Halmstad

 

C-E tyckte att vi skulle passa på att åka ner till Halmstad över en natt för att passa på att cykla in till stan för att äta på Pio och så göra en längre cykeltur en dag.

Ja, varför inte, tyckte jag, och beställde bord på Pio tills kl sju i söndags kväll.

En härlig dag på stranden, med många bad i fint vatten blev det, under den varma söndagen... och sedan cykeltur in till stan...

Pios är kända för sina plankor. De flesta beställer köttplanka, men då tror jag inte att dom förstår hur god fiskplankan är. Fisk, räkor, spenat, citronsås... och alldeles för mycket   potatismos...

Men det ser gott ut, då man får hela skapelsen formad till en fisk. Och gott är det....fast mos blir det förstås över....

Passade på att ta en solnedgångspromenad, då vi kom tillbaka till stugan.

Och visst blir det lite extra vackert, när en rosa himmel speglar sig i vattnet.

Till och med Biltemas stora platta lagerlokal kan synas ofult, när solen just gått ner.

Undrar vad måsarna letar efter i det grunda vattnet. Kan de hitta sandmaskar?  Något är det iallafall, och för ett mänskligt öga så syns bara sandkorn och sandmasksbajs där på botten . 

Många passade på att ta ett kvällsdopp. Vet att  många uppskattar det ljumma vattnet, då luften svalnat något. För egen del, så vill jag helst bada då det är solsken och varmt, då man kommer upp ur vattnet. 

Sen var det säkert närmare 25 grader i luften även efter klockan nio, denna söndagskväll.

Måndagsförmiddagen var avsatt för cykelturen.

- Vi cyklar väl Prins Bertils stig till Tylösand, sa C-E.

- Javisst, sa jag, men tänkte i mitt stilla sinne; Undrar om han vet hur långt det är?

Hade jag kollat upp avståndet och meddelat C-E detta, så hade han nog dragit öronen åt sig. 

Så jag sa, inget- kollade heller inte hur långt det var....för jag tycker ju om enkla utmaningar, och "unga friska" pensionärer skulle väl klara den turen.

In till stan igen, alltså . 

Prins Bertils stig börjar vid slottet i Halmstad och slutar i Möllegård. 

Vi skulle ju bara till Tylösand.

Den första biten är lättcyklad, och går alldeles utmed Nissan.

Efter en stund så har man kommit tillbaka till Kattegatt och Västra stranden. På den stranden är det fritt fram för hundar att bada.  Lite ovanligt, men bra att det finns en plats för hundbad.

Det är så många vackra vyer utmed Prins Bertils stig. 

Den kungliga stigen, det är egentligen en vandringsled, 18,5 km lång.

Kollade upp lite mer vad det gäller leden, då vi stannade för att dricka det medhavda kaffet.

Läste då också att cyklister ansågs ha blivit marodörer på vandringsleden.

Tänkte väl att vi, som tog oss fram i makligt tempo, inte kunde förstöra så mycket, vare sej av väg eller att vi skulle besvära dem som vandrade längs leden.

Förstod senare att det framförallt handlade om mountainbikes.

Skarvarna hade intagit var sin sten, enskilt eller i par. De satt helt stilla i värmen.

Den första delen av leden var lättcyklad. Inga backar och ett jämnt, fint grusunderlag.

C-E var övertygad om att det skulle vara platt hela vägen. Jag visste att det skulle vara en del backar, men jag trodde att underlaget skulle vara ok.

Precis före Grötvik ändrade underlaget karaktär.

Dessutom började det bli ordentliga nivåskillnader. Inte att tänka på att manövrera vanliga cyklar 

här. Det blev en del backar att leda cykeln, både uppför och nerför.

- Är vi inte framme vid Tylösand snart, tycks C-E undra.

Nej. än är det allt en bit kvar.....

De tidigare skuggande skogspartierna övergick i öppna landskap. Synnerligen vackert med kaprifol, ljung och rodnande björnbär....

Det finns ett antal konstiga namn i området. Fylleån i söder och här Tjuvahålan, en bit från Tylösand. 

Både Fylleån och Tjuvahålan har används som smuggelvägar.  Vid Tjuvahålan var det många som badade, trots att det var måndag i den vecka, då de allra flesta semestrar är slut.

Ett bit av vägen, den är verkligen för vana mountainbikescyklister enbart. Vi ledde förstås cyklarna nerför det riktigt oländiga  partiet. Det fanns det mountainbikare som också gjorde....

Visst är det mer Bohuslänskänsla än Hallandskänsla  ?

Äntligen kunde vi se Tylön. Då var det inte långt kvar till dagens mål. Eller rättare sagt, till dagens vändplats.

Framme! Nu vänder vi! Vi ska ju orka hem också.

Det gjorde vi....Fjorton kilometer visade det sig vara från Slottet i Halmstad till Tylösandsbukten. 

Därtill tre -fyra kilometer från stugan till slottet....

Det blev en ordentlig cykeltur. 

Passade på att äta lunch i stan- och dricka vatten. För som vanligt, så hade vi inte med oss tillräckligt med den sistnämnda varan. För även om jag visste att det var en bra bit att cykla, och att det fanns en del backar, så hade jag glömt ( vi har cyklat delar av stigen och promenerat andra delar, tidigare)  att det var ordentligt kuperat och framförallt alldeles ocykelbara vägar.

Men det är alltid kul att klara en liten utmaning!

Det var på ovanligt stela ben som jag gick de tre-fyrahundra meterna från stugan ner till havet för att ta en välgörande saltvattenbad. Fint i vattnet även denna dag - och en hel del folk på stranden.

Körde de 12 - 13 milen hem.... och det ska ni tro, att jag somnade gott ... en timme före normalsovtid. 

Men så sover jag alltid dåligt när vi övernattar i Halmstad. Det är inte alls som att sova i den sköna sängen härhemma.... Så jag var trött av såväl dagens strapatser som av för lite och för dålig sömn.

Det är märkligt hur snabbt en gammal kropp kan återhämta sig. 

Tog cykeln tills skolan på tidig förmiddag. Behövde kolla några saker inför arbetsdagen på torsdag. 

Eleverna startar i morgon, så det fanns tid att prata med kollegorna också.

Varmt och gott har det varit även denna tisdag. Åkte ner till Gussjön och tog ett par simturer. 

Tog denna bilden och undrade för mig själv, om denna dag var finaldagen för alla sommarens bad.

Hade en massa energi kvar då jag kom hem.... lika bra att klippa gräset. Vilket verkligen behövdes.