Hoppfullt

 

Det var ett välbekant ljud. Men ändå obekant, på något vis.  Det mötte mej, då jag steg ur bilen, hemkommen, efter ett bra pass på gymmet.

Jag spanade upp mot skyn, men jag kunde inte urskilja dem som frambringade ljudet. 

En våg av värme och hopp steg upp någonstans i magtrakten. Tranorna hade anlänt till våra trakter! 

De var antagligen på väg en bit norrut, kanske till dansen vid Hornborgarsjön.  Ett sådant härligt oljud de ger ifrån sig, vårens första tranor.

En stor flock bergfinkar har tagit rast vid vår ( makens) (ohygieniska?) fågelbord. Också ett hoppfullt vårtecken. Bergfinkarna stannar inte hos oss, de ger sig en bra bit norrut för att häcka.  Hörde att bofinken varit synlig också. Har dock inte kunnat urskilja någon i våra fågelflockar. 

Apropå set där med ohygieniskt matande, så var det någon som kommenterade det, förra gången jag visade fågelbilder. Det är inte trevligt att blanda mat och bajs, för det är väl det som det blir, när det ligger så mycket frön på marken. 

Matningen sker i ett överbyggt fågelhus, en dryg meter upp. Fåglar är selektiva, och väljer i första hand ut de bästa godsakerna. Alltså skvätts det ner en massa frön på marken.  Men vad gör man? Maken  skyfflar bort det som finns på marken då och då. Han lägger det i skogen en bit bort. Dit hittar ju fåglarna också. så det är ganska ogjort jobb. Med alla års erfarenhet av utspillda frön, så tycks farhågorna om att fåglarna blir sjuka av att åta från marken, klart överdrivna.

Så här långt hade snödropparna på den gamla matkällarens tak, kommit igår. I Ulås. Utanför Värnamo. Är så vackert, då det finns ett antal "buketter" där på jordtaket. Det fanns några utslagna snödroppar i trädgården också, men de blev aldrig fotograferade.

Kände mig extremt trött i slutet av mormorstisdagen. Det blir så ibland. Ont i rygg, ont i knän, vimsig i huvudet.  Idag blev det ett pass på gymmet. Känner mig hur pigg som helst, och det samma gäller både knän och rygg. Känns rätt hoppfullt att man kan återhämta sig så snabbt, de gånger man  "kör slut på sig själv."  Tror f.ö. att det var rester av förkylningen som påverkade tröttheten. Killarna skötte sig hur bra som helst, så dem kan jag inte skylla på..... 

Besökte distriktskontoret av PRO Södra Älvsborg i måndags. Behövde lite hjälp med vår lokala hemsida, vilken jag åtagit mig att sköta. Min IT-mentor, det var en trevlig kvinna på åttio år. Jag kände mig så glad, så fylld av hopp. då jag träffat henne. Alla som känner mig, vet ju att jag lider av lite åldersnoja och har svårt att inse att jag är pensionär....Britt-Marie visade mig att man kan ha ett aktivt liv och vara behövd, även om man hör till  den "tredje generationen".

"Våren  anlände igår!"sa man i lokalradion, Radio Sjuhärad. Nu visade det sig att det bara gällde Borås med omnejd. Vi som bor på lite högre höjd över havet, har tydligen inte haft tillräckligt höga medeltemperaturer för att blir vår-godkända. Men det känns absolut hoppfullt att den bästa av årstider befinner alldeles i närheten. Tibasten, bakom vårt hus, väntar bara på lite mildare temperaturer. Den är verkligen redo för vår. Och det är jag också.