er?

Jag kommer inte ihåg svaret, för jag har inte så bra koll på ungdomars musik, men det var ju något sångbart, då de brukade sjunga den på kulturskolans musiklektioner.

- Be att få noterna av sångläraren, sa jag- lite övermodigt -  så ska vi nog fixa det.

Torsdagen därpå fick jag noterna av tjejerna. Fyra sidor. Började  i Ess-dur. Tre b, tre tonsänkningar. Började spela... ok, det här får jag öva en del på, men tre tonsänkningar eller tre tonhöjningar, det har jag fixat förut. Även om jag helst vill hålla mig till högst två svarta tangenter på pianot....

Så kom sida två....


Fyra tonsänkningar. 

Där tog det stopp! Det är bara så, jag fixar inte att hålla reda på fyra svarta tangenter. Tonarten är så ovanlig för en gammal "spela för husbehov"- person, så jag har aldrig övat.

Träffade tjejerna igen och fick erkänna att detta klarar inte jag. 

Visst gör du det, kanske någon säger. Om du övar länge, takt för takt.

Mycket möjligt, men jag har inte lust att lägga ner så mycket tid som det skulle behövas.... Ibland får det ta stopp, ibland får man säga stopp, både till sej själv och andra.

Vet faktiskt inte alls hur det är tänkt med skolavslutning f.ö.  Får väl kolla lite i morgon, då det är jobbardag.  Förra året var det sång och musik ( i enklare tonarter) utomhus. Det blåste ordentligt, så det var svårt att göra sig hörd, där på det mest lä-ande utomhusstället på hela skolan.


Ibland tar det stopp. 

Stopp på viljan att göra en speciell sak, stopp på viljan att lära sig något nytt. Och även stopp på förmågan eller förmågorna! Jag kan t.ex.  inte ge mig ut och springa en halvmil längre, det gör för ont och är för stelt-  men det går ju bra att gå i stället... 
Det är svårt att kontrollera en boll, det har det alltid varit. Om jag tränat mer som barn, hade det säkert blivit bättre. Men intresset har aldrig funnits.... eler kanske inte ens möjligheten.


Ibland att det stopp på viljan att komma vidare i en bok.

Den senaste boken som jag lade ifrån mig efter fyrtio-femtio sidor hette "Små eldar överallt". Den har fått flera utmärkelser som årets bästa bok... men det hjälper inte... min läslust tar stopp när det är långsamt tempo och sidor som är fullskrivna, i långa meningar och stycken.
En sådan omtalad bok som "Boktjuven" har jag försökt mig på ett par gånger- men där har det också tagit stopp efter några tiotal sidor... jag tycker bara inte om sättet den är skriven på...


Ibland skulle man vilja våga utmana sig mer. 

Ge sig ut på långvandringar, på flera mil. Eller, på den tiden man joggade en del, våga sig på ett göteborgsvarv. Men det har tagit stopp på de utmaningar, redan i tanken.... "Jag klarar det nog inte".

På vandringsresor, så går man inte så långa sträckor. Aldrig över en mil, många gånger bara 5-6 kilometer. Oftast är det dock ordentliga höjdskillnader, för det mesta på 200-300 meter.. Vilket givetvis känns, både uppför och nerför. ( Nerför kan vara nog så jobbigt att gå..)

På en av resorna så  fick vi veta att "morgondagens vandring har en höjdskillnad på 600 meter". 
Jag fick ju nästan hjärtsnörp och var absolut beredd  att kasta in handduken och säga "Stopp, det klarar inte jag". Nu fanns det de som var 75-80 år med på resan, och de skulle gå med på vandringen, så jag kunde helt enkelt inte med att hoppa av.
Det var en jobbig, jobbig passage, annars så gick det ganska bra att ta sig 600 meter över Lago di Maggiore, och på det sättet få  en otroligt fin utsikt. 



Man klarar absolut mer än man tror! Men att för den skull få mig att spela ett stycke i Ass-dur, det funkar inte. Viljan måste finnas också. Och vad det gäller den, så är det absolut stopp!


22 kommentarer:

  1. flickorna kan ju spela själva.... eller lära dig 🎼

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flickorna kan inte spela. Bara sjunga. Sångpedagogen på kulturskolan är duktig pianist. De får övertala henne att ta hand om avslutningskompet.

      Radera
  2. Själv kan jag inte spela något alls på piano så jag beundrar alla som kan. Synd att sidan två skulle komma ... :)
    Det är tur att det går bra att gå istället för att springa, har faktiskt alltid föredragit det.
    "Små eldar överallt" känner jag inte till. Boktjuven har jag hört talas om men inte läst själv. Senaste boken jag läste var en hederlig pocketdeckare av Peter Robinson, han som skriver om kommissarie Banks.
    Och den nedersta bilden över Lago di Maggiore ... oj, säger jag. Anar att det nog var värt att passera den jobbiga passagen.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, Robinson har jag läst mycket av. Sett serier byggda på hans böcker också.Gillar dem!
      Har faktiskt en oläst bok av honom liggande i pockethögen. Får läsa den när jag läst ut Motståndarserien/ Boije AF Gennäs.
      Vackra utsikter kan man kämpa lite extra för! Ha det gott, du oxå!

      Radera
  3. Ibland kan vi mer än vad vi tror men vi har också våra begränsningar och det får vi inse. Vår avslutning kommer att bli en digital historia och eleverna får inte stå tätt tillsammans och sjunga. Tror jag låter den skriva sommardikter och så får några redovisa dem. Inte det roligaste men så får det bli. Vilken underbar bild från er vandring. Hoppas vaccinationen gick bra!

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har vi fått SPRUTAN! Gick snabbt och lätt
      Ska kolla lite hur man tänkt om avslutning när jag är i skolan imorgon. Kram!

      Radera
  4. Är man så illa tvungen klarar man säkert mera än vad man tror. Men det finns gränser, speciellt då du ju inte är tvungen att spela piano. Kan inte ens läser noter, så dina tonsättningar är typ kinesiska för mig. Kanske kulturskolans lärare kan ställe upp istället.

    Hållen två hundra procent med dig om böcker som fått utmärkelser. Vet inte hur många jag fallit för - grupptrycket du vet, och lagt åt sidan efter 50 sidor. Vissa böcker är helt klart överreklamerade och ibland förstår jag inte ens varför de har valts...

    Det där med fysiska begränsningar är ju naturligt ju äldre man blir. Här har jag inga problem alls. Minns min gulliga granne som sprang efter bussen när hon precis fyllt 65. Det borde hon inte ha gjort. Hennes ansikte såg ut som nymalet köttfärs i veckor. Lärde min en läxa där - det kommer alltid en ny buss...

    PS. Hoppas du klarar di från biverkningar efter vaccinationen. DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, nu är sprutan tagen. Lite huvudvärk...kom direkt. Brukar inte ha... Ja, ja, ska nog gå bort.
      Nej, åldersgrejer, det fixar jag... ser, känner och förstår att kroppen slits.
      Ska kolla om någon kan ta över kompet på avslutningen... vet egentligen inte om jag har lust att vara med på den... inte min jobbardag ju.

      Radera
  5. Vilka kloka tankar- Och detta att säga "stopp" är så viktigt. Visst klarar man mycket mer än vad man tror om man måste. Men oftast gör man ju inte det. Och i vår ålder kan vi ju välja tämligen fritt. Så skönt
    Förstår att du la ner "att spela i ass-dur" och med olika tonartshöjningar/sänkningar.
    Jag är envis och det är både min bästa och sämsta egenskap.Men harlärt mig att säga stopp. Men det har tagit tid. Lång tid.
    Böcker jag inte känner för lämnar jag numer därhän om jag inte efter ca.30 sidor eller ett kapitel tycker boken känns bra. Sen kan de ha fått vilka utmärkelser som helst.
    Kram och trevlig kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gott att ha kommit så långt. Och dessutom strunta i om böcker anses vara mindre god litteratur
      Bra att vara envis... är väl det när jag känner att envisheten har ett värde. Att spela en låt ned mer än tre förtecken har inget som helst värde för mej! Kram!

      Radera
  6. Kanske flickorna kan sjunga a cappella? Om du ger dem de första tonerna...
    Böcker som har fått många utmärkelser blir jag ofta besviken på. Antagligen för att jag har så stora förhoppningar på att den ska vara någonting alldeles extra. Visst finns det böcker som jag har gett upp efter ett tag. T.ex. den om hundraåringen.... den klarade jag inte av att läsa. Kom nog inte ens halvvägs.
    rent fysiskt kan jag inte samma saker som jag klarade förr. Men jag vill gärna. Bland annat att gå i fjällen. Det ska jag göra också i sommar/höst. Jag kommer inte att låtsas om att knäet troligen gör ont. ( Jag ska göra mina knäövningar ihärdigt till dess, så att jag minimerar det onda).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Få se vad som händer med sången. Känns ändå "så där" att sjunga duett på en utomhusavslutning.
      Ibland får man bita ihop. Har lite ont i knäna också. Speciellt i det ena, då jag går ner för trappor. Gick 7, 5 km-rundan idag. Känns inget alls efter det. Förstår mig inte riktigt på hur kroppen funkar.
      Förhoppningsvis ska vi få till en vabdringsresa till Funäsdalen i augusti. Ska bli spännande!

      Radera
  7. Jo, nog klarar man mer än man tror. Ibland iallafall. Om man har lust...

    SvaraRadera
  8. Jag fixade aldrig pianospel. mina bägge händer ville inte lyda annat än att spela exakt likadant...
    Men jag kunde iaf sjunga efter noter... Jag tycker du gjorde helt rätt, finns inte melodin på youtube som instrumental så man kan spela upp melodin och ungarna får sjunga till den? Little fires everywhere har jag läst o gillade den 4/5 fick den av mig. Men jag är rätt uthållig när det gäller böcker på engelska eftersom jag läser mer för språkövning än något annat. Men varför ödsla tid på något man inte gillar? Jag har funderat på vandringsresa men jag tror nte det blir av, behöver nog ha en likasinnad vän som hänger på. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klarar inte de långa styckena och fulla sidorna. Fattade inte vad den ville dags.
      Imponerande att du läser på engelska. Länge sedan jag gjorde. Jag vill läsa snabbt och det är svårt på engelska.
      Kan kolla om låten finns på karaoke. Kram!

      Radera
  9. Bra att du kände din begränsning och sa nej! Jag tvingades till många pianolektioner, helt mot min egen vilja - och med hotet över mig att om jag inte gick på dem, så fick jag inte några pengar till mina ridlektioner. Jag våndades, vägrade öva och då intresset inte fanns, så sa min pianolärarinna att det nog inte var någon idé att jag fortsatte.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så hemskt! Och att ställa ultimatum! Men pianolärarinnan var ju klok iaf. Kram!

      Radera
  10. Jag läser och nickar igenkännande. Det är svårt detta med att spela vissa tonarter. Jag har nu nästan lagt av med spelandet, men jag kommer ihåg att jag tyckte samma som du, den tiden jag höll på, då pressade jag mig själv för att klara av det, men så gör jag inte längre.
    Vacker bild på stenen, så fint fotad. Katten i trädet, så söt men ser lite ängslig ut. Vill den inte gå ner kanske? De har ju så mycket lättare för att klättra upp i träd, än nerför.
    Härligt med den blå himlen och blåa havet och bergen, så tjusigt.
    Trevlig torsdag.
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Lite osäker på att komma ner. Men det gick bra!
    Idag skriver barnen låtar i Cdur. Det är enkelt. Men lite tråkigt i längden! Kram !

    SvaraRadera
  12. Nej det får bli andra låtar, den här tiden vill man vara ute och njuta, Jag spelar inte piano, började som barn men nej. Men vackert är det och det verkar kul. Men njut på ute du istället. Boktjuvar gillas inte. En bok ska jag lätt att läsa, orden ska flyta, en njutning!
    Vackert foto, förstår att det var värt varje steg i uppförbacken ,-)
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
  13. Kul att kunna klicka lite lagom på piano. Blir nog så att vi skippar all solosång. Kan bli till jul i stället. Räknar kallt med att jobba ett år till, en dag i veckan...med musik. Kanske det kan bli rn höstkonsert t.o.m Kram!

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas