Tänka, tycka, trött

-Lyssna bara, uttryck inte din åsikt! Det var en uppmaning som gavs mig i början av veckan.
Nä, en kommunens tjänsteman får inte tycka. I allafall inte om han/hon jobbar i skolans värld. Hon/han ska vara tyst och inte ha någon åsikt om att det under senare år skapats en massa bestämmelser som gör skolvardagen betydligt jobbigare för både barn och vuxna.
Hur ska det bli bättre om inte vi, som ser konsekvenser av felaktiga beslut, får tycka?


Tyvärr tror jag att det är så bitterhet skapas.
Nedtryckt och ledsen gör mig också vår värdegrundskursen. Hela tiden blir man påmind om fel som man gör och uppmanad att se sina fel och brister - och uppmanad att bättra sig.....
Kursen går ut på att barn behöver uppmuntran ...... och det behöver vi inte ha en kurs för att förstå. Vi vuxna behöver också uppmuntran och bekräftelse .... eller är det bara jag som är ett stort barn???

En arbetsplatskamrat gladde mig idag, när hon gav mig några positiva ord. Vi är så dåliga på att bekräfta varann.Tack Bea, för att du gav mig en gladare dag.


Helt plötsligt var jag ensam med fyra klasser på musiklektionen. Femtio barn som sjöng julsånger med ljusa härliga stämmor.Jag fick "tuppaskinn". Wow, så bra det lät. Tänkte att sådan här fantastisk sångarglädje, är det inte många som får uppleva. Men femtio barn fortsätter att låta mellan sångerna - det tröttar.

Mörkret tröttar - jag tycker inte om mörker. Det får jag nog både tänka och tycka.....


Tänkte på det när jag såg en riktigt härlig sommarbild här om dagen..... när jag ser en sommarbild i juletid, så kan det knipa till i magen av sommarlängtan.

Ser jag en julbild på sommaren, så flyttar jag snabbt blicken därifrån och tänker - Det är långt till jul, som tur är. Inget magknip där inte.....

Nu är det snart jul och det är skrämmande att så många människor ( var det 25%) har ångest inför julen.... Förr tyckte jag också illa om den högtiden - jag kommer ihåg att jag ofta grät på julaftonskvällen - av trötthet - och besvikelse för att ingen visat uppskattning för det jag gjort för att det skulle bli en bra jul.

Idag tycker jag julen är trevlig -- firandet har fått mer lagoma proportioner. Sen är det roligt att få ha döttrarna "hemma" några dagar.



Nu ska jag se om jag hittar någon sommarbild som man kan få sommarlängtansmagknip av. Sen tar jag tog pannlampan på, och trotsar mörkret. Man tänker så bra när man promenerar...åtminstone tycker jag att jag gör det.