söndag 27 november 2011

Besvärligt Berit, bedrövligt Björklund

 Det är stor omsättning på luft idag. Det är något som vi får ställa Berit - eller kanske var det Berit-junior - till svars för. Själv sitter jag absolut inte i sjön, här har vi ljus och värme inne i vårt hus. Till skillnad mot många andra. Men det finns ju ett antal  samhällsmedborgare  som har planerat mycket för denna söndag, julmarknader och kyrkobesök t.ex. En dag som denna stannar många hemma, och då  blir  det besvärligt för julmarknadsanordnarna att få omsättning på sina varor. Och besvärligt för kyrkokörare och lyssnare att ta sig fram på vägarna. Det är ju igen höjdare om det ligger stora träd på den väg man tänkt befara. Så nu stannar man hemma därför att man befarar obefarbarhet....
 Och där tog ordvitsande slut!

Katterna och jag gick ut en sväng. För egen del blev det en promenad tur och retur till centrala moghultsbyn, medan katterna skyndsamt gav sig av bakom knuten i hopp om lite lä.


 Nu är det ju fortfarande långt ifrån Gudrun-vindar. Den gången det begav sig så var jag rädd även inomhus. Idag känns hemmet som en borg i skydd mot Berit. Det var besvärligt en tid efter Gudrun, men det kom också ut saker som var bra efter den ödeläggande storm/orkanens framfart. Elledningarna blev nedgrävda, teleledningarna fick en översyn. Vilket gör att strömmen är stabil i vårt område. Sen kan det hända att den går förlorad ändå, men då finns inte så många fel att åtgärda och sannolikt inte i våra skogar.


En som ödelägger på sikt, tycks det, är den person som jag har minst förtroende för av alla i regeringen -tillika den som styr över mitt arbete. Bedrövlige Björklund. Som en konsekvens av  hans kunskapskontrolls och alla-likadan-noja, så måste skola efter skola läggas ner. Vid flera tillfällen har jag förordat en gemensam skola för hela vårt skolområde. 
Denna önskan har utgått ifrån att jag vet vilka kraven i den nya läroplanen är. Betyg, nationella kontroller, behöriga lärare i varje ämne.
Man klarar inte att vara på topp i  varje ämne, även om man som gammal mellanstadielärare har en massa behörigheter. Det är svårt att ge heterogena klasser riktigt god kvalitet på undervisningen. Man saknar ändamålsenliga undervisningslokaler. 

Så har jag tänkt, efter att ha nötts och blötts i det nya läroplanstänket.

Efter att ha läst om ett antal nedläggningshotade skolor samt sett en hel del nyhetsinslag på TV om detsamma, så har jag börjat se det hela ur en annan synvinkel.
Bara för att en kontrollfreak till utbildningsminister, som har fått stå alldeles för mycket oemotsagd, tror att svenska elevers kunskaper ska bli så mycket bättre om man gör på hans sätt, så får det inte leda till att många små samhällen blir av med sina skolor. Att barn ska få åka långa sträckor  för att gå i större otrygga skolor. Nä, den konsekvensen, den är rent bedrövlig, och nu när det är mer och mer uppenbart vart björklunds små landsbygdsskolor är på väg, ja, då är det dags för såväl lärare som föräldrar och kommunala politiker att dra i nödbromsen.
För när ett samhälle blivit av med en av sina samhällsuppehållande "organ" - skolan- så är chansen väldigt liten att den någonsin ska komma tillbaka. 
Så upp till kamp för den lilla skolans bevarande och fortsatt goda kvalitét.  Skolor där finns tillräckligt många lärare vars kompetenser, behörighetsgodkända eller ej, tillvaratas.

Tankar tänkta under det att de första advenstljusen sprider sitt mjuka sken. Hoppas att inte Berit har andra planer för resten av kvällen. Hoppas att någon vågar utmana björklundarn och visa på de konsekvenser som     den nya läroplanens genomförande får.

4 kommentarer:

  1. Ja, låt de små skolorna finnas kvar. Det är klart att det måste finnas någon undre gräns också för hur liten en skola kan vara. Men jag tror den bästa skolan är den som inte är större än att alla känner alla och inte mindre än att alla kan hitta en kompis. Sen måste det finnas resurser inte minst i form av pedagoger. Nu kan vi inte effektivisera skolan mer utan att sänkt kvalitet.

    Berit har hälsat på här också. Passade på att gå en runda med hunden när regnet gjorde ett uppehåll. Nu smattrar det på rutan igen. Vi var på gudstjänst men hoppade över julskyltningen. Myser hemma i lampornas sken.

    SvaraRadera
  2. När man som jag sitter flera mil utanför landet Sveriges gränser så hänger jag inte med så mycket i det som sker, mer än de riktigt stora frågorna. Jag försöker läsa någon nättidning varje dag, i vart fall rubrikerna. Skolan är viktig, inget snack om den saken.

    Att bevara små skolor till varje pris skriver jag dock inte under på. Glesbygdsskolor med litet elevunderlag brukar drabbas av sviktande kompetens hos lärarna. Även glesbygdsbarn är värda en bra skolgång. Hur Björklund nu drömmer om att utveckla /avveckla Sveriges grundskola har jag inte hängt med i - kanske är det åt skogen precis som du tycker... Trots det dristade jag mig till att uttrycka åsikt... :-)

    SvaraRadera
  3. Gokväll i stugan! Glad att jag inte behöver sätta betyg. Visst är det så att man i det lilla kommer varandra närmare. Själv har jag förmånen att arbeta med en mindre grupp och är ju sjukskriven från den andra halvan som nu har strukit med. Kan nog tänka mig att i de större klasserna har lärarna fått betydligt mer att göra. För det är svårt att släppa den där omsorgen och de krav man själv ställer på undervisaren och undervisningen.

    Berit är rätt våldsam här också, men jag tror att hon slår till betydligt värre på andra platser. Men hon kanske är på väg hit klockan är ju inte 19 än...
    Kram Ingela

    SvaraRadera
  4. Håller med om att FÖR små skolor inte alltid är bra, MEN skolor med ett elevunderlag på 60-100 barn ska inte behöva läggas ner för att man inte får ihop detta med lärarkompetens. Ej heller ska man ha en massa lärare farande omkring på vägarna för att få ihop det hela.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas