Dagbok

 Lystrade lite extra, då man pratade om dagböckers betydelse, på P4s morgonprogram, "Morgonpasset".

Man citerade en författare ( namn föll bort för mig) som ansåg att dagboksskrivande är ett sätt att uppleva en händelse flera gånger, ur olika perspektiv, att framkalla speciella känslor igen.

Visst skrev jag dagbok lite då och då, när jag var ung. Vet att jag har någon kvar i gömmorna, men har inte läst på länge. Kan - eller vill - jag känna tonårens, många gånger negativa, känslor återigen?

Skrev också dagbok på datorn, under några år. Tyvärr, så försvann den, när datorn tackade för sig. De anteckningarna hade jag velat ha, det hade varit intressant att att läsa vad man hade för tankar och vad man var med om för så där tjugo år sedan....

Har förstås ett antal fotoalbum. De är också dagböcker. Dem borde man kolla i lite oftare. Absolut.

En femårsdagbok fick jag för  sju, åtta år sedan. Började skriva något kort varje dag, samt anteckna något om vädret. Tantvarning på det, kanske ( men jag är ju tant). Trots fåordigheten i anteckningarna, så gör de att man kan återkoppla till vissa händelser... och förnimma de känslor som de förde med sig. 

Bloggen är ju en guldgruva, för egen del. Framförallt kombinationen bild och text. Så är den lättillgänglig. Bara att ta fram mobilen och bläddra sig fram till något visst år och någon viss månad. ( från febr 2009)

Jodå, jag har skrivit så långa och tråkiga inlägg, att jag ger upp en del inlägg. Men de mer personliga, de är det av stort värde att återkomma till. Nackdelen med bloggen är väl att man inte kan skriva riktigt allt, de allra innersta känslorna, dem som man kan skriva i en "hemlig" bok. Men det kanske är lika bra det, det man inte skriver, det är ju ingen som gör en glad egentligen....

Så nu lite dagboksantecknigar:

Halmstadsstugan har vi inte besökt på två och en halv vecka. 

Då väderprognosen såg bra ut, med sol och ok temperaturer, så tyckte både vi och Johannas familj att en lördagsutflykt dit passade bra.

Mamma, pappa och storebror åkte ut på lite egna  ärenden, så fick ha sällskap av den här charmige killen.  

Har inte träffat honom på en och en halv vecka. Tycker att han växer på på längd och i sitt sätt att uttrycka på sig, mellan varje gång vi träffar honom.

Mamman gillar Halmstads välsorterade Erikshjälp. 

Konrad fick åka med och kolla leksaksavdelningen. 

Några pussel, spel och böcker kom med hem.... 

En pusselbit fattas på det här pusslet. Pusselbitar fattas i livspusslet ibland också. En sådan  tur om det då är en kantbit....

Sommargrannarna hade ett av sina barnbarn på besök. Konrad är väldigt förtjust i lilla Klara. 

En sådan jättepåse godis hon hade att bjuda på, denna lördag!

På stranden var det "nollning" - eller kanske heter det som på min egen tid "Inspark" - för de nya högskoleeleverna.

Kul med lite underhållning. 

Det gick verkligen snyggt och städat till. Vi kunde inte se några eftermiddagsberusade ungdomar. Alla olika studiegrupper/linjer hade sina egna lekar och tävlingar. Ja, det såg riktigt kul ut.

Många  var de! Oj, en sådan massa studenter som det måste finnas på Halmstads högskola, men tanke på att detta bara var de som börjat  på högskolan i höst. Samt en del fextfixare, förstås.

Det blev en fin dag på alla sätt. Stranden var extremt fin och vattnet likaså. 

Klart att denna tanten måste bada. 

Jag var tämligen ensam om att ge mig ut i vågorna. Det var ljummet i vattnet, faktiskt behagligare under vattnet än i vinden ovanför vattenytan.

Hoppas, hoppas att det blir något mer bad denna sommar. 

För så länge man kan bada, så är det lite sommar kvar, tycker jag.

Vinterbada?  I så fall skulle jag bo nära en sjö, så det kunde bli en daglig rutin. Men det gör jag inte...och då får jag passa på under sommarens havsbesök.