Liseberg

 

Det har blivit lite av en tradition att åka med Johanna och killarna till Liseberg, veckan före jul.

Vilken förmån att ha ett av Europas bästa nöjesfält, på dryga timmens köravstånd.  Förmån... ja, det kanske låter dumt... men Liseberg är en fantastisk plats, som har något för alla, i vilken ålder man än befinner sig.

Att bara vandra omkring på det stora området och titta på alla julutsmyckningar och alla de miljontals ljuskällor som lyser, det är värt inträdesavgiften.

Tog inte många bilder sedan mörkret fallit. Hade fullt upp att hänga med barnbarnen...och deras tokiga mamma... i alla attraktioner. Man behöver ju ofta vara två vuxna, när man har med sig en femåring och en ( snart) sjuåring. Det behövs  en vuxen per barn, i bergochdalbanor och fartfyllda karuseller/snurrande saker.

Morfadern hade avsagt sig att vara vuxen nummer två.

Nu tycker jag att det är rätt kul att testa en del roligheter i parken. Det som är ok för en femåring att åka, det ska väl också en sjuttioåring fixa, tänker jag.

Uppe på berget fanns det tre nya attraktioner, som var ok för alla över 110 cm, i vuxens sällskap. Två av dem ville båda pojkarna åka, så jag hade inget val. Bara att ge sig upp. En, Tempus, var lite läskig... ja, precis på gränsen vad jag anser vara lagom äventyr.  Men jag skulle gärna åka den igen!

En ny berg och dalbana fanns också på toppen. Utan speciellt branta backar. Luna. Några av barnen i skolan pratade om den, då jag berättade om att jag skulle åka till Liseberg.  ( Har vikarierat både må och ti förmiddag) 

- Den ska vi åka, tyckte Johanna. Konrad, som testat den med sina föräldrar i somras, stannade med morfar . K-P gick snällt med sin tokiga mamma  

- Mormor, ska med också. Är det ok att du åker ensam? undrade han, som hade åkt tillsammans med sin mamma hela eftermiddagen.

Mormor fegade inte ur. Men var lite orolig inför resan. Och den var läskig. Framförallt för att det gick då otroligt snabbt.  Först framåt, sen bakåt.  Blundade, tittade, mössan höll på att flyga iväg, blundade igen och när jag vågade kika, så hade halsduken blåst upp framför ögonen 

Både Karl-Petter och jag konstaterade att nästa år får mamman åka Luna ensam.

Morfar köpte biljett och gjorde oss sällskap upp i Pariserhjulet. Härlig utsikt...men mindre härlig känsla, då man befinner sig allra högst uppe på toppen. Speciellt när det stannar där och gungar fram och tillbaka. Alltid en lättnad att åka neråt igen.

Tomten tog emot besök, i sin vrå, i stora tomtelandet. Killarnas önskelistor lämnades över.  K-P pratade en hel del med tomten. Konrad tittade skeptiskt på honom...

En tjugo minuter lång tomteshow lyckades vi komma i rättan tid till. Flera allsånger bjöds det på. Både Konrad och Karl-Petter...och mormor... sjöng glatt med.

Tur med vädret hade vi. Flera plusgrader och uppehållsväder. Rätt dag valde vi. Inte så trångt i parken och inga köer till attraktionerna. Det enda som vi inte hade tur med det var att spelandet på varuhjulen.  

En låda popcorn/chips  till två trötta, men nöjda, killar, det fick bli avslutningen på en kul dag på Liseberg.

Sista (?)

 

Fick upp mobilen under det att duktige gitarristen tog över allt komp under "Halleluja". Tycker inte att den här bilden är mer närgången, än att jag kan visa den.

Sex tjejer och en kille var frånvarande, jämfört med hur det var på luciadagen. Från tre av tjejerna samt från killen, hade föräldrarna skickat meddelande om att barnen var sjuka. Tre uteblev bara. Sånt gör mig så förbaskad.  Det är så lätt att skicka oväg ett mail. Eller SMS. Ska bli intressant att se om de här tjejerna dyker upp i skolan i morgon. Ska vikariera på förmiddagen, och träffa alla fyr-sexor.

Nu gick det jättebra med framträdandet idag. De som sjunger "bäst", de var med.

Ganska mycket folk hade kommit till bygdegården. Många mor/farföräldrar till de uppträdande barnen.

Förutom luciaframträdandet, så framförde elever från F-3 tomtesånger. Oj, vad de klämde i. Tyvärr har jag ingen bild på den härliga tomtekkädda skaran. Jag klinkade ju piano. 

Sista luciaframträdandet för i år. Om det var det sista överhuvudtaget, det får framtiden utvisa.

Tänker att det är sista gången som jag ställer upp och har hand om ett framträdande, som hela skolan är involverad i. Eftersom det inte finns någon av de ordinarie pedagogerna som ställer upp utanför skoltid. Annat var det förr.  Då var det både tre och fyra lärare på plats i bygdegården, förutom mej. 

Men... jag kan absolut ändra mig... för det är så oerhört värdefullt för barnen att få uppträda för publik. Och nästa år skulle  gitarristen kunna ta hand om det mesta kompet själv, bara han får lite stöd från en gravt överårig lärarinna...

Halt

 Halt --- eller Halt. det beror på hur man uttalar a-et. Både långt och kort a-ljud känns aktuella.

Alldeles utanför vår tomt

Vi börjar med det långa a-ljudet. 

Tog på mig broddkängorna för första gången denna säsong, då jag gick ut för att ta en promenad efter lunch.  Hos oss var det halt. MEN det hade gått att ta sig fram utan broddar. I mitten av vägen hade den lösa snön smält bort, och det fanns gå-säkert grus-underlag. När jag kom fram till "byn", en kilometer bort, så var hela vägen bar. 

Träffade på svägerskan som var ute med sin hund. Tråkigt med det här vädret, tyckte hon. Jag svarade inte redigt på frågan, för jag tycker att det är gott med plusgrader och snösmältning, samtidigt som det var helt ok  med den  knappa dm snö som funnits några veckor. Gångbart nästan överallt, bara lite halt i bilspåren. Sex plusgrader ... eller sex minusgrader.? Kanske är det så att även jag föredrar det senare. Så länge det är för mycket snö. 

Buketten som jag fick från Nexans efter fyra luciaframträdanden . Dessutom får vi en inte oansenlig 

summa pengar till skolan från dem. De är pengar som ligger till grund för en skolresa för alls skolans elever. Igår var det fortfarande snö utanför fönstret.

Full fart mot jul.  Tycker ju att den här högtiden är "så där". Även om det numera inte är så mycket som ska fixas, så blir det ändå en del måsten. 

Julklappar. Nästan bara till barnbarnen. Nästan allt beställt via nätet. Men det ska slås in och det tar sin lilla tid. Är fixat.

Julkort. Blev sju julbrev i år. Ska jag skicka kort, så kan jag lika gärna skriva några rader.

Julpynt. Betyder nästan bara tomtar. Samt lite dukar med tomtar på. Längtar efter gran. En riktig gran. Det är så vackert, gottdoftande och juligt. Här har det inte funnits någon gran de senaste fem sex åren. I år tycks det inte komma in tallris heller... eller kanske gör det så under veckan som kommer... ( Tänker att jag inte måste fixa allt...)

Julbak. Bakade bröd på förmiddagen. Nytt recept på vörtbröd. De gamla "vanliga" prästgårdslimporna. Brödkakor på grovt mjöl. Ska baka tre-fyra sorters kakor nästa vecka. Ganska roligt att baka kakor. Brukar ge värnamodottern hälften.  Killarna gillar mormors torra småkakor....

Julmat. Ja, det blir väl inte förrän om en vecka. Är inte så mycket som ska förberedas.... en hel del finns klart i Värnamo, då vi kommer dit på julafton.

Tror att det jobbigaste med julen är att det är mörkt nästan hela dygnet. Vill ju gärna ha dagsljus, då jag fixar saker. Och dagsljus för att gå ut någon timme.  Det är precis att man får till det....

Klockan är just nu tio över fyra. Ute är det kolsvart.... De timer-inställda ljusslingorna, som sattes upp i slutet av november, de har fortfarande inte börjat lysa. För i november, då kom skymningen vid halv fem....

Tråkigt att man inte längre "vågar" lägga ut bilder från Luciafiranden. GDPR , släng dej i väggen.

Det fina luciafirandet passerade i veckan.  Har några bilder på det stora luciaföljet. Men tvekar att lägga ut det på nätet. Inte klokt som det blivit. I facebooksflödets "minnen" kommer många års luciaföljen upp. Kul att se, att minnas. Förra året lade jag ut en "tredelad" bild, där luciaföljet var en av de små bilderna, på Instagram och Facebook. Fick ett SMS från en förälder, att så kunde jag inte göra. Avskyr präktiga paragrafryttare. Men jag tog bort bilden...feg som jag är.

Fem framträdanden hade den 24 elever (från åk 4, 5 och 6) stora luciagruppen  Alla som hade valt att vara med, var friska. Dock inte dagen efter, då var det 3-4 stycken som inte orkade komma till skolan. 

Jag brukar ha nästan samma program år efter år. Det är bra, för då kommer de äldre eleverna ihåg texterna, och de yngre kan hänga på. Varierar lite med solister och instrumentalister. I år hade vi en kille från femman, som kompade en del på sin halvakustiska gitarr, Väldigt fint!

Vi har ett uppträdande kvar i morgon. I bygdegården. Hoppas att de flesta är friska. Blir mäktigt med alla fina barn på scenen. 

Nejlikor i den fina buketten på köksbordet

Dummare och dummare blir det år från år. Detta är var det många förskolor som inte bjöd in föräldrar på luciafirande. För att det finns några av de små barnen som är blyga, och inte vågar framträda. Det är så dumt, så jag blir mörkrädd, inför vart vårt svenska samhälle är på väg. Ja, det finns blyga barn. Det finns ännu fler barn, som verkligen älskar att sjunga och uppträda. Lösningen på problemet är synnerligen enkel: Låt de barn som inte vill vara med, slippa.  Nästa år kanske de är med. Eller aldrig. Vi är olika. Så ska det vara. Ingen ska tvingas till något. Ingen ska undanhållas något, för att någon annan inte vill.... 

Halt... med kort a... för sådana dumheter.

Halt... med kort a.... kommer det att bli när julafton är över. Tvärstopp. så att denna tanten nästan klättrar på väggarna , av ovana av att inte hela tiden ha något som "måste" göras. 

Nåja, i mellandagarna kommer två tredjedelar av malmöfamiljen till Ulås, Värnamo. En extra "julafton", men med enklare mat. Med grandoft och julklappsutdelning,,,,

Men till jul är det fortfarande en vecka. Innan dess, så är det en hel del som ska göras... lite extra skoljobb, lisebergsbesök... och så det där som ska fixas här hemma dagarna före jul...

Tur att man är någorlunda pigg i den gamla kroppen, och att man inte har ont och är halt...

Triss i underhållning

Den musik- och underhållningstokiga tanten har fått sitt lystmäte stillat de sista dagarna. Nästan så att tanten känner sig lite trött idag.  Det har blivit sena kvällar, och en del bilkörning i lite halvtaskigt väglag.

I torsdags var det födelsedagspresenten från maken som skulle förverkligas. Lite..väldigt ...tokigt blev de. Han hade tydligen glömt att det var pokerkväll med gubbarna samma kväll. Så det blev svägerskan som fick åka med. Trevligt... men lite tråkigt att köra sex mil enkel resa, innan jag hämtade upp henne. Väglaget var inte det bästa. Men vår bil... den känns stor, trygg och stabil...

Konserten, med Anders Ekborg, i Gustav Adolfskyrkan i Borås var superbra. En finstämd konsert med varierad musik. Fokus på julmusik... med bl.a. O, helga natt som avslutning 

I fredags var det en kort resa till underhållningen. Maken körde dessutom, så jag kunde avnjuta ett glas bubbel och ett glas rödvin, a 50 kr glaset ( välfyllt) under den två och en halv timme långa "Ljungsarpsrevyn". Samt att få tid och möjligheter att prata med ett antal vänner och bekanta.

Fem kvinnor i olika åldrar ( 40-75) bär upp revyn. De är helt ok, men det var för att Micke och Nettan skulle ha en akt( av tre) som vi var på plats.

Mikael Riesebeck, grannpojken , halkade in i underhållningsvärlden som tjugoåring.  Där har han hittat sin plats och blivit bättre och bättre.  Hans sambo, Jeanette Cappocci, är också etablerad revyartist.  Så kul att se de båda på scenen. Härligt att få skratta riktigt gott!

- Ska du åka med till Jönköping och kolla Albin Lee Meldau, undrade Johanna. Det var vid biljettsläpp i augusti. Kvällarna var ännu ljusa och väglaget bra. Den 9 december låg långt fram.

- Visst vill jag det, svarade jag, och swishade över 750 kr för biljetten.

Det blev en resa i mörker och dåligt väglag. Sju mil enkel resa. Men det var det värt! 

Oj, så bra!  En del egna låtar bjöd han på, men allra mest var det covers från svenska vissångare. Musikerna var enastående, fler av dem behärskade flera olika slags instrument. Med bravur! Duktiga musiker imponerar så på mej!

Något som var intressant, det var bredden på Lee Meldaus publik. Det var allt från tjugoåringar upp till äldre pensionärer.

Nu har jag inga biljetter kvar i mobilen.  Men... två-tre tillfällen med underhållning finns bokade. "Vinteryra" på Malmö Opera efter jul. Familjeföreställning, där alla tre barnbarnen ska gå med och få möjlighet bli lika mycket "levande musikälskare" som sin mormor...

Falkenbergsrevyn är också bokad. Tills i mitten av februari. Dit åker vi buss med PRO-gänget. 

Dessutom ska jag se Wicked på Göteborgs operan. Dotterns födelsedagspresent ..

Lite tokig kanske jag är, men faktum är, för denna tant så är känslan att omges av härlig musik, den bästa känslan som finns.

Åldern

 Nu kommer det.... åldersnojeinlägget. Tillsammans med  bilder från dagens promenadrunda.

Det har varit några speciella dagar. Lite ångestladdade för min del. En helt grundlös ängslan.  Men sådan är jag. Skapar en massa oro, av minsta lille minimöjlighet till det samma.

Har ju skrivit en del om min pappa. Han som jag levde under samma tak som i tjugo år utan att ha någon riktig kontakt med. De senare åren av hans liv, då jag flyttade hemifrån och framförallt då jag fick familj, de blev betydligt bättre kontaktmässigt.

Min far blev sjuttio år. Samt några dagar. Precis så gammal som jag är nu. Kommer så väl ihåg där dödsbudet kom. Vi var på fest i byn. Min mor hade ringt makens faster och berättat. Det var hon som ringde upp maken på festen. Vi åkte hem och jag ringde till min mor och sa: - En sådan tur att det inte var du. Det hade jag inte klarat. 

Min mamma var bara sextiosju. då min far hastigt gick bort. Antagligen var det något med hjärtat, som gjorde att han avled, sittande med foten på gasen, i ett försök att komma ur den snödriva som min mor kört fast i med den blå Mazdan.

. 

- Vi obducerar inte så gamla farbröder, var beskedet från sjukhuset, dit ambulansen kört den konstaterat avlidne mannen. 

SÅ GAMLA! 

Hm... mycket har hänt på trettiofem år. Idag tror jag att man att reda på dödsorsaken på ett plötsligt dödsfall....

Jag var trettiofem år då min far dog. Han var sjuttio. Sjuttio år. det var inte så gammal 1988 heller....

Naturligtvis tänker man på döden, när någon nära anhörig går bort. Kommer väl ihåg att jag tänkte: Det är trettiofem år tills jag blir sjuttio. Det är en lång tid. Jag hinner göra mycket.  ( Om jag nu har hunnit det kan man diskutera, men det gör jag inte här och nu... )

Nu är jag i precis den ålder då min far dog. Tankarna är med dagligen.   Borde försvinna, om ett tag. Finns det något vetenskapligt belägg på att man blir så gammal som ens förälder? Knappast. Men ändå, just att passera sjuttio år har blivit en extra svåröverstiglig barriär för mig....

Blir så trött på alla klichéer om ålder: 

"Sjuttio är det nya femtio".  Skitsnack! Sjuttio är sjuttio. Femtio är femtio. Sen att alla klär sig ungdomligare, och är mer aktiva, det har ju mer med tidsandan att göra, än med ålder. Medellivslängden har höjts något. Den ligger på närmre 85 år för kvinnor, kan jag googla fram. En sjuttioåring har femton år "kvar", en femtioåring trettiofem. Kom inte och såg att sjuttio är det nya femtio. Även om jag kan förstås vad man menar..... 

"Ålder är bara en siffra". Absolut inte. det finns väl inget som är så säkert som åldern. Iallafall för alla som är födda i Sverige. Här är både födelsedatum och födelsetid väl dokumenterad för oss alla. Åldern är en realitet.

" Man är inte äldre än man känner sig!" Men snälla, man är ju precis så gammal som man är. Sen har nog de flesta av oss svårt att förstå att vi är så "gamla" som vi är. Vi har upplevelser från alla åldrar lagrade i hjärnan, så vi har den fina möjligheten att förflytta oss genom åldrarna via tankens kraft. 

Googlar lite för att hitta några bara talesätt om ålder. 

Hittade två, som jag absolut kan ställa mig bakom.

Att vara sjuttio år ung är ibland långt mer uppmuntrande och hoppfullt än att vara fyrtio år gammal

Bara den som inte accepterar sin ålder känner sig verkligt gammal.

Vill gärna försöka vara sjuttio år gammal, men ung i sinnet. För även om det gör lite ont i kroppen ibland, så känner jag mig inte så gammal.

När min pappa var lika gammal som jag, så var han borta sedan en vecka. Blommorna som han fick på sjuttioårsdagen, de stod ännu kvar. Min mamma blev åttio, minus sex veckor. Så nu behöver jag inte ha ålderångest på nästan tio år. Om jag lever så länge....

Varför inte ?

 Hade väl inte tänkt skriva något idag. Så kollade jag om jag tagit några foton under dagen... och det hade jag... Så varför inte skriva några rader i den offentliga dag och och tankeboken.

Mötte solen i soluppgång, på väg till "mormorstisdagen". Tog några bilder genom vindrutan. De blev bra.

Möttes av vår tisdagsledige femåring i dörren. Han hade förberett fem olika lekar, meddelade han. Först skulle vi bjudas på restaurang. Det var dukat och klart. Med en kudde som extra sittplats. 

Jag tyckte att det var läge att gå ut en stund efter ett par lekar. KP är inte svåröveetalad, vad det gäller att gå ut. Han ville åka snowracer. Vilket betydde att jag drog honom längs en uppkörd grusväg, medan han satt, låg ...och ibland styrde... på de mest konstiga sätt. Solen sken en stund, sen blev det grått igen. Dock bara några minusgrader . Kamera/mobil kom inte fram förrän vi var tillbaka därhemma igen. Tindra och Drömma väntade på lunch.

Klockan 13 slutar skoldagen, då man går i förskoleklass.  Morfar hämtade Konrad I skolan. När han kom hem, var det dags för pepparkaksbak.  Jag hade gjort det efter ett nytt recept, ett recept med vispgrädde i.  Fixade degen i söndags och lyckades läsa fel på kvantiteten mjöl i degen. Läste 18 dl. Skulle vara 13.  Inte lätt att få ihop den degen. Hällde i lite mer grädde direkt. Kollade degen i går. Gick inte att kavla ut. Tillsatte ytterligare 50 g smör... och fick faktiskt en jättebra deg. Som tur var...

Killarna var fokuserade "halva degen". Resten fick jag och morfar baka ut. 

Nåja, nu har jag iaf gjort min "mormorsplikt"; baka pepparkakor med barnbarnen. Iaf två av de tre. Ett aber att Ava bor så långt bort, så att jag inte kan baka med henne. Fast...å andra sidan... hon har ju en pappa som är proffs på att baka...

Tänk att bo på landet, med mindre än tio minuters bilresa till stan. Det gör den här killen. 

Insåg att jag behövde mer julklappspapper. Jodå, alla julklappar är inköpta. 90 % via nätet. Många av dem är stora. Så det går åt papper att slå in paketet med.

Det blev en tur till Rusta på seneftermiddagen.  ( Förstår f.ö. inte vad som lockar i  Ullared, då allt man behöver finns på Rusta .. eller liknande butiker. )

Blev inga leksaker inköpta idag... trots att KP tyckte att det fanns en del som han önskade sig. Men tomhänt kunde han ju inte gå från affären. Mormor tyckte att det var ok att han köpte en tvåpack ( Konrad ska ju också ha)  med Pringels, att sparas till helgen.

Mormors/morfarstisdagen, det är en  heldag. Tolv timmar från att man åker hemifrån klockan åtta, tills man är hemma igen. Men det är roligt, jättekul! Är så tacksam för att få möjligheten att träffa killarna varje vecka. Saknar Ava ibland...men träffar henne nästan en gång i månaden. Det får jag vara nöjd med...

Dubbel vinst

 

En dubbel vinnare. Både Bolt och duktiga Linnea. 

Det blev dubbel vinst idag för dotterns ponny ( russ) Bolt  och  hans dressyrryttare Linnea. Skam till sägandes, så har jag aldrig sett ekipaget på tävling tidigare. Det var mången god dag sedan jag överhuvudtaget såg någon  av dotterns hästar, just i dressyrsammanhang. Hopptävlingar brukar det bli någon gång per säsong. Allra helst på en grön gräsbana.

Jag blev minst sagt imponerad över ekipagets uppvisning. Programmet är ungefär fem minuter långt, och det ska växlas i lika gångarter, läggas volter, bytas galopp, öka i tempo, göras skänkelviknngar... och allt i rätt ordning, dessutom. 

Nu var det ett fåtal ekipage som kom till start i varje klass, så det där med att vinna, kanske inte var jättesvårt... men dock oväntat i den klass som man gjorde debut.  Det allra viktigaste med tävlandet, det är att slå sina tidigare poäng. Att utvecklas och bli bättre och bättre. Bra tanke , tycker jag, bara inte pressen blir alltför hög.

Gjorde en krans på en gammal stomme. Röda plastbär fick bli lite utsmyckning. De stackars fåglarna, de tror att det är riktiga bär, och låter sig väl smaka. Det konstiga är att de återkommer, trots att kransen hänger under tak, på verandan. 

 I går var det kalas. Makens systerdotter fyller  år. Idag. Hon hade bjudit sin morbröder och kusiner med familjer, samt sin sambos föräldrar och syskon. I vanlig ordning, så har jag mått halvpyton några dagar. Magkatarr upp över öronen. Helt enkelt beroende på att  ett kalas var nära förestående.... Trots att jag förstås träffat samtliga tidigare.... eller kanske därför.... 

Losec hjälpte en del, men att ha "överlevt" ännu ett kalas som jag gruvat mej till förhöjd magsyrenivå, det hjälpte ännu mer. Dessutom var det trevligt, och så roligt att träffa våra döttrarnas kusiner med respektive och prata med dem. Jag gillar dem så mycket allihop.  ( Sen finns det ett aber med i det hela, som ligger kvar sedan två decennier tillbaka.... men jag tror mig kunna strunta i det nu. Äntligen)

Johannas familj var förstås med. De bor ju bara sex mil bort. Karin var den enda kusinen som inte var på plats. Lite långt att åka från Malmö.

Våra båda barnbarnkillar stannade hos oss över natt. Passade ju bra att möta upp med mamman och kolla på Bolt, nu när dressyrtävlingen gick på så nära håll som i Gislaved.

Kände dock att jag gick ur kalasoron med dubbla vinster, eller kanske flerdubbla. Det var ett mycket trevligt kalas, och magkatarren, den är borta. Dessutom gjorde barnbarnövernatttningen att jag verkligen kom iväg på dressyrtävlingen.  Och alltid kul att få rå om barnbarnen här hos oss, även om det inte blev så änge denna gång.

Var alldeles speciellt vacker himmel i torsdags. Tog några bilder, då jag hann ut på en promenad  precis i solnedgången.

Första advent idag. Har sällan advenstpyntat så sent som i år. Brukar göra det några dagar före första adventshelgen. Nu hanns det inte med förrän i fredags. Varvid maken såg till att hela huset blev storstädat. Med gemensamma krafter, förstås. En dubbel vinst det också... för nu behövs det ingen större städning inför jul. Gott att ha det gjort.

Riktigt vackert blev det, allt eftersom färgerna tilltog i styrka. 

Pä dagens runda, i minus sex grader, var det bara grått, 

Ha en fin adventssöndag!