Lite ledsna...

... är nog alla i familjen idag. J skickade ett SMS och berättade att Kitty, 16, fått en överdos insomningsspruta ( man gör så när man avlivar katter) och fått gå till de sälla jaktmarkerna. Hon har bott i H-hammar i minst ett och ett halvt år och varit en pigg gammal katt. Sista veckorna har det gått snabbt utför med hosta och andningssvårigheter. I morse valde J och M att avliva henne. Visst är det tomt och visst är det sorgligt när ett husdjur år bort. Kitty var en gammal katt, och gamla katter kan inte leva hur länge som helst. Förhoppningsvis kan en ny katt fylla tomrumet efter Kity så småningom.

Kitty och Mimmi flyttade till Stockremma när döttrarna var i tidiga tonåren. Kattungarna kom från min brors katt, en katt som fått flytta hem till min mamma, när man insåg att det var besvärligt att ha katt i stan. Mamman var en perser, inköpt som en Måns, men visande sig vara en Månsa. När Månsan var 12-13 år slutade min mamma med p-piller - gamla katter blir väl inte havande - men se det gjorde hon. Tre kattungar blev det, den tredje Oskar, blev kvar hos min mamma under hennes sista år. Mimmi fick vi avliva förra året.

Jag trodde att vi mist Fritz också. Han gick ut i femton graders kyla klockan sex i morse, och kom inte tillbaka. Normalt rusar han in, när det är så kallt om tassarna. Klockan kvart över nio hade han inte kommit, och då skulle jag åka i väg till stan. Ringde till C-E, och han var övertygad om att räven fått sig ett skrovmål. Så jag kände mig synnerligen bedrövad när Js SMS kom. Två katter borta på en och samma dag....

Klockan var nästan fyra när jag kom hem igen. Räknade inte med att få se Fritz, det kändes riktigt tungt, så gissa om jag blev glad när han kom rusande ut genom glipan i garagedörren ( som var uppställd utifall) och ville in till mat och värme.

Knäppa katt - ge sig ut i så´n kyla och oroa hela både mej och C-E.

Fritz har sin egen historia. Han kom gående hit en augustidag för, jag tror, sex år sedan. En utmärglad liten katt, antagligen årsgammal, som C-E gav mat. Sen försökte både vi och de då pigga gamla kattdamerna Mimmi och Kitty att köra bort honom. Men vi lyckades inte, han hade bestämt sig för oss. Vi har försökt forska i hans bakgrund, men vi har aldrig kunnat förstå var han kommer i från.

Borås var ett bedrövligt tråkigt ställe. Fullt på alla parkeringar i Knalleland redan vid elvatiden. Fick ställa mig utmed en vägren, tillsammans med många andra parkeringsrutelösa bilar. I de affärer jag besökte var det inte så mycket folk. De sista julklapparna gick snabbt att köpa.

Passade på att fika och äta säsongens första semla. - Usch och fy, säger en del. -Gott, säger jag.

På lasarettet lämnade jag 4,5 dl blod. Fick också en minihälsokontroll, blodtryck och Hb. Känns alltid lika bra när man blivit tappad på de livgivande dropparna, man har verkligen gjort något för någon annan. Något som inte kostade mig något, men som betyder liv för någon annan.

Åkte till Rångedala för att kolla hur långt min bror kommit i förändringen av mitt barndomshem. De var ett helt annat hus som stod längst bort i Backgården, och byggmästaren guidade och visade och förklarade.

Utsikten från barndomshemmet och dess närhet är alltid lika fantastisk.

Träffade en gammal släkting till min mor, då jag besökte den eminenta blomsteraffären i Rångedala. Så roligt att få träffa en gammal bekant, som jag senast träffade på min mors begravning. Lovade att skicka ett kort till hans stundande åttioårsdag.

En både sorglig och glad dag har det varit. Nu ska jag sticka sista julklappen ( tack Ingela för din supergrej) och så ska jag ringa bror min.... och dottern.