måndag 31 maj 2010

Våga välja varierad väg


När vi åkte från Värnamo igår, så åkte valde vi att variera vägen hem. Vi tog höger i Hillerstorp, vänster i Uppebo och åkte sedan genom ganska obekanta men vackra byar; Flahult, Marieholm, Åsenshöga, Kramphult, Velebo, Uhlvstorp..... fram till mera hemtama Öreryd. Vad roligt det är att se nya platser, och vilka fantasier de obekanta ortsnamnen sätter igång. I Krampshult så kände jag hur vaden ville dra ihop sig till obehaglig kramp.... Hur sjutton kan man komma på ett sådant bynamn. Var det för att man efter mycket cyklade/gående i uppförsbackar råkade ut för kramp just här.... eller var det någon som bodde där, som ofta hade kramp.... eller betyder det kanske något helt annat.

Velebo var ett annat intressant namn. Där borde det vara synnerligen tätbefolkat, med tanke på hur många veliga personer som det finns ... och ibland borde jag också bo där. Hur kom det namnet till? Var det någon speciellt velig människa som bodde där....?

Ortsnamn/ bynamn är så kul. Flathult bor jag granne med .... Det ligger i toppen på en backe, så kanske beror det på att det blivit flatare när man kommit upp på toppen.... eller var det två damer som bodde tillsammans ...nä, jag tror inte så. Eller grannbyn Gumpebo.... hur såg människorna ut som bodde där?

Nya vägar sätter fantasin i rörelse. Mina tankar inför ny klass och höst är redan igång.... Vågar välja varierade vägar till kunskap och färdighet, det gör jag.... hoppas jag orkar också.

Igår bestämde jag mig för trädtema.

Idag har jag bestämt ytterligare ett tema för min blivande toppenklass. Husdjurstema. Kollegan hade sin schäfer med på dagens aktivitetspromenad. Barnen hängde i klasar - men på respektfullt avstånd - från det stiliga husdjuret.

Vägval "Husdjur" får med samtliga skolämnen och deras kravinriktningar - lugnt!

Samma gäller trädtemat ...

I min sista klass i min förra skola, så jobbade jag och kollegan med just husdjur under en period. Jag tror barnen gick i fyran. Höjdpunkten var när alla som kunde hämtade - fick sina husdjur ditkörda - under någon timme. Det var hundar, katter, flera kaniner, fåglar i bur ... och en häst. Kul, kul!

Gs skolan har inte haft husdjursdag ... det är dags att välja den vägen, den här gången.

I morgon är det, för första gången på länge, en helt normal skoldag. Det blir på det gamla vanliga viset ... det är inte lönt att göra några större planeringar för de ynka lektioner som är kvar på terminen.

Men det är ganska häftigt att både jag och mina sexor redan är på väg mot nästa mål.....Hoppas mina elever gör goda, men eget valda,väl varierade vägval.

söndag 30 maj 2010

Trefalt tio tämligen tröga trä(d)tryckningar...

.. gav den 56,5 år gamla tanten en ny insikt, ny kunskap och upphov till helt nya tankebanor .
Efter en trevlig dag med tjusig dressyrritt, stallgöra och god lax som morsdagslunch, så skulle jag sätta upp trettio frågor inför morgondagens tipsrunda på stigar och vägar norr och nordost om Grimsås.
C-E gjorde sällskap på vandringen. Utrustade med några askar pins, en rulle snitsel och trettio inplastade frågor så gick vi en promenad på drygt fem km. Vandringsvägen gick i omväxlande natur och tog närmare en och en halv timme. Under denna tid så lärde jag mig något, som jag aldrig funderat på tidigare och det är olika träslags olika hårdhet.

Gran är ju så mjukt så att det knappast kan duga till något, fur betydligt fastare ... björk har en helt annan hårdhet, asp ytterligare en ... för att inte tala om sälg... det var ju så hårt så man knappt kunde få in pins, hur mycket man än tryckte. Behandlat virke, som stängselstolpar och elstolpar var ännu värre ... där lyckades man inte trycka in taggen ända in....

Helt otroligt att man aldrig funderat på detta faktum tidigare ....

Tankarna gick vidare ...

Detta ska jag använda i min undervisning i höst .... lära barnen olika träd genom att intressera dem för hur hårt virket är i stället för bara hur bladen ser ut... och har man bara fått upp intresset, så kan man jobba hur mycket som helst med träd utifrån olika synvinklar....I skolskogen ( som jag vill börja använda med nya klassen) finns ett antal olika trädslag att utgå ifrån....
Dessutom kan jag kanske inleda ett samarbete med träslöjdsläraren....
Ytterligare tankar ... de gamla vanliga ....
Precis som trädslag är så olika, så att man inte kan behandla dessa på samma sätt - eller använda dem till samma saker - så är också vi människor och då också våra elever olika. Ändå ska man utifrån läroplan - och framförallt alla kontrollstationer - behandla den lika och förvänta sig att de ska vara bra på samma saker ..... Jag vet, jag tjatar, men jag återkommer hela tiden i mina tankar till det orimliga i detta.....

Hårdheten i äppelträ har jag inte kollat, men det ska jag göra i morrn .... plus ek, och det tror jag är hårt, lönn, ask och al. Ska bli riktigt intressant..... Inget träd kan idag mäta sig med äppelträdet, vad det gäller vackerhet.


En uppklädd dressyrryttare med häst är också rätt snyggt.....

lördag 29 maj 2010

Bara blommor





Att sommarlovet är nära, känns nu när det är helg. För jag tänker inte på vad jag ska göra i skolan nästa vecka. Jag vet att massor av tid ska användas till att göra saker som människor gör i verkliga livet. Spela golf, resa, aktivitetspromenadsansvar. Bra saker, som gör att man måste vara lite kreativ, att man måste göra val.... Tiden dessemellan ska vi nog lyckas fylla med lite skolkunskap.... Men det där med att planera, det har jag inte gjort på ett par veckor. Och faktum är...helgerna känns jättelånga. Speciellt som sommaren inte kommer.... det har blivit en lång, grön,blommande vår i stället. Men det är för kallt för fika på altanen, för kallt för att grilla och dricka rödvin på den samma.




Så då får man hitt på nå´t.... I morrn åker vi och ser på äldsta dottern och hennes häst, när de tävlar i dressyr..... och sen bjuder vi på morsdagsmiddag. Ja, knappast hästen, hon får nöja sig med grönt gräs....




Hoppas att sommaren är i antågande nästa helg, för då är det vår Halmstadsveckohelg. Känns att vi behöver åka ner och kolla till det.... vet inte om någon annan varit nere sedan vi åkte förbi i april. Och har ingen det, så lär gräset vara knälångt ...... Kommunikation skrev jag om igår ... ja, den funkar inte här heller.....





Plockade en bukett nya liljekonvalj idag. De har precis börjat blomma. Såg flera andra blommor på den korta promenaden.... några finns med på dagens bilder.

fredag 28 maj 2010

Kommunikationskrav


För första gången på mycket länge, så lämnade jag arbetsplatsen och kände mig missnöjd. Inte berodde det på mig, inte berodde det på kollegorna, inte berodde det på eleverna ... men ändå visste jag att det fanns några som var ledsna ..... och allt det kunde ha undvikits om bara man varit mån om att upprättahålla en öppen kommunikation.

Kommunicerar man inte så kommer en massa dålig energi emellan, man glömmer att man var viktig för varandra en gång.... Utan kommunikation så bygger man själv murar av den dåliga materien, visar andra pådessa murar och andra hjälper också till, tills dess man byggt bort sin vän - och kommunikationen upphört. Varvid jag undrar ... är det möjligt att arbeta tillsammans med någon som inte vill kommunicera. För mej blir det konstigt .....

Några pojkar kom på efterkälken idag, då vi var på rekognoseringspromenad inför måndagens friluftsdag som ordnas av sexorna. Alla skulle sluta efter lunch, som kompledighet efter onsdagens soarékväll. Pojkarna kom aldrig till matsalen och åt sopplunchen. Jag är ganska säker på att kommunikationen dem emellan lät ungefär så här .... och jag utelämnar alla svordomar-..

- Soppa, det är inte gott , vi struntar i att äta.

- Nej, usch för soppa.

- Ja, usch...

- Fy och usch....

Varvid två stycken som egentligen tycker att soppa är OK, nekade sig soppan för att hänga med i den coola kommunikationen. Alla hade säkert mat hemma, men knappast lagad mat....

Kommunikation krävs .... kommunikation kan vara krävande.

Undrar hur nötfamiljens kommunikation funkar... undrar om det kan bli kommunikationsproblem där också?

torsdag 27 maj 2010

Svampsäsongsstart


Skulle promenera hem idag, och gick då förbi fritids lilla lekstuga. Stannade, synnerligen förvånad, barnen höll på med något som inte alls hörde till vår-görat. De hade massor av färska, nyplockade svampar, som de skar i småbitar och la i olika kärl.

Förskolläraren hade höga tankar om mej då hon sa till barnen... - Nu kommer A-L, hon vet nog vad det är för svampar ni hittat.

Nu var inte A-L så säker, hon kunde bara gissa. Det var inte murklor, för sådana känner jag till och den enda svamp jag i övrigt har hört talas om, i samband med våren, det är vårmusseron. Jag hade dessutom hört att vårmusseron är en utmärkt matsvamp, så om jag nu hade rätt i mina aningar, så gjorde det lite ont i den höstsvampmänniska som jag är, att man satt och lekte med denna stora mängd av svamp, som man egentligen skulle kunna anrätta. Nyfiken på hur det skulle smaka blev jag förstås också.....


Jag lovade gå hem och kolla upp, och det har jag gjort .... och enligt allt jag kan läsa på olika svampsidor - och bilder som jag kan jämför med - så tycks det vara just vårmusseron. I morrn ska jag gå och bryta en bit av de svampar som man lovade lämna, och kolla om det luktar mjöl samt har en stark smak. Riktigt spännande att hitta något alldeles nytt vid 56,5 års ålder. Kommentarer kring om jag har dragit riktiga slutsatser, mottages tacksamt.

Promenad hem och sedan promenad med gläsklipparen över hela trädgården, det får väl räcka med den motionen för idag. Tur att man kan göra så mycket, trots att hesheten sitter i fortfarande. Skolarbetet har funkat ganska bra trots starkt begränsade röstresurser, tack vare hänsynstagande elever.....

Annars kan jag ofta le åt mina stora sexor just numera. De är snälla och hänsynsfulla på lektionerna - men när det blir rast så blir de stora långa pojkarna med sina grova röster, barnsligare än vad de varit på länge. De springer omkring med långa älgakliv, in och ut i dörrar, runt omkring på skolgården och jagar varann. Och brottas lite vänskapligt, precis som årsgamla hingstföl....

Men det är bra .... passa på och lek nu och ta till vara de sista skälvande veckorna.

Miljösoarén igår var välbesökt, alla var nöjda, elever och publik. För egen del så hade jag hand om treornas musikal. Jag hade satt ihop en massa låtar - mest sådana som min gamle lärare på lärarhögskolan Olle Widestrand, skrivit och fått ihop det till en musikal där några barn som är oroliga för planeten jorden, får hjälp av det "hemska" monstret Mums Filibabba att få människor att sopsortera och att välja cykel framför bil.

Vilka duktiga elever jag kommer att få i min toppenklass, nästa läsår. Supersångare/skådespelare.

4-6 an övar avslutningssånger tillsammans. Det låter också jättebra. I år blir det "Jag går och fiskar", "Sommaren är kort" och "Vårfunderingar". sexorna har dessutom skrivit en fyra versar lång avskedssång och trots att klassen består av tio killar ( + tre tjejer) i mer eller mindre genomgånget målbrott, så låter det superbra när de sjunger om sina år på skolan.


Nedräkningen har definitivt börjat....

tisdag 25 maj 2010

Hes höna

Jag har en stor svaghet och det är godis. Nu finns det bara en halv dubbeljapp ( bra matteuppgift att räkna ut hur många det blir ) kvar i katederlådan och i chokladgrodkorgen på Hestra sport och radio, så är det en groda mindre.
Förkylningsvirus som hamnar hos mej, har också en svaghet - mina stämband. Den här gången, så stannade de mindre än ett dygn på näsans slemhinnor, innan de hittade vägen till de härliga stämbanden. Undrar vad det är som gör dem så speciella .... kan det ha något med att de också kan ha fått en smak av choklad .... de härliga mumsbitarna glider ju ner någonstans i närheten....och de gör det ofta....

-Så du låter, säger barnen ...... är du hes?

- Men varför låter du så, det låter som om du skulle börja gråta när som helst...

Idag har jag verkligen fått vänta ut varenda liten viskning innan jag börjat använda min egen svaga röst. Det har funkat... men så har jag bara haft lektioner halva dagen och väldigt enkla sådana. I morrn är det Miljösoaré... och det ska nog funka också.... det är ju inte pianoklinkarfingrarna som har fått en virusattack....

Idag har det varit Schoolovisonomröstning. Jag hade väl ingen förhoppning om någon framskjuten plats, även om jag gissade att vi skulle hamna på omkring tionde plats. Det var där vi hörde hemma enligt min bedömning.

Omröstningen gick snabbt detta år och var väl förberedd av fantastiske Michael Purves i Skottland. Våra tre toppröster ( 12,10 och 8 poäng) gick till Tjeckien, Estland och Skottland.

Vi fick två 12-poängare - av Norge och Makedonien. Mer än jag någonsin förväntat. Sammanlagt blev det 88 poäng och en nionde plats. Vi var jättenöjda med resultatet. För egen del så kände jag det som om vi tagit steget in i e-twinningprojektets finrum i och med den placeringen. Det kändes också väldigt, väldigt kul att personligen "känna" flera av de personer som var bland de 10 bäst placerade. Kulbrun från Island ( som jag talade med på svenska i Sevilla) och hennes klass/skola vann med ABBAs Dancing Queen. Vi hade inte alls röstat på dem, för det var ju sagt att vi inte skulle använda musik som vi var tvungna att betala dyr copyright för .... och dessutom skulle ju musiken på något sätt representera vårt eget land. Men OK .... islänningar är så nära svenskar som något annat land kan komma..... Tvåa blev Danas klass från Tjeckien, fjolårssegrarna. Vår favorit. Michaels skotska klass kom trea, Steffens ( Tyskland), Mareks (Polen) och Ingrids (Estland) klasser placerade sig också före oss. Så kul att känna dem alla, och via webb mötets chat få respons från dem. Jag ser redan fram emot nästa års Schoolovision. Tänkte först "ge bort" projektet till grannskolans supermusikaliske lärare - men eftersom min blivande 2-3a är en supersångklass, så stannar jag kvar i Schoolovision familjen ett tag till.

Igår packade vi upp Snapshotpokalerna. Två stolta tjejer blev fotade för Snapshotbloggen. De ska personligen få sina välförtjänta priser i samband med skolavslutningen.

Tills dess så kan ni se pokaler och tjejer på både denna blog, skolbloggen och snapshotbloggen.

Hämtade böcker från Adlibris i Hestra tidigare i eftermiddag. Så nu ska jag ta med mig Mons Kallentofts Höstoffer upp till favoritfåtöljen..... läsa och vara så tyst jag någonsin kan.

måndag 24 maj 2010

Vädjan: Våga vara välvillig


För några år sedan, så betalade jag in 150 kr och blev medlem i Röda Korset. Tyckte att jag hade tid över att hjälpa till i den lokala avdelningen och att jag hade medel nog att kunna stödja en del av välgörenhelsorganisationens insatser.

Tyvärr så hörde ingen från lokalaavdelningen av sig till mig, fast jag vet att deras verksamhet är ganska utbredd. Kanske tyckte man att man inte ville ha med mig i gruppen, att jag skulle ta över och förändra deras inrutade mönster. Lite besviken blev jag allt, jag önskade förstås att man vågade vara välvillig och ge mig en chans, i stället för att ha åsikten klar. Och lite nytänk skadar ju heller inte....

Jag har fortsatt att betala den futtiga medlemsavgiften under några år, och stött några insamlingar. Så fick jag höra om den mer än girige ordföranden i föreningen, som ansåg att hans höga lön inte räckte till det liv han var van att föra, och stoppade välgörenhetsmedel i egen ficka. Fakta om Bengt Westerbergs orimliga lön som chef för en välgörenhetsorganisation, framkom också.

Det är inte sant, vad pengar och girighet kan förstöra.... Jag kan bara inte förstå de elaka krafter som tar tag i människor när det handlar om pengar.... Pengar som bara är pengar och inte har något reellt värde förrän man använder dem för att göra livet bättre för andra....

I år så bestämde jag mig för att inte vara medlem i Röda Korset längre och betalade alltså inte in de 200 kr som krävdes för medlemsskap. Idag kom ett brev där man verkligen vädjade att jag skulle fortsätta vara medlem. "Vi behöver dej mer än någonsin när förtroendet för RK måste återställas" kunde man läsa. Jag skämdes lite när orden nådde mej. Här hade jag, precis som så många andra utfört en negativ gärning, pga pengar. Direkt bestämde jag mig för att våga vara välvillig, att överse med det som hänt, och fortsätta vara bidragsgivande och medlem. Andra ska ju inte behöva lida ännu mer för någons obetänksamhet och girighet.

Hela tiden slås jag av vilka negativa ringar som pengar ( i större mängd) för med sig. Liksom att folk hela tiden ska ha så mycket lön som möjligt, att pensionen ska vara så hög som möjligt, för att inte tala om de helt vansinninga vinster som olika lotterier betalar ut veckoligen.

Förra veckan kom en dam fram till mej i affären och berättade att man på hennes gata hade vunnit fem miljoner kronor.

-Tror du att vi får lite, vi som bor grannar, frågade hon. Jag trodde inte det och damen såg synnerligen besviken ut.

- Men dom kanske ställer till en fest för er i området, sa jag, i ett försök till uppmuntran.

Vi får hoppas att det blir så.....

Åh, vad jag önskade att människor ville använda lättfågna pengar till att dela glädje med andra ....

lördag 22 maj 2010

Citroncolorerad chvettig cykelcirkel



Ha, där fick jag till ett C också ... det brukar inte förkomma så ofta..
Men efter vårens första cykelrunda, så satt Cet som en smäck.
Gillar inte att cykla på större väg, så det fick bli en runda som till ca 70 % består av grusväg.
Kände att vinterns spinningträning satt kvar i benmusklerna, och att ryggen/höften beter sig som den gjort i mer än fem år. Den känns, men nästan bara i svagt sluttande uppförsbackar. Det hjälper att kliva av cykeln lite, så blir det bättre.......
Cykel är härligt, tycker jag. Man ser så mycket mer än på de betydligt kortare och helt markbundna promenaderna. Att det är maskroshelg, det är tydligt. Varenda åker som jag passerade, var helt översållade av de vackra blommorna och vid vägkanterna fanns det också rikligt av dem. På mera skuggiga ställen fanns fortfarande många stora bestånd av vitsippor och i de våtmarker, bäckar och diken, så blommade kabellekan för fullt.
Åh, vad det är vackert i naturen just nu. Gick in och sa till C-E att jag tänkte ta en promenad också, men han ville gå med när det är lite sportuppehåll vid sextiden, så då fick det bli datorn i stället.
Kollade på Facebook och såg att det är få inloggade. Folk är ute och njuter idag ... eller klipper gräset med sina bullrande åkgräsklippare. En del är på pingstbröllop, andra springer Göteborgsvarvet.
Härligt att på sin egen tysta cykel kunna höra både gök, duva, gulsparv, koltrast.... och många andra fåglar i en härlig fågelkonsert....Än så länge, så är det ett kvittrande dagen i ända, även om morgnarna och kvällarna bjuder på den konsert som har flest variationer.
I fredags, när jag kom till klassrummet en stund före klockan åtta, så satt en stor kråka på fönsterblecket och slog vilt med sin tjocka näbb på fönsterrutan. Den hade hållit på så dagen innan också, berättade kollegorna, och slutat först när man tänt lamporna i klassrummen. Kollade sedan på rutorna, och såg spår av "hackningar" på varenda en. Såg också att kråkherre och kråkfru byggt bo i ett träd alldeles bredvid. Naturligtvis såg kråkherren sin spegelbild och tog denna för sin rival. Undrar hur mycket som finns kvar av fönstret efter helgen..... Vi hade en koltrast som betedde sig på samma sätt med vårt källarfönster för många år sedan. Fönstret höll för alla attacker och jag hoppas att klassrumsfönstret gör det samma.
Nu är det dags att gå ut i försommaren igen ... och njuta av allt vackert.

fredag 21 maj 2010

Fort (försommarfärdig) fredag


Kan någon förklara varför tiden går 40 % snabbare mellan påsk och midsommar, än vad den går resten av året. Och då går den ändå fort... resten av året, alltså.

Är det allt som ska göras, både ute och inne och i skola, eller är det bara för att naturens skeenden är explosionsartade vi denna tid?

Veckan som gick, måste vara rekord i explosion. Prästkragarna, som brett ut sej över stora delar av perennrabatterna, står i knopp. Kirskålskriget måste utkämpas dagligdags. Björkarna slog ut på tre-fyra dagar. Gräsmattan växer med en hastighet av 2-3 cm per dygn. Våtarven har en ännu högre växthastighet. I grönsakslandet, där jag sådde i söndags, har fem-sex sorters sallad kommit upp, liksom tre-fyra olika blomsorter. Har aldrig sett något liknande.... Regn har vi fått, men inga jättemängder, bara tillräckligt för jämn fukttillförsel i det halvtropiska klimatet....
Häftigt är det ... och ganska behagligt att vistas i ett klimat med hög luftfuktighet, även för en gammal tant....

Fick en liten stund ensam med mina sexor idag. De berättade glatt om onsdagens besök på högstadieskolan och vad de upplevt där. Allt var positivt ... och det känns bra för den gamla lärarinnan.

Då Superklassen varit ute på "egna" äventyr, så har jag under de senste veckorna haft lite tid över och anmält mig att stå till kollegors elevers förfogande. Jag har då blivit ombedd att läsa eller ha matte med en del elever ... och veckorna har gjort mig riktigt arg. Tänk om det funnits en resurs för dessa barn ( typ specialLÄRARE) som hade kunnat ge dem undervisning en och en eller i väldigt liten grupp vid några tillfällen varje vecka... så långt man hade kunnat hjälpa dessa barn då. ... Knappast några problem för barnen att nå upp till kravnivåerna i respektive ämne om man haft tid/möjlighet att hjälpa dem!

Tar man upp frågan, så ska det LÖSAS I ARBETSLAGET .... och trots att ett par av oss i vårt arbetslag är tämligen storvuxna, så kan vi inte dela på oss i två....

Skäms till de som hävdar att antalet resurser i skolan inte spelar någon roll ... för det gör de...

Skäms till dem som säger att man inte ska ta ut eleverna i enskild undervisning ... för de allra flesta som behöver lite extra hjälp, så är det bara till fördel, det går så bra att koncentrera sig när man inte har en massa stimuli omkring sig...

Skäms till dem som hävdar att man ska ha utredande specialpedagog istället för speciallärare .. hur mycket man än utreder och hur många åtgärdsprogram man skriver, så spelar det ingen roll om man inte ges möjlighet att genom diskussioner och en-till-enundervisning hjälpa eleven framåt.

Jag vet att jag har haft uppe samma sak flera gånger tidigare, men för varje gång jag ges möjlighet att verkligen få tid med de barn som behöver lite extra coachning, så blir det allt mer tydligt. Och det allra värsta är att nästan alla barn VILL få möjlighet till de extra stunderna i enskildhet med läraren .... och så berövar förstårsigpåare, politiker och i verksamheten icke arbetande skolledare våra elever denna utvecklande, kanske livsavgörande möjlighet.

Idag är jag arg så det osar om det..... och ännu mer arg blir jag för att man inget kan göra .... alla vi som JOBBAR med undervisning är eniga om det jag ovan beskriver ... men ingen lyssnar på oss. .... Politiker och deras rektorslakejer styr!!!! Fy attan!!

Idag röstade vi till Schoolovision 2010. Förra årets vinnare, Tjeckien fick vår tolvpoängare, förra årets tvåa, Estland fick tian. Samordnaren Michaels klass i Skottland fick åtta poäng. På tisdag är det videomöte med omröstning live. Idag fick jag dessutom ny webb kamera från programkontoret. Den förra funkade inte så bra, bilden blev så mörk. Så idag har jag kollat både mick och kamera... och till min glädje så är allt i ordning.

Snapshot-troferna hade också kommit till skolan. Jättefina. Ska ta bild och lägga ut i nästa vecka, så får ni se ... och på skolavslutningen ska pokalerna under högtidliga former delas ut till våra båda mästerfotografer.

Jag längtar redan till höstens e-twinningäventyr. "Europen garden" kommer att vara ett projekt, som kommer att passa tre-fyror alldeles utmärkt.

torsdag 20 maj 2010

Toppenklassens trevliga tidstripp


Ekehagens forntidsby, det är en kul skolresa för tvåor och treor.

Man får en guidad rundvandring från jägarstenålderskojor fram till järnålderns ombonade långhus. En resa på kanske 10 000 år.....

Mycket av det liv som våra äldre förfäder levde, det är väl höljt i dunkel En del om hur de levde har man kunnat utläsa ur de olika fornfynd som gjorts, men det är mycket man inte vet. Hela tiden kommer nya fakta fram, genom nya fynd som görs, så blir historien hela tiden något omfriserad. Så det där med forntid och lärobok, ja, det är mer lästräning än faktakunskap. "Sveriges ny historia", som går på TV4 om en stund, gör att man inser det....

Guidningen på Ekehagens forntidsby var utmärkt, man berättade om det man hade belägg för och inget mer. Då de alltid lika vetgiriga tvåorna och treorna ställde frågor, så svarade man på det man visste och talade också om att det är mycket som vi inte vet....

Grisar och får fanns i byn, fällor av olika slag, man fick koka lax i kokgrop och man fick jobba både med flinta och läder. Det var kul att åka med den blivande klassen till forntidsbyn.... och se hur duktiga och trevliga de var i allt som de företog sig.

Fyra år med Superklassen är snart slut .... Den nya 3-4an får heta Toppenklassen i stället. Vi börjar blogga från dag ett... och den här gången hoppas vi på kommentarer från läsande föräldrar....

Men först ska det vara en sommar, och den håller just på att slå ut i full blom .... Allt växer så det knakar nu, och tiden mellan hägg och syren närmar sig med stora steg. Den gäller det att njuta av....hoppas att solen snart börjar visa sig lite mera....

onsdag 19 maj 2010

Imponerande industri


När man går i sexan i Gs, så får man tillfälle, att vid två olika tillfällen, besöka det stora kabelföretaget. Det är en stor sak för eleverna, för när man får komma innanför Nexans inhägnader, då är man "stor".

Första besöket var förra veckan. Av personadministriva skäl, kunde inte jag gå med, sexorna fick klara besöket på egen hand. De var så nöjda när de kom tillbaka. De berättade att det stora företaget hade 500 anställda, att det kom tre långtradare med koppar dit varje dag, att en personbil hade 1,5 km kabel i sig, en båt flera tusen mil.....Och så hade man fått fika och lunch... Lunchen bestod av fläskkotlett och rabarberpaj. Snacka om lyckliggjorda barn... och visst är det så att vägen till alla människor i första hand tycks gå via magen....

På dagens besök kunde jag gå med. Eleverna var indelade i olika smågrupper och fick i dessa grupper besöka fyra föräldrars olika arbetsplatser.Mycket intressant att möta alla olika slags yrkesgrupper ( som då bara utgör en liten del av samtliga arbetsområden i företaget) och se att alla behövs och att det är tillsammans man bygger en väl fungerande storindustri.
Två olika tankar slog mig:

Alla fantastiska maskiner som producerar kabeln från tjock koppartråd, till sammantvinnad telekabel, där man kan köra hundratusentals samtal och ADSL-uppkopplingar samtidigt... hur kreativ och specialkunnig måste man inte vara får att kunna ta fram dessa.
Jag blev djupt imponerad, när jag såg supersnabba maskiner, datastyrning, noggrannhet och effektivitet.


Hur ska rådande (blivande) skoltänk få fram dessa människor i framtiden, när alla ska kunna samma saker och genom kontroller och betyg göras till en samstämt "samma -kunskaps-grund"-tänkande massa?

För ett antal år sedan, så fick vår kommun kritik från skolverket för att vi inte kommit igång med att göra kvalitétsredovisningar. En miljon pengar avsattes från central nivå, för att vi skulle få lära oss hur vi skriver sådana. Jag jobbade då på min förra skola och var den skolans lärarrepresentant i gruppen. Två män från Mitthögskolan ledde kursen, och de var verkliga visionärer. De talade om en skola med många valmöjligheter, där man kunde arbeta med ett arbetsområde sammanhängande i stället för att stycka det i ett ämnesschema. Jag tyckte att det lät fantastiskt, äntligen skulle min typ av skola bli verklighet.... Men nu var det bara vision, jag bytte skola under sista delen av kursen och var inte med på de avslutande föreläsningarna/arbetspassen.... och jag undrar vad som hände, för idag är ju skolan på väg mycket längre ifrån den verklighet som råder utanför dess vägar, än vad den var för 8-10 år sedan, då många ville hitta nya vägar för kunskapande.
Och det där med kvalitétsredovisning - idag satt man (vi) och hade långa utläggningar hur man i den förtryckta tabellen skulle redovisa alla UNDERKÄNDA på nationella prov ... i stället för att fokusera på hur man genom att tolka det diagnostiserande materialet kan hjälpa eleverna att förstå vissa grundläggande färdigheter.

Nä, skolan har inte utvecklats......det är inte klokt att någon röstfiskande politiker ska styra hur den ser ut. Företaget är styrt av kloka människor som genom kunskap, kreativitet och erfarenhet (bl.a) har de arbeten som de är lämpade för.

Man hade skrivit ner sina kvalitetstankar på posters som man kunde läsa lite var som helst.

En tanke var att om resultatet inte var tillfredsställande, så skulle man genast vidta åtgärder.

Det önskar jag att vi kunde lova i skolans värld. Om vi inte har möjlighet att hjälpa eleverna upp tillrådande kravnivåer, då ska åtgärder sättas in....och det är ta mig tusan inte att skriva ett åtgärdsprogram... det kommer man inte långt med ... utan t.ex att avsätta resurs, gärna specialLÄRARE....

Och om inte man har resurser/möjlighet att sätta in åtgärder, ja, då skulle vi likt sjukvård och socialförvaltning ha vår egen Lex Maria-Sara. För att få en utredning till stånd. Idag tar ingen ansvar .... arbetslaget ska ordna allt!


De olika färgerna .... det är ett "par" bland ett stort antal andra färggranna "par" i vår teleledning. Undrar vilken färg "min" ledning har upp till servern som ska få ta emot detta bloggtänk NUUUU!


måndag 17 maj 2010

Disappearing days




Min e-twinningvän Ingrid från Slovenien skickade ett mail i helgen.... "I Slovenien brukar det vara så att dagarna i juni försvinner, så jag tror att vi får svårt att få ihop vårt tilltänkta skrivprojekt."


Det är inte bara i Slovenien, där man slutar terminen i slutet av juni, som de sista veckorna försvinner. Det är också en rådande verklighet i svenska förhållanden. Speciellt när man har en sexa... där är det ännu mer extra som ska göras.


Idag har vi ägnat stor del av dagen till att kolla igenom de Schoolovisionbidrag som vi tidigare inte kunnat/hunnit se. Vilken härlig blandning av musik och videor. Tjeckien, som vann förra året, ligger i en klass för sig.... den videoproducenten skulle jag vilja gå i lära hos. Om ni inte tidigare kollat, så gå in på Schoolovisionbloggen! Nu har vi valt ut elva favoritvideos. Av dem ska vi ge tio stycken poäng från 1-12 enligt bästa Eurovision Song Contest manér. Det får bli på fredag......

....för i morrn ska sexans killar på "killdag" (tjejerna hade sin dag förra tisdagen), på onsdag ska vi göra studiebesök nummer två på Nexans, på torsdag åker jag med min blivande klass ( nuvarande 2-3) till Ekhagens forntidsby.....

Nästa vecka är sedan soarévecka... vi ska ha en miljösoare på onsdagen.... dessutom är det Schoolovision flashmeeting och så är det badresa.... och så ska sexorna förbereda en långpromenad som ska äga rum den 31.... och mitt i detta ska det förberedas ett sista elevråd.....

Skolresa kommer sen.... brännbollsturnering.... avslutningsförberedelser .....När jag går igenom de kommande veckorna i huvudet, så känns det som om jag redan haft min sista lektion för året ....Några stora förberedelser är i allafall inte lönt att göra......

Bortkastad tid de sista veckorna???? Absolut inte, kanske det är under denna tid men lär sig allra mest, för man får en massa insikter om hur det går till i "riktiga" livet.... det som inte är inrutat i 40-60minuterspass, och som har sin bakgrund i klosterskolorna, då man skulle be en gång i timmen....

I går gick jag ut på tranjakt med kameran..... det finns minst fyra tranpar i byn.... Fyra av tranorna hade tid att visa sig för mig.... det blev "långt-håll-bilder" trots det stora objektivet.

söndag 16 maj 2010

Behöver bättre batteri



Så kan det vara ibland, man behöver helt enkelt en uppladdning av batterierna. Just nu laddas både telefonbatteriet och batteriet på en av kamerorna upp - igår var det jag som behövde uppladdning. Mer än trettio timmars inte göra något alls, varav närmare tjugofem i ryggläge och hel eller halvslummer, det gjorde susen. Idag är batteriet fulladdat och jag har hunnit med att sy gardiner, städa köket och sätta upp gardinerna, så grönsaker och blommor i grönsakslandet samt att klippa gräset. Och än har jag MASSOR av energi kvar .... kanske blir det till en promenad i duggregnet.....


Under dagens göranden har jag funderat mycket på den försvunna Svenljungaflickan. Hon försvann i fredags kväll och anmäldes försvunnen ganska snabbt. Man trodde att hon gått till affären... Familjen är av romsk härkomst och kom till Sverige för mindre än ett halvår sedan. De kommer från Serbien och söker nu tillstånd att bosätta sig i Sverige. I Serbien hade man blivit illa behandlad och förföljd, Man hade hoppats att det skulle bli bättre i Sverige, men även här kände man sig mindre värd och har inte fått den hjälp man önskat.


För ett antal år sedan hade vi ett liknande fall i den skola jag då jobbade i. Ett romskt barn hade försvunnit då det var på väg till affären och skulle köpa mjölk. Dagen efter försvinnandet vimlade det av poliser i samhället och uppe i skyn svävade en polishelikopter fram och tillbaka. En polisman skulle prata med alla oss som jobbade i skolan, och när det var min tur så frågade jag om han trodde att barnet var försvunnen på riktigt. - Nej, det tror jag inte, blev svaret. Men tänk om det ändå är så, då skulle det vara förskräckligt om vi inte tog detta på allvar.


Någon vecka senare kom det fram att barnet hämtats upp av släktingar, och att det här med "försvinnandet" var ett försök att få till uppehållstillstånd i Sverige. Barnet kom tillbaka och familjen utvisades så småningom....


Jag tror att det är på samma sätt med flickan i Svenljunga..... och jag hoppas det också.... annars skulle det ju vara förskräckligt om ett barn bara försvann....


Två tankebanor dyker upp ....




  1. Det kostar massor av tid och pengar att leta efter ett barn i ett fejkat försvinnande ....polisresurser som kunde användas till något mycket, mycket bättre.


2. Under senare tid har många familjer från olika länder fått uppehållstillstånd i vår kommun. Kanonbra, jag tycker verkligen att det är en tillgång med alla folkgrupper som man får möta och lära sig så mycket utav. MEN jag har inte sett en enda romsk familj få stanna kvar, och detta trots att vi haft många asylsökande familjer med zigenarbakgrund. För ett antal år sedan kom en pojke från Serbien, en romsk kille, till den tredjeklass som jag då hade. I början var inte de svenska barnen så snälla emot honom, men han kom så småningom mer och mer in i klassen. Han hade föräldrar som verkligen brydde sig om hans skolgång, pojken älskade skolan och när ett år hade gått, så kunde han - från att inte ha kunnat någon svenska alls - svara på frågor och hämta svar från en svensk faktabok.


När skolan började på hösten, så var familjen borta.


Varvid jag då undrar varför romer alltid ska förföljas, nedvärderas och ges sämre möjligheter än andra folkgrupper. En del folkgrupper kan göra vad som helst, och ändå ursäktas deras uppförande, andra folkgrupper är man rädd för, trots att bara en liten del ställer till det. Den folkgruppen har sammantaget låg status, men eftersom man hyser rädsla för den, så får de styrande som de vill till syvende och sist. Och så har vi romerna, dem kan alla hunsa och stigmatisera... Detta för att de har en lite annorlunda kultur, några har inte samma syn på mitt och ditt som vi fantastiska hederliga svenskar har ..... men i grunden är de precis samma människor som alla vi andra..........


Tycker att frågan borde högt upp på EU-agendan, så att varje land skulle tvingas ta ansvar för en andel romer och ge dem uppehållstillstånd och möjlighet till arbete.... så skulle vi sannolikt slippa sådana här försvinnanden som detta i Svenljunga. Tror jag... men kanske flickan är borta på riktigt ....men mina tankar om romer och dess rättighet till samma människorvärde som alla andra kvarstår....


Har lyssnat och lyssnat på Ark-skivan jag fick för snart två veckor sedan. En melodi finns kvar i huvudet jämt och ständigt.... Eftersom den ligger på you tube, så tänkte jag implementera den i era hjärnor också .... Håll med om att den enkla melodin fastnar .... och att den enkla texten är tänkvärd.


Bilden: De nya gardinkapporna i köket.... tyget inköpt på Borås Väveris lagerförsäljning, beläget alldeles vid Navet.


lördag 15 maj 2010

Trött tant


Oj, vad den fuktiga värmen tröttar. Är bara helt slut, orkar ingenting idag. Har planterat några nya växter i spannen på trappan, och det räckte för idag.

Igår firade vi C-Es 57e födelsedag genom att åka till stora Borås och shoppa, äta ute och se på bio. Det är så sällan man är på bio, och då får man ta vad som bjuds. "Bounty Hunter" hette filmen, typisk amerikansk, underhållande men lämnar inga bestående tankar.

Hade fått ett SMS från Kapp Ahl som lovade 25 % på allt man handlar. Och naturligtvis går man på det... och handlar sån´t som man knappast behöver. Men det är ju kul med lite nytt.... trots att hela vårgarderoben som kom fram igår, känns ganska så ny....

Skulle vilja ha en klänning, kort ärm, v-ringad med krage, längd till knät .... men det finns inte. Antingen är det baraxlade längre klänningar eller så är det tunikor, som räcker mej till halva låret. Egentligen skulle man sy själv, undrar om det finns mönster till min "drömklänning"... få se till sommarlovet.... Konstigt, det borde väl finnas mer "tanter" som vill ha en riktig klänning....

Borås är ju en riktig skulpturstad, tack vare konstmuseets chef... tror han heter Hans Persson.

Idag kunde man läsa att den hästiga hunden som jag fotade när jag var i Bs, förra onsdagen låg i två delar. Varför måste man bara sabba.... fattar inte att någon kan må bättre av det... trots att man i grunden mår riktigt dåligt.
Idag blev det kort.... ny ska jag lägga mig på sofan och kolla på fotboll.

torsdag 13 maj 2010

Tidningstorr, timmertät, trettontorsdag

När man är van vid att få morgontidningen sju dagar i veckan, så tycker man att dessa extra röda dagar har riktigt trista morgnar- det är ju enda gången på året det är tidningstorka.
I stället blev det till att sova länge, och eftersom jag tycker väldigt mycket om det tillståndet, så fick det bli en ersättning för tidningsläsande.

När jag låg där och blundande vid pass halv nio så hörde jag min kollega, tillika sportchef på Radio Sju, intervjua Emir Bajrami med anledning av den stora Elfsborgssegern på Borås Arena i går kväll. Man pratade om den roliga fotbollen som spelades igår och sedan kom man in på att Elfsborg inte haft en enda bortaseger under våren. Skulle den månne komma på söndag mot GAIS... och vad berodde då detta dåliga bortaspel på? Jo, svarade Bajrami, det berodde på de dåliga fotbollsplanerna. Reportern undrade då om inte man var tvungen att anpassa sig till de rådande förhållandena. Men icke, det skulle man inte behöva, utan det var planerna som skulle anpassas till spelarna.

Mina sjätteklassare resonerar mognare och klokare än denne fotbollspojke. Och det värsta är att även snart medelålders kapten Svensson har samma omogna inställning.

På Facebook är jag "vän" med Elfsborg. Före och efter varje match brukar det vara nya inlägg och kommentarer. Jag brukar kommentera ibland, och idag kommenterade jag pojken Bajramis uttalande och skrev också att man fick se till "att växa upp".

Oj, vilka kommentarer jag hade fått .... Anna-Lena Larsson borde inte få uttala sig för hon var kvinna..... A-L L förstod inte det här med arbetsmiljö och goda arbetsförhållanden....
Kul, kul.... att väcka debatt .... och veta att jag "klokast".....

Schoolovisionbidraget är uppladdat ... blev väl så där. Blev riktigt förbaskad när Island hade använt "Dancing Queen" - vi som tänkt använda "Ring, ring", men vi fick ändra oss då tävlingsledningen talade om att det var för dyrt att betala rättigheterna. Men inte kan jag lägga ut en arg kommentar och undra hur Island kunde ta sig friheter som vi inte fick göra.... Här gäller det att hålla inne den ilskna åsikten .... tänk, om hela Europa får nys om den ifrågasättande gamla lärarinnan i Grimsas......:)) .... men det känns lite onödigt.

Eleverna mina har haft kul och lärt sig en hel del under arbetet med Macken. Och ännu mer lär vi oss under det att vi studerar oss själva och våra medtävlanden.

C-E tog med mig på långpromenad i storskogen i eftermiddag. Där var det gallring på gång och arbetet i full gång. Trots att det är röd dag och tidningstorka råder så hade det avverkats många kubikmeter ny massa ved.




Själv har jag ju också jobbat denna röda dag. Har skrivit en del bedömningar i PODB. Infomentor. Resten ska jag försöka göra klart under helgen, förhoppningsvis kommer den riktiga våren/försommaren snart och då vill man ju vara klar med det som kan vara gjort.

De första styvmorsviolerna hade slagit ut vid järnvägsspåret.

onsdag 12 maj 2010

Anonymitet anmodad

Det sociala spelet förstår jag inte, och har inte gjort på många år.
Min uppfostran gick ut på att vara rak och ärlig och stå för vad jag tycker och för vad jag gör.
Idag är det inte alls OK att tycka, om man inte gör det anonymt. Vissa behöver inte alls stå till svars för sina göranden, andra får ta på sig mycket mer än vad de egentligen är personligt ansvariga för.
Problemet accentuerades när vi skulle skriva på kvalitétsredovisningen på dagens konferens.
En av delarna i redovisningen var att ta upp hur våra utvecklingssamtal fungerar.
Föräldrarna får en enkät att fylla i efter genomfört samtal. Det har inte kommit så många svar på enkäterna. Hur skulle vi då få till en bättre svarsfrekvens?
Ett förslag var att man skulle göra på ett speciellt sätt så att anonymiteten garanterades.
Varför ska man vara anonym när man tycker till om ett utvecklingssamtals genomförande och resultat? Förstår bara inte. Det måste vara mycket enklare om man tycker till som person, och då ges möjlighet att direkt diskutera det man inte är nöjd med. Inte blir man sur om någon tycker till... tvärtom. Däremot blir jag jätteledsen av anonyma tyckanden, där personen inte behöver stå för vad den tycker.
Jag får heller inte tycka i allt på långt när. Om jag skulle tycka att svenskfödda elever tar ett mindre ansvar för sina studier än elever med invandrarbakgrund, så får jag sannolikt en reprimand. För att inte tala om hur det varit om jag tyckt tvärtom.... Om jag tycker att en skolledare behandlar mig illa, så får jag inte säga det högt. Däremot kan jag sätta ett kryss för att det är så i en kommunal, anonym enkät.
Vad är det för signaler som ges? Du behöver inte stå för det du tycker, men du kan tycka vad du vill och det blir behandlat som en sanning och får stor genomslagskraft om du gör det anonymt.
Jag tror att vi är ute på en farlig väg, anomymitet och grupptyckande är OK, men aldrig ett enskilt tyckande.... Hur ska vi då få människor/elever att stå för sina egna - ibland obekväma- åsikter?
För egen del så vågar jag inte tycka så mycket längre, för om jag gör det, så får jag anonyma personer som anger mitt tyckande som icke acceptabelt. Men om jag tyckt anonymt, så hade det varit mer OK, för då hade jag varit anonym.
Tankegången går inte ihop för mej....
För två dagar sedan vågade jag tycka att mina tonåringar var lite väl tröttande. Genom öppna föräldrakontakter, så hade jag igår - och idag - glada, öppna och positiva elever igen. Jag är väldigt glad att de föräldrar som jag har i klassen uppskattar min öppenhet. Eleverna uppskattar det också, och ser att någon bryr sig. Elever och föräldrar är också öppna och raka mot mej. På det sättet har vi kunnat ha fyra jättefina år .... och även om det finns tröttande dagar, så är dom bara tröttande just då. Helhetsbilden blir superbra!
Har just fått Schoolovisionfilmen från Coline på Kulturskolan. den laddas ner på skrivbordet just nu. Sen ska den tillbaka in i cyperspacen och in på Schoolovison2010. Där finns redan många bra bidrag... Skottlands bidrag och Estlands bidrag är superbra. Undrar hur vårt bidrag blev till slut?
I allafall är det en video som alla står bakom... ingen vill gömma sig i anonymitet där inte.
Nå´n bild blev det inte denna regniga dag....ibland får det vara OK det också.

måndag 10 maj 2010

Tonårstrött


Läste på Facebook att en av mina kollegor ute i vårt land kände för att starta ett café. Jag kände direkt att jag ville hänga på. Tänk att få göra goda smörgåstårtor, smörgåsar, baka gott bröd, goda bullar och stora feta goda kakor... och servera detta till någon som tycker om det jag gjort.
Låter fantastiskt denna dag, då jag faktiskt känner mig rejält tonårstrött.
Det är ju en naturlig process, det där med puberteten, och jag har glömt hur det var, trots att jag gått igenom denna process tio gånger.
Det är ju så när man har sexor, de goa ungarna som man tycker att man känner så väl, förvandlas helt plötsligt till negativt ifrågasättande, otrevliga och provocerande monstervarelser. Jaja, jag tog väl i vad det gäller det sista ordet ... men det ligger något i det. Om man jämför med hur de varit under nästan fyra år, jag har verkligen tyckt att mina elever varit toppen, fantastiska, skitbra.

Har ju många gånger tänkt att det skulle vara kul att börja jobba på högstadiet. Men dagar med tonårstrots och tonårsseghet, så frågar jag mig hur någon orkar jobba i 7-9an.
Nu är det ju långt ifrån alla som förvandlas till det negativa, de allra flesta fortsätter att vara jättebra ungdomar, trots att puberteten inträtt. Men det räcker att det finns en eller två som gillar att störa ordningen i klassen, för att det ska bli tråkigt att jobba. Helt enkelt för att dessa provokatörer "suger så" ... för att använda ett uttryck som jag tycker är mycket värre än de flesta svordomar ... därför att den har en så negativ attityd.

Fyra veckor kvar - och jag ska verkligen försöka jobba på att visa hur bra jag tycker att de positiva ungdomarna är.... med risk för att provokatörerna blir ännu mer provocerande.


Jag är ju den som säger "javisst", "det ska jag fixa", "det kan jag göra", "det ställer jag upp på". .... Kom på idag, att folk är så vana att jag alltid finns tillhands, så att de inte räknar med att jag också behöver avlösning nå´n gång. Och när man inser detta, ja då blir man ännu mer trött.

Så ett café vore en bra grej ...... väljer man att äta något gott för att man själv vill, ja, då ger det uppskattning tillbaka. Och då blir caféägarn glad och nöjd, och bakar ännu godare kakor och gör ännu mer sofistikerade smörgåstårtor och pajer....


En riksomfattande cafékedja öppnad av vår- och tonårströtta utbildare, kan det vara något. Men vem hittar till Grimsås.... fast med GPSen och bra reklam så fixar det sig säkert.

söndag 9 maj 2010

Elände Elfsborg


Elfsborg ha tappat stinget. Det är ju så att fotboll går ut på att göra mål, och det funkar inte riktigt för laget. När nu också Denni Avdic blivit skadad, så känns det som om tåget till toppstriden gått för i år.

Funderade på detta Elfsborgstillstånd under det att jag bredde mina kvällsmackor. Jag har haft min klass i fyra år, Magnus Haglund har haft sitt Elfsborg under sex år. Vi har gjort många fantasiska saker tillsammans, jag och min klass, och under min coaching har en fantastisk utveckling skett. Det känns som vi kommit till vägs ände nu, att eleverna mina behöver nytt blod, nya tankar, nya utmaningar för att komma vidare. Och faktum är att jag behöver det samma.

Tror att det på samma sätt med Elfsborg. Man kan varandra utan och innan och nu behövs ny inspiration och nytt tankesätt. Haglund har gjort ett jättebra jobb, precis som jag har gjort, men vi får lämna över och ta nya tag. Hoppas att Elfsborgsansvariga inser detta och byter coach under det långa sommaruppehållet.

Har ägnat dagen åt foton. Photo Story är bara så kul. Svea, som valde att avstå festen igår, ville gärna se alla bilder, så jag tog datorn och åkte upp till henne. Så kunde hon också vara med på festen, så här i efterhand.

Äntligen blev det en någorlunda lång promenad i eftermiddags. Det har varit så mycket på sistone, så det var över en vecka sedan sist.

Kamerorna lämnade jag hemma, så jag kunde inte dokumentera att våren faktiskt kommit en bit på väg. De utslagna kabbelekorna talade för det. Göken hade hörts här igår. Björkslyet var helt utslaget på sina ställen. Gullvivorna blommar i rabatten.

En lång vår blir det på detta sätt.... Helt OK för mej... en för varm vår är så krävande både fysiskt och psykiskt. Nu kan man ta det lugnt ..... måstena får vänta.

lördag 8 maj 2010

Födelsedagsfest



Grattis "stora" dottern på tre gånger tio födelsedagen.
Kom just hem från en rolig fest, med gäster från Malmö, Borås, Motala, Åtvidaberg och Grimsås.
Alla hade tagit sig till centralorten Hjälshammar, förort till Värnamo.
Vädrets makter hade gjort så att den planerade tältfesten blev till en inomhusfest. Det tackar vi för, det kan bli kallt att sitta ute i vårluft, även om det är vårväder.
Smörgåstårta till lunch, det funkar jättebra.... och det är faktiskt väldigt kul att göra sådana....
Mintchokladtårta från Stigs är inte fy skam det heller, ej heller den friska citrontårtan.

Samboparet Larsson-Friberg hade fixat tipspromenad och femkamp för de tjugo gästerna. Tipspromenaden handlade mest om fröken Larsson, men också om hennes djur och bostäder. Och det var inte så lätt, även om man var mor till ovan nämnda födelsedagsbarn.Det gällde också att kunna kasta olika saker så långt som möjligt... som en PET-flaska, en DN, en kudde från Ullared. Nutidsorientering var en annan gren, en fjärde uppgift var att få ihop såväl ordspråk som i särtagna klädnypor. Den sista uppgiften var mest intressant.

När alla kom vid lunchtid, så fick var och en svara på hur man såg på sig själv i förhållande till andra.... Om man såg sig själv som snyggare än andra gäster, smartare än de flesta andra gäster, bättre på att laga mat, roligare, bättre på höjdhopp, mer datavana osv.

Sen skulle varje lag bedöma hur många som ansett sig snyggare, smartare, roligare osv.
Vårt lag var bäst på det ... ansåg att många tycker att de är snygga, färre att de är roliga, ännu färre att de är bra på att laga mat för att inte tala om hur de ser på sin förmåga till att hoppa höjd. Intressant när man fick facit.... de flesta (inte jag) ansåg sig vara snyggare än genomsnittet av gästerna på festen, hälften tyckte att de var roligare än gästerna, medan bara sju trodde sig ha bättre kondition än genomsnittsdeltagaren. Jag tyckte ju att jag både är roligare och vid bra kondition.... :))

Gissa vilket lag som vann femkampen? Mitt lag ... så klart. Deltagarna med hemvist i Borås. Malmö och Åtvidaberg ... ja, och så Grimsås förstås......syns på vinnarbilden.

onsdag 5 maj 2010

Animering, Avdic, Arenaanspänning

Biblioteket- med bidrag från vgregionen- bjöd 4-6an på teater idag. "Plastungen" heter pjäsen och den spelas på Älvsborgsteatern i Borås. När det ändå gick buss ända till Bs, så bjöds också tillfälle att besöka anrika textilmuseet, ett stenkast från teatern.
Vilken dag .... och ändå valde jag bort allt utom en halvtimme på museet.
Fantastiska Mediapoolen erbjöd en fyratimmarskurs i animering, och eftersom eleverna mina hade annat för sig, så anmälde jag mig dit - och valde bort teater, trots att jag verkligen är/har varit teaternörd.
Vi var tio personer som ville lära oss animera. Allt ifrån "dagisfröknar" till "gymnasiefröknar".
Ledaren hette Gunilla Gränsbo och programmet vi använde hette Monkey Jam. I övrigt behövde man lite papper, en sax, modelllera och en webbkamera. Superkul! Så här bra film fixade vi på bara en kort stund. Detta är något jag måste använda i framtiden..... bara jag får tag på lera ( finns billigt på Biltema) så vill jag låta min nuvarande klass få försöka innan de slutar.

video

Efter kursen så promenerade jag den knappa kilometern bort till Knalleland. Jag skulle träffa C-E där, och sen skulle vi gå till Borås Arena för att se Elfsborg möta Malmö FF. Elfsborg spelade bra, dominerade i mycket, men ändå så var det Malmö som fick både ett och två mål. Direkt efter mål två reducerade Elfsborg genom Denni Avdic. Under andra halvlek så hade Elfsborg fler chanser än MFF, men några mål blev det inte. När MFF fick straff, tänkte jag att "Nu kan vi åka hem". "Ta det lugnt"sa C-E "den straffläggaren brukar bränna straffar."Och så blev det. Strax efter det så fick Elfsborg en straff. Jag vågade inte titta när Avdic skulle lägga den. Men jublet talade om att han lyckades få in bollen bakom målvakten.

Elfsborg tryckte på ordentligt de sista minuterna och var bara så nära att vinna. Men nu blev det 2-2 och det var nog ganska OK i en match, som på slutet, inte var riktigt lämplig för nervsvaga.

tisdag 4 maj 2010

Kass k-muskel


K-muskeln funkar inte. Den är helt orkeslös och till ingen nytta. Antagligen beroende på oträning. Men jag klarar inte träningen, jag ger upp så fort det tar emot det minsta. Egentligen borde jag söka hjälp för K-muskelns orkeslöshet. Detta kan inte vara normalt. Undrar vilken åkomma som ligger till grund för denna katastrofalt dåliga muskel. Finns det nå´t annat än dålig/ obefintlig träning ... eller ligger också arv och miljö bakom? Kemisk obalans i kroppen...?

Vad finns det för människor som kan avhjälpa mina problem. Tror inte det är något för läkarakuten.... Finns det någon K-akut?

Vissa dag är värre än andra. Som idag t.ex. När jag avslutat dagens elevarbeten klarade jag mig inte längre. Frestelsen fanns för nära, nämligen i katederlådan. Inköpt för att ha en roll i Roy och Rogers mack... men så blev det inte. Jag föll för en likadan frestele för någon vecka sedan. Det finns ännu två kvar ....Hjälp mej att bli av med dem.

När K-muskeln blir riktigt slapp, så finns det inegn hejd på vad den kan ställa till. Väl hemkommen så gick jag lös på frysen, och hittade något som ovan nämnda muskel inte på något sätt försökte avstyra.

Jag vill inte vara mitt eget offer, snälla hjälp mig, hur ska jag göra för att få en riktigt hård, motståndskraftig Karaktär-muskel?

måndag 3 maj 2010

Åtskilda åsikter

När seklet var ungt, läste jag ett antal olika kurser på universitet/högskola. Det var sannolikt en försvarsmekanism, jag tror att det kallas sublimering, som trädde in när döttrarna lämnade hemmet,vilket jag inte riktigt ville se och då i stället såg till att ha egna viktiga saker att ägna mig åt. Lika mycket var det ett intresse att vidareutveckla mej i min yrkesroll. På den tiden sökte man bara en kurs och såg till att det fanns möjlighet att delta, och jag såg till att få gratis kurslitteratur samt reseersättning. Idag är det mycket mera styrt, det där med att kompetensutveckla sig, man måste ha skriftlig tillåtelse i flera ex. tror jag.....

Jag läste psykologi 20 p, speciapedagogik 20 poäng - och efter det att jag börjat på min nuvarande arbetsplats, så läste jag 10 p SvA, Kultur, identitet och språk.

För ganska exakt sju år sedan så slutade den förra specialläraren på min nuvarande skola och tjänsten utlystes. Jag sökte, jag hade 20 nya poäng i ämnet, lika många i psykologi och 27 års yrkeserfarenhet. Tjänsten blev min, men då hade den bantats ner till halvtid speciallärartjänst och halvtid klassärartjänst. OK, tyckte jag, även om jag gärna prövat på att vara speciallärare på heltid, jag visste ju att en sådan behövdes/behövs på varje skola. Olika omständigheter gjorde att jag arbetade med specialundervisning knappa 10 % av tiden. Året därpå var jag helt plötsligt klasslärare igen -speciallärartjänsten var avskaffad.

Ibland är mina egna elever ute på olika evenemang och jag har då möjlighet att hjälpa lägre klasser med någon enstaka lektion enskild undervisning. Det är underbart roligt och givande, och det är så härligt att jag känner att det jag en gång lärde mig på specialpedagogikutbildningen är gångbart. Det är så jag vill klyva mig i två delar, så jag kunde hjälpa de barn som behöver lite extra stöd för att komma i gång med läsandet och räknadet, minst tre gånger i veckan. Men det går ju inte...

För ett antal år sedan anställdes en specialpedagog i området. Jag är inte ute efter att tracka ner vare sig på person eller yrkesgrupp, men specialped och speciallärare jobbar helt olika. Vad har man för nytta av en utredande spec.ped. om man inte har någon som kan jobba med de problem som utredningen påpekar? Många gånger ser vi lärare också vad som behövs och det utan utredning.

Men där är åsikterna åtskilda. De som bestämmer vill ha spec. ped. Vi som jobbar i verksamheten ser en klar vinst med en spec. lärare.

Elevinflytande är så viktigt .... och det tycker jag också. Men jag tycker att pedagoginflytandet skulle ha samma dignitet. Det är ju trots allt vi som ser vad som behövs, och som saknar resurserna för att göra det jobb vi skulle vilja kunna göra och som vi skulle kunna göra om det fanns tillräckligt med persoanl och utbildad personal.

Idag styrs skolan av en militär som leder ett parti med 5% av de politiska rösterna. Ett antal politiker är måna om att gå militärens ärenden, annars blir det allianskris. Fritidspolitiker utan insyn och förståelse för skolvärlden tar över på kommunal nivå. Skolchefer, som oftast jobbat på högstadie eller gymnasieskolor och lång tid som rektor, måste gå fritidpolitikernas ärenden. Rektorer lyssnar till det som kommer uppifrån på ett helt annat sätt än de behov som fotfolket signalerar. Kör det ihop sig, ja, då är det arbetslaget som ska lösa problemen.... För det är pengarna som styr. Och att höja skatterna för att ge våra barn ett bättre utgångsläge och en starkare självkänsla, det är inte att tänka på.

Vi behöver speciallärare på alla skolor, inte tu tal om saken. Och det tycks även militärmannen ha fattat. Hoppas bara att det får genomslag snart. Hoppas också att mina högskolepoäng fortfarande kan vara gångbara.

Åskilda åsikters ägare hävdar att jag har nytta av mina förvärvade spec.ped. kunskaper i klass. Visst kan det vara så, men det är ändå i en mot en situationer eller i liten grupp man kan jobba riktigt bra. Vissa barn behöver vår odelade uppmärksamhet under en längre tidsrymd. Åtskilda åsikter ägare hävdar också att det är olämpligt, ja, rent av riskfyllt att exkludera elever med stödbehov från klassen. Och då menar man även för kort tid. Nys, säger jag. Barnen njuter av att få komma ifrån klassen en stund och verkligen få den odelade uppmärksamheten. Men någon forkningsrapport har hävdat motsatsen, och då är det forskningsrapporten och inte empirin som gäller!


Blev glad när jag kom hem och öppnade postlådan. Där låg ett stort kuvert, med malmödotterns sambo som avsändare. Jag förstod direkt vad det var och kände glädjen och förväntan bubbla. Ks sambo är nära vän med flera av medlemmarna i den musikgrupp som jag länge har gillat bäst av alla våra svenska grupper, nämligen the Ark. Jag anser att Ola Salo är en helt makalöst musikbegåvad musiker och en gudabenådad sångare. Vid tillfälle, då man man i pressen börjat tala om att gruppen skulle komma ut med ny CD, sa jag till K att hon väl kunde fixa mig en sådan ... signerad. Och nu har jag en - med personlig hälsning. Har lyssnat tre gånger och tycker att skivan är värd fyra plus av fem. Det finns ingen sådan där underbara låt som "Calleth you..." eller "One of us is gonna die young.." eller "Father of a Son".... men det finns ett antal på nya låtar som jag kommer att lyssna på mycket och många gånger.... Nu är den inrippad på datorn och CDn tar jag med i bilen....Och jag vet att jag kommer att tycka att låtarna blir bättre och bättre och snart allra bäst. Det är väldigt jämn CD, alla låtarna är superbra ... möjigen en enda som jag inte kommer att lyssna så mycket på.

Tror att Arkarna tycker att det är OK att jag har deras bild med på bloggen.... om inte annat för att jag är Ks mamma....

söndag 2 maj 2010

Vidsträckta vita vidder...

.... fick jag uppleva idag, då jag åkte som passagerare i bil, mellan Värnamo och Alvesta. Har nog aldrig sett så mycket vitsippor på samma dag, då vi körde förbi vitsippshage efter vitsippsbacke i det öppna höglandslandskapet. I Alvesta var våren mycket längre kommen än vad den är i Grimsås. Björkarna hade kommit halvvägs i sin utslagning och häggen hade stora knoppar. Så härligt att veta att om några dagar så kommer denna vackerhet hit också... även om vi har för mycket skog för att få till de vidsträckta vita vitsippsviderna.

Anledningen till den småländska resan var att jag skulle åka med J, Tindra och duktiga ryttaren I på hästhoppningstävling i Alvesta. Massor av hästar förstås, vacker omgivning och ( tror jag) svåra banor, eftersom få hästar gjorde felfria rundor. Eller så var det så att även många hästar drabbats av vårluftströttheten.... Tindra har stora krav på sig, hon har ju kapacitet att klara felfria rundor. Idag hoppade hon helt OK, men ändå blev det blev både nedslag och vägran. Lite seg var hon allt, förklarade duktiga hästtjejen I.


När jag satt/stod och tittade på ekipage efter ekipage som gjorde något fel, kom jag att fundera på vilka krav vi ställer på både djur och människor. Man ska lyckas, man ska upp i topp-poäng, man ska få utmärkelser, man ska vara bäst. Det är ju egentligen helt orimligt. Ibland är man trött, ur slag, okoncentrerad, ja, det är svårt att hålla fokus och prestera bra.

Nu tror jag inte Tindra brydde sig så mycket om att hon inte blev topplacerad, men jag tänker på alla skolelever - mest tjejer- som känner sig helt misslyckade om de inte presterar toppresultat. Vilket i skolans värld avspeglar sig i betyg.....
Vi, som vuxna, som lärare, som föräldrar, har ett stort ansvar i att hjälpa barnen att se andra värden, än de som kan mätas i prov och betygstävlingar!


Sov på TV-rumsgolvet ( på en utmärkt madrass) i Hjälshammar i natt och hade för ovanlighetens skull nära tillgång till morgontv. I morgonprogrammet med start klockan 8, intervjuades "lyckoforskaren" Bengt Brülde. Han har just givit ut en bok med titeln "Hur viktigt är det att vara lycklig?". Pengar och status är inget som ( mer än för kort tid) ger lycka, enligt Brülde. Nej, lycka är att ha vänner, familj, arbete som man trivs med, en meningsfull fritid och att känna att man finns till för andra och att man gör gott för andra.
Visst stämmer det, bara det att vi inte inser det, när vi jagar den stora pengavinsten eller utbildningen/ jobbet med hög status. Googlade på ovan nämnde man och hittade bl.a. denna aktuella intervju .

I morgontvs nyhetssändning presenterade man också en forskningsrapport ang. kvinnors sömn i relation till deras midjeomfång. Man hade kommit fram till att kvinnor som sov 4-6 timmar per natt har 9 cm mera midja än de som sover rekommenderade 8 tim. Nu tyckte jag att denna undersökning lät som nys, men kunde ändå inte låta bli att tänka på att om jag sov lite färre timmar per natt, så skulle jag enligt denna ha ett midjeomfång på ca 105 cm. :)) ! Tur att man är en som gillar att sova - och som (oftast) sover gott.

C-E hade kantat perennlanden när jag kom hem. Ser fint ut med alla vårblommor... I morrn får vi nog ta tag i den ojämna gräsmattan. Med lite frisering, så kommer den att se betydligt bättre ut, och trädgården riktigt vårfin.
Själv är jag som en halvskållad tomat i ansiktet. En dag i sol och snålblåst bränner till det gamla ansiktet rätt bra. Men det hör ju också våren till....

Hästbilden är inte en bild på Tindra, utan på en okänd kamp med möjlighet att verkligen se sig omkring på ridskoleområdet. Gick en liten promenad nära hopparenan och hamnade i en vacker vitsippshage och tog ett snapshot of Alvestanaturen.