fredag 26 februari 2021

Året

 På månadens sista fredag, sju månader om året,  brukade det ordnas quiz i Glasets hus i Limmared. Så har det varit under ett flertal år. Vid de allra flesta tillfällen så har vi varit där. Maken och jag har bildat lag med makens syster och hennes man. En bra kombination på olika inriktningar av kunskap och allmänbildning har det varit, det har blivit ett antal segrar och ännu fler topp-treplaceringar.

Sista fredagen i februari 2020, var vi på plats i en synnerligen välfylld lokal. Det var trångt mellan borden och även vinterträdgården behövde användas, då intresset för att  quiza var stort denna snöiga fredag. Det serverades en medelhavsbuffé, där det fanns mycket gott. Man trängdes utmed  de båda buffeborden, då många ville ta en extra omgång välsmakade plockmat.


Det blev en vinstkväll för oss och vi fick en ny glaspokal till vår samling.

Vi såg  fram emot quizet i mars, och svägerskan lovade att hon i  vanlig ordning, skulle anmäla oss så fort ny anmälan var öppen.

Det har inte blivit någon ny anmälan till quiz. Inte heller till något annat socialt evenemang. Visst hade man hört talas om corona denna februarifredag, och jag hade speciellt präntat in det "vetenskapliga" namnet covid-19, om frågan skulle komma på quizet. 

Några dagar in i mars, så blev både jag och maken ordentligt förkylda. Båda hade en hosta som utgick långt ner i från lungorna. Naturligtvis gick jag till skolan och jobbade, lite förkylning har man ju aldrig stannat hemma för. 
Vi var barnvakt hos barnbarnen i Värnamo, för deras mamma och pappa skulle kolla på Anders Jansson i Växjö. Det gjorde ju inget om de blev lite förkylda, för lite hosta och snuva,  det hade ju  många barn på förskolan. 

 Det var lite lagom uppbokat för en  som jobbade tre dagar i veckan, under senvintern och under våren 2020. Jag hade varit på bio i Tranemo två veckor i rad, och sett såväl "Catwalk" som  "Min pappa Marianne".

I mars och april skulle vi se "Orfeus i underjorden" och vi skulle se en uppsättning av "Grease". Två bokningar hade kolliderat, musikalkväll i Växjö med dottern och pizzabakning i Lindås med närmare tjugo bybor. Dottern erbjöd sin granne min biljett, så  dubbelbokningen skulle fixa sig.


Ett år har gått sedan evenemang och planer för de samma avlöste varann. 
Inte kunde man tro allt skulle ställas under så lång tid, då när man inte längre fick komma till jobbet, eller gå till skola/förskola, om man bara var lite förkyld. För egen del, så hostade jag fortfarande då allt stängdes ner i mitten av mars. Men jag ansåg inte att jag behövde stanna hemma, och då slapp jag....

Dottern i Malmö meddelade redan i mitten av mars att hon skulle jobba hemifrån, för det var någon på en annan avdelning än hennes, på det stora försäkringsbolagets kontor, som fått corona under sportlovsresan till Italien.
- Hur många veckor tror du att du får jobba hemifrån, undrade jag. Tre-fyra?
- Det kan nog bli fler, svarade hon.
Hon jobbar fortfarande hemifrån.

- Det är bra att barnen är hemma från förskolan så fort de har lite förkylningssymptom, det borde de alltid vara. Så har jag hört förskolepersonal säga. Jag håller inte med. Lite snorighet är ingen sjukdom. Lätta virusinfektioner kan man jobba med och gå till skolan med. Jag tror att det är bra att utsättas för lite olika smittor, med beskedliga virus, jag tror att man behöver boosta sitt immunförsvar.


Jag saknar verkligen quizen, konserterna, teaterföreställningarna, biobesöken, tjej(tant)-kvällar, att träffa vänner på lokal eller hemma hos varann. Jag saknar att ta på mig lite fina kläder och att känna lite förväntan, att få uppleva en föreställning av något slag eller att träffa vänner, äta lite gott och dricka några glas vin.

Undrar när världen blir normal igen? Eller blir det någonsin det? Kommer vi alltid att gå långt förbi varann på gator och i affärer? Kommer man att kunna trängas i en fullsatt teatersalong någon mer gång?Åka till London och tillsammans med 30 000 andra, se en fotbollsmatch?
När kan svägerskan anmäla oss till quiz i Glasets hus igen? Som jag längtar....

Bild ett och tre är ett år gamla.... vårbilden är från Malmö i mitten av februari 2020.




20 kommentarer:

  1. Att du är en fena på quiz visste jag inte! Jättekul! Har aldrig deltagit i en quiz på en svensk pub, men väl på några i England. Gällde det musikfrågor var min man oslagbar. Handlade det om sport låg jag bra till, men vi har aldrig vunnit. Så stort GRATTIS till era fina pokaler.

    Det skulle faktiskt vara intressant att veta om ni hade C-19 då när ni insjuknade. Får då hade ni varit immun mellan 6 och 9 månader. För sent att ta reda på nu såklart.

    Du är ju betydligt mera aktiv än jag, så jag förstår att du saknar ditt "aktiva" liv vid sidan om deltidsjobbet i skolan och barndagen du har i veckan. Å som du säger - blir det normalt igen? Bra fråga, det "nya normala" kanske väntar på oss om ett halvår eller så - hur det nu ser ut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maken testade sig för antikroppar tidigt i höstas. Fanns inga.
      Finns ju mycket andra virus. Här inte varit förkyld sedan i mars...Nästan så att man saknar en rejäl könsfördelning! 🙂

      Radera
  2. Inte könsfördelning...bonnaförkylning!! 😂

    SvaraRadera
  3. Det var intressant att läsa ditt inlägg. För nu närmar vi oss ju den tiden då det började ... för ett år sedan. Jag är så glad att jag i februari 2020 hann gå på en konsert där det var enorm stämning. Queen-tema och hela publiken var med och sjöng. Jag gick på körövningar och jag gick på bio, nästan varje vecka. Träffade mina vänner. Så blev allt inställt ... allt! Trodde det skulle bli till sommaren. Tänk så fel jag hade, så fel många, de flesta, av oss hade.
    Vad kommer det nya normala att bli tro. Jag lever just nu i nuet och funderar inte så mycket. Längtar bara efter att kunna gå på bio igen och sjunga i kör. Träffa mina vänner. För jag är övertygad om att så blir det, kanske på ett lite annorlunda sätt bara, mindre trängsel och mer handtvätt och spritande av händer ... Och jag tror säkert du kommer att gå på quiz igen. Frågan är bara när ...
    Solsken här idag! Hoppas solen skiner hos dig också! Våren är på väg ... och förhoppningsvis det nya normala ... vad det ny är!
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sol här också, efter en frostnatt.
      Ja, inte kunde man tänka sig att det skulle bli så här. Sommaren var ok, tycker jag. Då är det naturligt med uteliv, och då var det ok att träffas utomhus. Nu ska man ju helst inte ses alls. Vilket man förstås gör... Detsamma till dej!

      Radera
  4. Ja, nog blev det mesta väldigt annorlunda än vad man hade tänkt. Vi hann fira svärmor som fyllde 90 år. Då åt barn och barnbarn på restaurang men sedan dess har det inte blivit något mer. Frågan är när eller om det blir som vanligt igen...
    I normala fall så tycker jag att ett barn som har lätt snuva kan vara på förskolan. Under småbarnsåren så kan vissa barn vara snuviga hela tiden i princip och då är det ju ohållbart att stanna hemma. Dessutom så är det genom återkommande förkylningar som immunförsvaret byggs upp. Nu är läget helt annorlunda av förklarliga själ. Nu ser jag fram emot sommaren för det blir helt klart lättare när man kan umgås ute då.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Sommaren kändes inte alls jobbig förra året. Avstånd och sprita händer. Och covid tycktes inte så förtjust i värme.
      Förhoppningsvis blir det en liknande sommar i år och till hösten bör ju alla våra vaccinerade.
      Ha en fin lördag!

      Radera
  5. Jag längtar till vaccinationen. För då blir livet liiite normalare igen. Efter det här året
    har jag inte så stora krav, men jag vill gärna träffa min familj och mina vänner igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man minskar nog på kraven. Blir bättre till sommaren. Covid gillar inte värme och är det naturligt att träffas utomhus.
      Om nu inte FHM kommer med några ologiska påbud. Tycker att de blir dummare och dummare. Som detta med en vid varje bord på restauranger i köpcentra. Varför????
      Inte Konstigt att folk slutar bry sig.
      Kanske vi kan vara vaccinerade före sommaren...

      Radera
  6. Nu skjuter man fram planerad vaccination hela tiden, jag trodde jag skulle få vaccin i mars, nu står det maj för oss i min åldersgrupp. Tyvärr har jag underliggande sjukdomar som gör att jag inte skulle fixa en svår covid, man kan inte söva ner mig utan att riskera livet. Därför har jag varit extra försiktig och inte träffat varken dottern, barnbarnen eller de små bebisarna.
    Men nog är jag så uttråkad så det liknar ingenting. Orkar inte längre följa coronanyheterna varje dag, men jag gör det ändå...Jag känner mig som en trotsig treåring, men vad hjälper det. Nu kryllar det av turister i vår by, o då jag i förmiddags gick till affären för att handla citron o öl till min marinerad torsk så vällde det in turistande familjer trots att hela entren var tapetserad med skyltar om "en i familjen handlar" "kom in ensam" osv....Jag frågade personalen hur de orkade och de bara himlade med ögonen o sa att det var minst sagt påfrestande då folk inte ens är läskunniga! Men fy så jag håller på, flåt, du ser hur man blir i ren frustration. Ha en fin helg, med mycket sol och många skratt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår dej helt! Folk kunde väl stanna hemma...och iaf lyda de råd som man ska lyda. En i affären.
      Skratta gör jag alldeles för lite. Det är med barnbarnen jag hör det...
      Sol i morgon igen! Härligt!
      Hoppas att vi 65 + blir vaccinerade snart.... eller iaf någon gång.
      Jag/vi "fuskar" ju och träffar barnbarn... hoppas att du snart får träffa dina små. Kram!

      Radera
  7. Vi diskuterade just det idag. Makens ena syster och svåger kom förbi och vi satt ute och fikade. Hur vi trodde det skulle vara relativt snabbt övergående. Här satt vi nu, ett år senare och knappt nån ljusning i sikte...
    Sommaren funkade bra tyckte vi, men vintern har inte varit rolig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Upplever det samma. Nu hoppas vi att vaccin ska göra tillvaron mer normal framåt hösten. Kram!

      Radera
  8. Jag längtar också efter att allt ska bli som förr. Inte trodde vi väl då i början att det skulle ta så lång tid och vara så pass allvarligt. Jag läste en rubrik i tidningen idag: Alla pandemier tar slut. Det låter hoppfullt. Frågan är bara när denna tar slut. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas på vaccinet! Hoppas att hösten kan bli lite mer normal. Sommaren funkade bra förra året. Känns också som FHM inte kan komma med fler ologiska restriktioner. För då slutar vi att bry oss...Kram!

      Radera
  9. Jag håller med dig! Pandemin börjar bli tråkig (och deprimerande!). Att inte kunna få umgås i sociala sammanhang, att inte kunna träffas spontant. Jag har inte dansat på ett halvår och det är något jag verkligen saknar. Jag hoppas innerligt att vi är vaccinerade till sommaren och att dessa restriktioner kan lätta under sommaren/hösten så att det "kan bli som vanligt" igen. Ha det gott! Kram Emma Rosell

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker att ni unga inte är lika drabbade... men det är ni förstås... allt är stängt för er också. och ni kan också bli sjuka, ordentligt sjuka. även om ni kommer att överleva om ni skulle bli smittade. Kram!

      Radera
  10. see this page find out this here straight from the source aaa replica bags hop over to these guys More about the author

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas