Liseberg

 

Det har blivit lite av en tradition att åka med Johanna och killarna till Liseberg, veckan före jul.

Vilken förmån att ha ett av Europas bästa nöjesfält, på dryga timmens köravstånd.  Förmån... ja, det kanske låter dumt... men Liseberg är en fantastisk plats, som har något för alla, i vilken ålder man än befinner sig.

Att bara vandra omkring på det stora området och titta på alla julutsmyckningar och alla de miljontals ljuskällor som lyser, det är värt inträdesavgiften.

Tog inte många bilder sedan mörkret fallit. Hade fullt upp att hänga med barnbarnen...och deras tokiga mamma... i alla attraktioner. Man behöver ju ofta vara två vuxna, när man har med sig en femåring och en ( snart) sjuåring. Det behövs  en vuxen per barn, i bergochdalbanor och fartfyllda karuseller/snurrande saker.

Morfadern hade avsagt sig att vara vuxen nummer två.

Nu tycker jag att det är rätt kul att testa en del roligheter i parken. Det som är ok för en femåring att åka, det ska väl också en sjuttioåring fixa, tänker jag.

Uppe på berget fanns det tre nya attraktioner, som var ok för alla över 110 cm, i vuxens sällskap. Två av dem ville båda pojkarna åka, så jag hade inget val. Bara att ge sig upp. En, Tempus, var lite läskig... ja, precis på gränsen vad jag anser vara lagom äventyr.  Men jag skulle gärna åka den igen!

En ny berg och dalbana fanns också på toppen. Utan speciellt branta backar. Luna. Några av barnen i skolan pratade om den, då jag berättade om att jag skulle åka till Liseberg.  ( Har vikarierat både må och ti förmiddag) 

- Den ska vi åka, tyckte Johanna. Konrad, som testat den med sina föräldrar i somras, stannade med morfar . K-P gick snällt med sin tokiga mamma  

- Mormor, ska med också. Är det ok att du åker ensam? undrade han, som hade åkt tillsammans med sin mamma hela eftermiddagen.

Mormor fegade inte ur. Men var lite orolig inför resan. Och den var läskig. Framförallt för att det gick då otroligt snabbt.  Först framåt, sen bakåt.  Blundade, tittade, mössan höll på att flyga iväg, blundade igen och när jag vågade kika, så hade halsduken blåst upp framför ögonen 

Både Karl-Petter och jag konstaterade att nästa år får mamman åka Luna ensam.

Morfar köpte biljett och gjorde oss sällskap upp i Pariserhjulet. Härlig utsikt...men mindre härlig känsla, då man befinner sig allra högst uppe på toppen. Speciellt när det stannar där och gungar fram och tillbaka. Alltid en lättnad att åka neråt igen.

Tomten tog emot besök, i sin vrå, i stora tomtelandet. Killarnas önskelistor lämnades över.  K-P pratade en hel del med tomten. Konrad tittade skeptiskt på honom...

En tjugo minuter lång tomteshow lyckades vi komma i rättan tid till. Flera allsånger bjöds det på. Både Konrad och Karl-Petter...och mormor... sjöng glatt med.

Tur med vädret hade vi. Flera plusgrader och uppehållsväder. Rätt dag valde vi. Inte så trångt i parken och inga köer till attraktionerna. Det enda som vi inte hade tur med det var att spelandet på varuhjulen.  

En låda popcorn/chips  till två trötta, men nöjda, killar, det fick bli avslutningen på en kul dag på Liseberg.